På jobbet igår fick jag ett av mina hostanfall, vilket resulterade i att jag hostade upp en massa slem. Inte allt för roligt bland kunder och kollegor. Då beslöt jag att det fick vara nog och att jag inte kommer tillbaka förrän jag mår helt bra och inte hostar längre. Jag börjar också få ont i magen av att hosta så mycket och jag tycker synd om Grille som säkert blir stressad.
På tågresan hem så fortsatte mitt hysteriska hostanfall och en snäll dam kom till slut fram till mig och erbjöd mig två strepcils. Jag tror aldrig jag har blivit så glatt överraskad. Om anledningen var för att vara snäll eller rent av egoistiska själ bara ville att jag skulle vara tyst bryr jag mig inte om, hon var ändå min räddande ängel.
När jag kom hem så låg jag typ i toaletten i ca en timme innan det lugnade ner sig. Det kändes som om jag proppade i mig allt vi hade hemma i medicinväg, vilket inte häller känns så bra för Grille. Men va gör man? Jag krampar i kroppen så att jag skakar, hostar tills jag kräks och har svårt att andas. Ingen läkartid får man häller. Det är så jäkla typiskt!
Men i kväll ska vi hem till Ljusdal igen, så jag hoppas att mamma kanske har något trick i fickärmen.
Jag hoppas att ni andra mår bra mycket bättre än mig, och att ni får en underbar fredag och start på dagen!
Senaste kommentarer