Jag har en blandad känsla i kroppen, på ett sätt så går veckorna jätte fort men samtidigt går det väldigt sakta. Att tänka att jag redan är i vecka 32 är helt galet och att det är typ nio veckor kvar till beräknad förlossning är ju sjukt. Men samtidigt så känns det som om det var evigheter sedan jag var i vecka 30 och just nu vill jag bara komma över vecka 35 sträcket (vet inte varför).
Det är i alla fall väldigt skönt att allting såg bra ut med lillebror igår. Han var så stor och fin, och rörde sig ordentligt under hela undersökningen. Jag har lite svårt att fatta att han faktiskt ryms i min kropp och precis som alltid när jag är på ultraljudsundersökningar så känns det mer som om jag tittar på en film snarare än barnet som faktiskt ligger i min mage.
Med kroppen så är allting precis som vanligt, jag har ont och ganska så mycket sammandragningar. Detta blir värre när jag är aktiv men det är inte så farligt att jag måste ligga i sängen hela dagen. Känns dock skönt att veta att Pontus kommer att kunna vara hemma mycket och avlasta mig under resterande tiden av graviditeten.
Vad skönt att allt är bra med lillebror! Han blir nog ingen stor bebis, men så länge allt är bra så spelar det ju ingen roll! En del ser väldigt chockade ut när jag säger att jag ska ha bebis på torsdag och tror knappt sina ögon för att in mage inte är så stor som de flesta föreställer sig att en höggravid ska ha. Antar att du säkert får många såna kommentarer också och speciellt eftersom du är omföderska!! Tycker iaf att din gravidbula är jättefin och söt 🙂