Det vankas fikafrämmande här på eftermiddagen.
Lillebror gör sig mer och mer märkbar för varje dag som går. Han sparkar och far fram som en riktig liten vilde och han skrämmer livet av mig ibland. Jag kan ju bara hoppas och drömma om att han blir hälften så snäll och lättsam som sin storasyster, men oddsen för det är inte så höga. Jag får en känsla av att han ligger med fötterna på min vänstra sida, rumpan nere i bäckenet, ryggen till höger och huvudet uppåt. Men man vet ju aldrig, det sparkas dock en hel del på vänstersidan och speciellt om jag ligger ner åt det hållet. Som sagt, i bland så skrämmer han mig då det känns som om han vilken sekund som helst ska slå sig ur magen. Jag håller dock tummarna för att han inte är riktigt så stark!
Här hemma har vi haft en helt otroligt bra natt igen och det tackar vi gudarna för! Felicia somnade vid sjutiden, vaknade vid fyra, låg och kramades till fem och somnade sedan om för att vakna strax efter sju. Själv var jag ju så sjukt trött igår precis som jag skrev så jag gick och la mig vid nio. Nu har jag med andra ord samlat på mig massa plus-timmar vad gäller sömnen, jag hoppas i och för sig att den kommande natten blir minst lika bra. I morgon är det ju tack-och-adjö-Ljusdal som gäller och då vill jag gärna vara pigg eftersom jag ska köra ner på kvällen. Jag hoppas verkligen på lite bättre väder med uppehåll för att köra när det snöar känns mindre roligt.
Så skönt att få komma hem igen! <3 Det vi gjort är att bara stryka henne i ansiktet, ge henne nappen (som hon oftast spottat ut då), stoppa om och liksom "dulla" lite med henne så hon vaknar till lite lätt, fast ändå inte vaknar, det har vi gjort runt halv 11 då hon brukar vakna runt 11 (+-) 🙂
Kramar!