Ida Zäta

Inte ett öga var torrt, i alla fall inte på mig när jag skulle läsa dikten till Felicia. Jag hade väldigt svårt för att få fram orden och mycket utav dikten föll bort trotts minneslapp. Lördagen var en stressig dag, jag gick upp vid sju och var i högvarv fram tills att ceremonin skulle börja, då fick jag ont i magen. Dikten jag skulle öppna med hade jag hittat på internet och övat så att den satt som klister i skallen.

Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
 Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft. Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
 Du fångar all ömhet omkring, 
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
 
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
 och dela din glädje och sorg. 
När skuggorna hotar ditt solsken, 
så är vi din tryggade borg.
 
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
 den gåva vi fått att bevara; 
Ett barn att få älska och skydda från ont, 
en lycka för stor att förklara.

När jag hade läst dikten så tände vi ett ljus och gav Felicia ett halsband med en hjärtberlock för all kärlek som hon ska bära med sig i livet. Sedan läste vi upp hennes namn och förklarade varför hon hade fått just de namnen. Att Anna är efter min mormor, Karin är efter hennes farmor och att Felicia betyder stor lycka och att det är just vad vi känner för henne. När det var gjort så utlyste vi Felicias faddrar, Lisa och Henrik. Pontus och jag höll båda ett tal var till dem om varför vi har valt just dem att hjälpa oss att vägleda Felicia i livet till att bli en lycklig människa. Sen fick de sina fadderbrev där Pontus hade skrivit texten, så här står det där..

I samband med Felicias namngivningsceremoni har du blivit utsedd till hennes fadder.

För ditt sätt att tänka, för ditt sätt att vara. För dina åsikter, för dina erfarenheter. För din trygghet, för din värme. För din glädje, för din kärlek. För att hon är vårt allt, för allt du kan ge. För oss är du värdefull och för Felicia med.

För den du är blir du en förebild för Felicia, någon att se upp till, någon att längta efter, någon hon alltid kan prata med och lära av, en nära vän som hon kan vända sig till i alla lägen.Vi vill också att du ska hjälpa oss att vägleda Felicia i hennes liv, göra henne självständig och trygg, hjälpa henne att växa och bli lycklig. Fadderskapet innebär inte att du förväntas överösa Felicia med gåvor, däremot hoppas vi att du kommer att finnas där för henne.

Efter det så läste Lisa en dikt och sedan var ceremonin över. Lagom lång och vi fick sagt och gjort det vi ville. Vi är väldigt glada och nöjda med hur alt blev och trotts att jag var helt emot det i början så är jag nu glad att vi valde att göra någonting eget i stället för att döpa henne i kyrkan även om det också hade varit jätte fint.