Ida Zäta

Vi har haft ganska så bra nätter den senaste tiden och det är därför som jag inte har skrivit någonting om det. Hon sover för det mesta hela natten men vaknar för att äta. Vissa gånger så är hon så trött att hon bara äter så mycket som hon ”måste” innan hon somnar igen vilket resulterar i att hon vaknar och är hungrig igen efter bara någon timme. De nätterna är fortfarande jobbiga! Nu är vi dock inne på att vänja henne av med tutten och börja att ge riktig mat. Men det är svårt, för oss båda. Hon vill gärna tutta och jag tycker att det är väldigt mysigt (på dagtid). Vi testar dock om ersättning innan nattning kan vara något som håller henne mätt längre, tyvärr så verkar det inte så. Kanske på sikt när hon får i sig en hel flaska men inte just nu. Jag önskar så att hon var lika fäst vid nappen som med min tutte, sitter nämligen i skrivande stund med henne i famnen för tredje gången på mindre än två timmar och matar henne. Det värsta är att jag tror inte att hon äter så mycket utan bara myser typ som med en napp.. Det här är det svåra med föräldraskapet, det är ju vi som måste fixa det här. Tänk va lätt det hade varit om vi kunde lämna bort och så var det fixat när vi fick tillbaka henne! Men nej nu är jag mamman och måste ta kontrollen, urk! Någon som har bra tips?!