Spark i baken

Suck och stön

20120225-141735.jpg

Så här glad var jag innan start. Och de första kilometrarna var inga problem. Allt kändes bra – förutom min hosta. Den började igår och även om den var värre imorse kände jag mig pigg. Men när jag tog i gjorde det ont i bröstet och hostan var djup. Efter en mil, vid Hökberg, fick jag bryta. Jag var besviken och frustrerad och ringde gråtandes till Glenn. Jag vill avsluta det jag påbörjat. Men, min hälsa är viktigare än Tjejvasan och jag kan inte vara stolt över min insats om jag riskerar mig själv.

Så tråkigt. Men ett par timmar efter uppbrottet har jag accepterat mitt val. Det kommer fler chanser.

Men åhhhh. Suck. Känslorna är all over the place.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mette

    Åh, vad trist. Men man ska vara glad över att man kan lyssna på sin kropp och inte bara på viljan. Och du får tänka på vilken resa du har gjort: Du har ju varit iväg på ”skidskola” två gånger i vinter och säkert lärt dig och fått ut massor av det. Jag tycker det är otroligt häftigt att du satsade och kom så långt! Det kommer nya chanser. Krya på dig nu 🙂

  2. Linnea

    Bra kämpat! Jag ber om ursäkt för min första kommentar som var ganska negativ. Du är fantastisk! Du tar det nästa gång.

  3. SuperSHEro

    Ja det är så frustrerande att tvingas bryta! vet själv! Ilska, besvikelse och lite skam över känslan av att ”ge upp”. vet hur det är, samma hände förra året på göteborgsvarvet!
    Men på’t igen bara och hälsan är viktigast av allt!

  4. Essie

    Förstår dig helt! Fick göra det samma förra året. Hade varit förkyld med feber samma vecka men kände mig bättre och valde att starta.Efter ett tag började kroppen strejka men viljan fanns så bet ihop dock blev jag tvungen att bryta i Hökberg. Jag gjorde precis som du och ringde och grät i telefon för min pojkvän. Känns väldigt skönt att höra att det inte bara är jag som reagerar på så sätt och blir så otroligt besviken.
    /Essie

  5. Ronja

    Vad tråkigt, men det är ändå bättre att proritera hälsan! Det skulle ju bli ännu tråkigare om du blev allvarligt sjuk och inte kunde träna på flera månader sedan…

  6. Jonna

    Kom på nu att min sambo bröt Vasaloppet efter 47 km förra året… precis samma symptom, djup hosta i bröstet. Det går inte att fortsätta då utan att utsätta sig själv för en allvarlig risk. Men det är ledsamt att bryta när man vill så gärna. Kram!

  7. Anna

    Jag tycker du är GRYM som alltid lyssnar på kroppen & låter hälsan gå före. Många skulle nog
    pina sig igenom & ligga sjuka i veckor efter. Du är en bra förebild Terese & ska bara STOLT!

    Stor kram!

  8. Linnea

    Tråkigt! Fast med din kilometertid på runt 9 minuter/km hade du ju kunnat lunka på i din takt utan att ens bli anfådd känns det som.

    1. Spark i baken

      Jag åkte långsamt för att det gjorde ont i bröstet och för att det var kö på vissa ställen. Kroppen orkade inte då jag helt klart har nån skit i den å jag har haft feberfrossa i eftermiddag. Så nej, det var inte läge att lunka på som du uttrycker det.

  9. Magda

    Trist! Förstår verkligen din frustration, men det är så klokt av dig att bryta för att inte riskera din hälsa. Du framstår som ett gott exempel för oss som tränar och läser din blogg, alltid något kanske? 🙂

    Kram

  10. Jonna

    Men åååh, nej! Vad tråkigt att höra Therese! Det är så himla ledsamt att bryta, men det enda beslutet som är rätt i det läget! Du har ju en massa framför dig i vår, du kanske hade riskerat att ligga sjuk i veckor och ha hosta i månader om du inte fattat detta beslut.

  11. Ida

    Jättetråkigt att du behövde bryta men ack så klokt av dig!
    Det kommer fler tjejvasor, nu får du fokusera på att bli frisk…hälsan är det viktigaste!

  12. pilla

    Nej fy vad tråkigt 🙁 du som tränat så mycket för tjejvasan och andra gången du skulle åka. Hoppas du inte drabbats av ”dödshostan” som jag hade för några veckor sedan. Den är inte rolig någonstans.