Idag är det ett halvår sedan Elias gjorde en snabb och relativ smidig entré ut i världen. Sex månader som har gått så otroligt fort, mycket fortare än vad jag hade kunnat ana. Från dag ett har jag älskat honom, varje sekund, varje minut, varje timme precis som med Felicia. Kärleken till ens barn är helt gränslös och obeskrivlig. Utvecklingskurvan pekar rakt uppåt och Elias gör framsteg varje dag. Just nu vill han låna precis allt, han sträcker sig och ålar sig, drar i storasyster och allt som råkar hamna i hans grepp åker raka vägen in i munnen. Han är våghalsig och nyfiken, definitivt inte rädd för att testa nya saker. Första lilla tanden som kom för någon vecka sedan används flitigt och man får passa fingrarna i hans närhet. Att amma är inte längre det lättaste alla gånger och jag får ofta sitta beredd på att stoppa ett finger i mellan så att jag inte får en permanent percing.
Han äter alla måltider vid bröstet men vid middagen sitter han med oss vid bordet och får en egen liten portion mat. Tanken är att nu när han är sex månader utöka matintaget och ersätta ett mål bröstmjölk. Jag känner dock inte samma stress över det hela som jag gjorde med Felicia så jag tar det lite som det kommer, det ska kännas bra för oss båda.
Han fortsätter att sova lite på dagen och hela nätter. Jag ammar honom ungefär två gånger per natt vilket tar uppskattningsvis tio minuter vardera gång. På dagen sover han en till två timmar. Bäst sover han när storasyster är på dagis och huset är tyst.
Storleken på kläder varierar allt från 62-80 beroende på märke. Men 68/74 är det som används mest just nu. Passande nog var vi på bvc idag och tog längd och vikt, han är 70 centimeter och väger 8 kilo. Vi gjorde även en läkarkontroll och allt såg bra ut, han klarade sig igenom utan anmärkningar.
Att bada är bland det bästa han vet, speciellt tillsammans med storasyster. Det tävlar mot Babblarna om första platsen. Att åka bil eller att klä på sig är helvetet på jorden. Men så fort bilen har börjat rulla blir han tyst. Att åka långt som till Ljusdal är dock inte det lättaste.
Vad roligt att läsa. Tiden flyger verkligen iväg när man ser till barnen! De är så fina dina barn, och så olika. Verkligen en från pappa och en från mamma 🙂 Om man ser till bilderna vill säga. Kram till dig!