Ida Zäta

Sömn, sömn, sömn, den stora bristen på sömn kan ju göra en galen. Felicia vaknade till igår kväll när jag gick och la mig. Jag kröp ner under täcktet som vanligt och låg och spelade Quizkampen med Pontus, som för övrigt har blivit lite av ett beroende för min del. Då hör jag hur det rör sig från hennes säng och helt plötsligt så står hon upp mot spjälorna och sträcker armarna mot mig, utan att ens göra ett ljud ifrån sig. Jag lyfter över en halvsovandes liten tös till min säng och fortsätter att spela klart omgången. Jag tror att jag sen fick in en timmes sömn innan hon vaknade och ville gosa. Det är trotts allt jätte mysigt att gosa även om det är mitt i natten, men inte i tre timmar. Jag vill gärna inte ge henne någon välling på natten eftersom hon faktiskt inte behöver det, men vid två tiden så kapitulerade jag och mitt sömnbehov tog över. Hon fick en flaska och somnade en timme senare. Jag hoppades då att det skulle bli en lång sovmorgon för oss, men klockan åtta var hon pigg som en mört. Mamma var precis på väg till jobbet då hon hörde Felicia. Jag berättade om natten och hon stannade hemma ytterligare en kvart bara så att jag kunde få vakna till. Det ska vara mammor till sådant, änglar som vet vad man behöver. Så idag fick fröken ta en tidig middagslur, redan klockan elva gick jag ut på en promenad med henne. Fyrtio minuter senare så sov hon och har hon inte vaknat vid ett så väcker jag henne, i natt ska bli en bra natt!