Arton månaders graviditet sätter sina spår på kroppen, ändå har jag haft en väldigt tur med min. När jag väntade Felicia gick jag upp sex kilo, dom försvann direkt efter förlossningen och i samband med amningen försvann ytterligare sex. Magen drog ihop sig väldigt fint och det var ingen större skillnad på kroppen efter graviditeten mot för innan.
Denna gången är det lite annorlunda. Huden på kroppen är mer slapp och jag har fortfarande problem med bäckenet, även livmodern har tagit mycket längre tid på sig att läka och jag har fortfarande avslag. ”Alla” mina sju gravidkilon är borta plus två till men jag känner mig annorlunda. Jag vet inte om det är för att jag hade så höga förväntningar sedan förra graviditeten då allt magiskt bara försvann och jag var återställt på nolltid. Nu kommer jag nog få jobba för att få tillbaka självkänslan och självförtroendet och kroppen.. Det jobbigaste är dock att det fortfarande ömmar i bäckenet när jag rör på mig. Det liksom strålar ner i baksida lår och gnager för varje steg jag tar. Hoppas innerligt att detta försvinner inom en snar framtid så att jag kan börja promenera. Pontus börjar jobba på måndag och då hade jag hoppats på att kunna ge mig ut. Någonting som jag däremot är oerhört tacksam för är att jag har klarat mig från bristningar, i alla fall på magen, brösten är en annan femma men tack och lov så syns de bara när jag inte har bh på mig och hur ofta är de.
Du ser ju grym ut! Happy you!