O my god.. o my god! Det är bara en månad kvar tills den stora ettårsdagen är här. Jag hoppas verkligen inte att Felicias alla födelsedagar kommer att kännas lika speciellt för då är jag på väg att möta ett säker öde med storhetsvansinne. Men denna dag representerar så mycket, ett år av kärlek, ett år som föräldrar och ett år av utmaningar hur skulle det inte kunna kännas stort. Jag kommer gå ”all in” och hoppas på att Pontus inte får spel på mig. Men det är ändå en månad kvar och för mig räknas hon fortfarande som bebis. Speciellt nu när hon är sjuk och klen som en liten räka. Hostan fortsätter här hemma, men citronvatten som jag fick tips om funkar förvånansvärt bra eller ja, utan citron hemma så fick en te påse ersätta. Men vi fortsätter ändock att köra med Bisolvon.
Hur är Felicia då som 11 månaders? Ja hon är busigare än någonsin och hon har humör som heter duga. Allting ska hon få låna och allt ska ske när hon vill det, annars är det stora krokodiltårar som gäller och massa gnäll. Humöret skyller vi på pappan. Hon har börjat intresserat sig för olika sorters frukt och just nu är mandarin en stor hit. Hon går säkrare med gåvagnen och tar stadiga steg själv om än det är få. Hon klättrar, på allt och hon är duktig på det också. Hon tar sig både uppåt och nedåt. Babblarna har vi precis upptäckt till Felicias stora lycka. Till dom visar hon gärna sina dans moves!
[videofyme id=”657816″]
Gud vilken sötnos 🙂
Herregud vad hon är söt 😀