Julafton nummer två var det igår och det var en förväntansfull Felicia som stod och ropade på Tomten i köksfönstret. Klapparna låg under granen och frestade men vi lät dem inte ligga allt för länge. Efter lunch var det dags och det passade båda barnen perfekt även om Elias var lite skrikig. Tomten fick ett glatt välkomnande även om hon var lite blyg och misstänksam mot honom. Hon mjuknade dock upp lite mer när han tog fram klapparna, lättköpta barn!
I våran familj firar vi julafton vart annat år med Pontus familj och vart annat år med min, det blir mest rättvist så och vi tror att det gynnar barnen bäst också. Detta året var det alltså julafton i Stockholm med farmor Karin och Peter och juldagen hemma hos mormor och morfar i Ljusdal. Barnen fick träffa Tomten tvågånger och överflödet av paket är bara pinsamt. Jag är väldigt tacksam för allt vi har fått, men jag känner också precis som förra julen en viss avsmak av alla pengar som bränns som hade kunnat lagts på annat, tillexempel på alla tusentals barn som inte får några klappar. Nästa år måste jag göra någonting åt den känslan, vad vet jag inte idag men förhoppningsvis vet jag det då. Nu är det ju inte så att barnen får massa trams, det är både behövliga och nödvändiga saker allt i hopa speciellt för en familj med småbarn, men ändå.
För Felicia är Pippi stora idolen och hon har nu hela uppsättningen med docka, häst, apa och kläder. Uppskattat och just nu är Pippi ute och åker pulka.
Senaste kommentarer