Sprutfobi

För en tid sedan berättade jag om när alla i familjen, utom Storasyster tog dos tre av fästingsprutan mot TBE.
Sedan dess har jag fått tre fästingar och Lillasyster två.



Idag var dagen inne som vi har försökt att förbereda Storasyster inför så gott vi kan. Jag satte på Emlaplåster (som ska sitta på en timma för bästa bedövningseffekt) direkt vid hämtning på förskolan och så begav vi oss iväg till Nacka Hälsan i Nacka Forum. Vi tog vägen via JamJam för en sjuksköterska hade berättat att det går lättare att ta spruta med något sött i munnen. Detta hade givetvis Storasyter snappat upp.

Hon var coollugn när vi kom in på mottagningen, men när det blev hennes tur tog paniken tog över. Sköterskan sa till mig att jag måste bara bestämma mig att ”nu gör hon det”. Jag fick jaga henne runt i väntrummet. Hela tiden bönade hon -Snälla, snälla jag vill inte!
Jag kände mig hemsk när jag med all min kraft höll fast hennes armar och ben, medan hon sprattlade hysteriskt. Sköterskan kämpade på och lyckades ta sprutan. Emlakrämen fungerade. Storasyster hade inte känt någonting och trodde att sköterskan skojade när hon sa att det var klart.



Jag var helt genomsvettig, som efter ett tungt träningspass, men glad för hennes skull att hon nu äntligen har fått det överstökat. Det har varit många funderingar kring sprutan som har malt runt i hennes lilla huvud den senaste tiden. Ikväll var hon med all rätt stolt över sig själv.