Sedan i onsdags har jag varit ledig från jobbet och det känns underbart. Tiden har dock gått väldigt fort och jag skulle gärna vara ledig lite till. Men på måndag knackar verkligheten på dörren igen, lite längtar jag ändå för jag ska på mitt förta besök hos BM. P har valt att inte följa med, och jag vet inte riktigt vad jag ska känna eller tycka om de. Reaktionen kommer nog efteråt då jag vet vad han har missat (eller inte missat). Men det hade känts bra om han ville följa med. Jag tror i och för dig att han skulle ångra sig om det skulle vara så att han hade missat något, men jag tror inte riktigt att han har fattat detta än, som han säger:
-Det syns ju inte på dig, så det är svårt att föreställa sig..
Det är sant, det syns inte på mig (inte mycket i alla fall). Men jag mår ju skit! Förutom tröttheten som smyger sig på och gör sig påmind i tid och otid så har jag nu också börjat må riktigt illa. Det är inte bara på morgonen utan hela dagarna. Ena stunden är jag jätte sugen på något för att i nästa stund bar må illa av tanken. Detta gör det väldigt jobbigt när vi ska laga mat. Nu när jag varit hemma hon mamma och pappa så har mamma fått laga en mat och jag tvingat i mig. Jag hade hoppas på något annat från min graviditet.
I morgon går vi också in i v.9!! Ibland går dagarna så sakta men veckorna bara flyger iväg.. Hoppas att det fortsätter så (vill också bara tillägga att P är världens bästa och han kommer att vara ett underbart stöd när detta väl har sjunkit in)
Trevlig söndag önskar jag alla!
Senaste kommentarer