Jag som precis tyckte att det var 100 dagar kvar, nu börjar ju nedräkningen på riktigt! Jag har ju dock ställt in mig på att det ska gå över en vecka, förstföderska som man är så brukar man ju ha den ”turen”. Men man vet aldrig.. med slemproppar, ryggont och smärta i ljumskar så blir ju förlossningen något som man tänker allt mera på och det känns verkligen att den närmar sig med stormsteg. Om två månader så borde vi vara föräldrar, då ska lillan ha kommit ut. Det är helt galet att tänka så, ska jag bli mamma(?) och ska Pontus bli pappa(?). Den där lilla Pontus, med runda kinder och pottfrilla som jag först träffade när vi gick på mellanstadiet och som jag i högstadiet blev helt vansinnigt förälskad i.. ska jag verkligen ha barn med honom? Det verkar ju inte bättre än så och jag kunde inte vara mer lycklig över de!
Känner du igen oss?
Det här togs på niornas bal 2002.
Senaste kommentarer