Sofie Sarenbrant är en av mina favoriter när det kommer till deckare, och igår kväll var jag på releasefesten av hennes nya bok – Andra andningen. En bok jag ser fram emot att läsa extra mycket eftersom den handlar om ett kärt ämne för mig, nämligen löpning. Jag passade på att fråga Sofie några frågor i samband med hennes boksläpp.
T: Jag älskar dina böcker och tycker det är extra roligt att din nya bok Andra andningen utspelar sig under Stockholm maraton. Har du själv sprungit något maraton eller annat lopp?
S: Jag har inte sprungit maran men kortare lopp som Vårruset och Medieruset. För mig är lopp med tidtagning en skräckblandad förtjusning, eftersom jag alltid vill överträffa mig själv och slå rekord. Därför tar jag ut mig alldeles för tidigt och springer nästan alltid sämre än på träning. Däremot har min man gjort två Ironman, som avslutas med en mara, så honom har jag haft nytta av under mitt researcharbete. Sedan brukar jag vara publik på Stockholm Marathon. Förra året cyklade jag in till stan för att heja – vilka hjältar som fullföljde trots att det var kallare än på julafton. Innan den dagen hade jag inte tänkt att det skulle vara dåligt vädret i min bok, men verkligheten överträffade allt annat.
T: Hur kom du på idén att inkludera ett maraton i boken, har det med trenden att fler författare börjar springa som du blev inspirerad av?
S: Haha, det skulle det ha kunnat vara, men jag har alltid sprungit mycket i hela mitt liv (inte bara till bussen). Bokens handling sträcker sig från startskottet till målgången – så hela boken utspelar sig på fyra timmar! Det var roligt att skriva en deckare där saker sker här och nu. Den långdragna polisutredningen uteblir och istället hamnar fokus på att stoppa den eventuella galningen som går lös.
T: Vad är det bästa med att springa tycker du?
S: Att det går att göra överallt och är så effektivt. Jag kör min runda på sex kilometer, två till tre gånger i veckan. Från att jag lämnar hemmet och är tillbaka igen tar det cirka 31 minuter, vilket är alldeles lagom för en småbarnsmamma med fullspäckat schema. För kreativiteten är det mycket bättre att röra på sig än att sitta stilla framför datorn. Ofta kommer jag på de bästa idéerna till mina deckarintriger under löprundan.
T: När ska du börja blogga igen? Saknar dina härliga inlägg och din sköna humor.
S: Tack snälla! Jag föll för Twitter, Instagram och fejjan istället, men kommer nog tillbaka i bloggform någon gång, men då blir det ännu mer inriktat på författarlivet och hur man förverkligar sin bokdröm.
