Dagen har varit super bra! Det var så fint i kyrkan och lunchen efteråt var delikat. Ossian var ett väldigt exemplarisk lite kille som först var alldeles tyst och tittade på alla människor för att sedan börja gråta på precis rätt ställe när prästen tog honom och hällde vatten på huvudet, för att sedan somna så fort han var tillbaka i mammas trygga famn. Man kan inte begära mer av en liten gosse. Vid femtiden så gick vi hem och jag packade ner alla våra saker från köksbordet till en resväska. Det är ju lite mer praktiskt att frakta dem då. Sedan var det bara för Pontan att åka och hämta mamma och Marie. Resan till Ljusdal gick bra men den kändes väldigt lång. Felicia fick dock sitt värsta utbrott någonsin och skrek sig själv till sömns. Det skar i mamma-hjärtat och jag lovade henne att jag skulle planera åkandes bättre nästa gång. Men nu är vi i alla fall framme, Felicia sover fortfarande och jag ska göra det samma för i morgon är det en ny dag!
Äntligen är vi framme!
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Senaste kommentarer