Det var verkligen tidig morgon när klockan ringde, och trotts mina fjärilar i magen så kunde jag ändå somna om och det var tur att klockan ringde igen tio minuter senare. Felicia var inte häller så överlycklig över att bli väckt så tidigt på morgonen men vi skulle ta tåget som gick tio i sex så vi hade inte så mycket val. Dagen till ära så har SL öppnat en ny pendeltågs linje som går mellan Stockholm central och Uppsala vilket gör att vårat tåg inte alls är lika fullt då det finns flera tåg att välja på. Detta får ett stort plus från min sida, jag som hatar stora folksamlingar och trånga utrymmen. Väl framme så möttes vi av snömojsiga trottoarer, och dåligt plogade vägar. Det var stundtals nästan omöjligt att ta sig fram, så jäkla jobbigt! Men fram kom vi och där mötte farmor Karin oss och tog med Felicia ut på en promenad medans vi gjorde ultraljudet. Vi hade tid klockan åtta och självklart fick vi sitta i väntrummet i ungefär tio minuter till, jag lovar att varje minut kändes som en timme. Hon började med att visa oss hjärtat, skönt då lever den.. sedan förklarade hon hur den låg. Bebisen hade benen uppåt och huvudet nedåt, moderkakan låg i bakvägg till skillnad från när jag bar Felicia då den låg i framvägg. Men när hon skulle kontrollera hjärtat så tog det väldigt lång tid och det hann komma både en och två svettdroppar från pannan. Dock såg allting bra ut, bebisen låg bara i en konstig ställning så hon hade svårt att se. Men tillslut så var hon nöjd och vi kunde pusta ut. Då kom vi till den mindre viktiga delen, men den mest spännande.. vilket kön bebisen har. Det var inga tvivel och jag kunde till och med se det själv innan hon berättade. Felicia ska få en lillebror! Det känns jätte roligt och spännande att få en av varje, nu har jag en väldigt stor anledning till att shoppa lite extra. Stackarn ska ju inte behöva använda allt för mycket rosa heller.
Åh vad roligt med en liten pojke:) stort grattis och skönt att bebisen i magen mår bra!