Det har varit en seg dag här hemma som började med att jag kände mig ovanligt låg och hade sjukt nära till gråten hela tiden. Men så fort Pontus klev upp så lyckades han att muntra upp mig och fick mig på andra tankar. Jag antar att det är väldigt mycket gravidhormoner som snurrar runt i kroppen.
Nu på kvällningen så trotsade jag med peppning av Pontus mina krämpor i mage och bäcken och tog en promenad. Vi gick upp till min farmor och farfar och hälsa på en sväng och på vägen hem så mötte vi min pappa så han stannade och pussade lite på Felicia. Men gud så kallt det är ute, jag som inte kommer i mina vindbyxor höll på att få en urinvägsinfektion eller ja i alla fall så kändes det så. Nu sover Felicia och vi sitter i soffan, med varsin dator och tven, det kallar jag kärlek á la 2000-tal.
Så bra att du har en man som finns där när det känns tufft med alla hormoner. Om de bara visste hur mycket det betyder för oss kvinnor 🙂
Svar: Ja det är verkligen guld värt! Man kan ju inte alltid kontrollera sig och det gäller att man har en man med mycket tålamod (i alla fall för mig) 🙂