Ida Zäta

Solen försvann för mig och mamma när vi kom ut och vinden friskade i. Men vi trotsade vind och kyla och tvingade solen att komma fram. Efter en timme i mörker så hade vi blå himmel i sikt och hoppet växte. Tillslut så kom den, solen med värmande strålar. Det kändes underbart på kinderna och precis som alltid då solen tittar fram så spritter det i hela kroppen. Vi fick en fin eftermiddag och vinden höll sig i schack tack och lov. Grabbarna grus befann sig i skidbacken och hade det väldigt skönt, missen var dock att de inte bad om skjuts dit för att sedan kunna dricka öl på uteserveringen. Men det kanske var lika bra för deras plånböcker och för all del deras kroppar. Nu är de på väg ut till störörset för att grilla sig en kvälls-korv, det låter gott men jag skippar nog den. Nackdelen med att vara i fjällen är att man äter typ hela tiden, magen känns som om den står i fyra hörn och den för en väldans liv. Det får bli lite motion och nyttig mat när vi kommer hem.

Nu till rubriken. Felicia vill inte somna på kvällarna, det är som om hon är en trotsig treåring. Ska den verkligen komma så här tidigt?! Jag hade hoppats på att få bestämma ett tag till i alla fall. Hon somnar hur bra som helst på dagarna, där har vi verkligen inga problem. Men när kvällen kommer så är det som om hon skulle kunna vara vaken hur länge som helst. Jag fattar inte… Inte för att jag orkar lägga så mycket energi på det, utan jag låter henne vara vaken tills hon stupar. Bara hon sover hela natten, men det hade varit skönt att veta att hon inte blir övertrött för då vill hon absolut inte sova. Jag har dock inga problem med att sova vilket jag ska göra nu, så god natt och sov så gott!