Spark i baken

Historien om min onda höft fortsätter. Jag har definitivt blivit bättre sedan jag började gå hos min sjukgymnast någon gång i höstas. Då hade jag ont när jag promenerade eller när jag hade suttit ner länge. Då var jag alldeles stel och haltade nästan några steg innan höften mjukades upp. Numera känner jag av höften när jag har sprungit, men smärtan är betydligt lägre och det gör inte alls ont på samma sätt. Däremot när jag böjer i höften och drar låret mot magen känner jag att det klämmer till djupt inne i höften, troligtvis har jag en inklämning där. Men det är fler problem i området.

Jag har kört på med mina rehabövningar och har precis börjat gå på behandling hos min sjukgymnast igen. Har inte hunnit sedan jag kom hem, men denna vecka har jag gått två gånger och nu ser jag till att prioritera detta. Vill bli bra och kunna träna obehindrat utan smärta.

Idag fick jag sex nya övningar att göra varannan dag. Problemet är att jag inte kopplar in sätesmuskulaturen tillräckligt. Istället får andra muskler jobba mer. Det trodde sjukgymnasten även var anledningen till att jag princip alltid får otrolig träningsvärk i baksida lår när jag tränar baksida. Rumpan min hjälper knappt till. Nu blir det fokus på rumpträning med kontrollerade övningar där jag ska fokusera på ”rumpa rumpa rumpa” när jag tränar. Ska ta bilder så ni får se övningarna – bra tips om någon annan behöver jobba med med baken.

Förutom att vi gick igenom mina träningsövningar fick jag skön-ond massage på rumpa och baksida lår. Var alldeles mör när jag gick därifrån, men det gör gott för mina muskler och jag längtar efter att få springa obehindrat. Jag får fortfarande springa kortare sträckor (20-30 min) och det tänker jag fortsätta med om det inte blir värre. Förhoppningsvis ska det snart bli bättre när jag börjar fokusera mer på rumpan min.

Detta rumplyft är en favorit hos mig, men den är inte med i programmet jag ska köra nu. Foto: Fanny Lidhström.