Vi skippade vecka 23, det var så himla mycket som hände då med resa till Stockholm och allt. Men dessa två veckor har verkligen gått fort men det känns inte som om någonting har hänt med magen. Lillebror sparkar dock på där inne så jag gissar allt allt är på topp innanför buken. De senaste dagarna har jag börjat bli mer och mer öm och stel över höfterna och jag märker det speciellt på kvällarna efter att ha burit runt på Felicia hela dagen. För någon dag sedan så var jag in och läste om hur jag mådde med Felicia vid den här tiden i graviditeten. Då hängde jag fortfarande mycket över toastolen och väntade bara på bättre tider, det var verkligen en jobbig graviditet. Så med den erfarenhet jag har så är det lättare att vänta en pojke, men det kan ju också bara vara en tillfällighet. Att mäta smärta, graviditet, förlossning och så vidare så går det ju verkligen inte. Alla är vi så olika och det som gör jätte ont på mig kanske knappt känns på dig. Jag tror dock att det kan vara en fördel för mig att vänta ett till barn så nära inpå Felicia, kroppen kanske är ”van” på ett annat sätt än den var innan. Oavsett så är jag i alla fall väldigt glad över att jag mår så mycket bättre nu för fy för att må som jag mådde sist.
Vilken mysig mage! min är redan såååå stor. Var kom det ifrån liksom haha. =)
skönt att du upplever denna graviditeten bättre än förra,.. det var ungefär samma som nä’r jag väntade nr 2. Jamie var 9 månader när jag blev gravid och kroppen hade väl inte hunnit komma tillbaka så hennes graviditet var betydligt lättare än första …