Jag och Älva kom iväg till öppna förskolan där vi lekte och fikade med de andra mammorna, lika trevligt som vanligt 🙂 Linnéa mådde inte bra och kom och mötte mig för att åka hem och vila. Jag var tvungen att ta en tur till Enköping först för att tanka bilen så jag kan hämta hem Jennifer och Selina från kompisar senare ikväll. Passade även på att handla lite smått som behövdes…
Jag har sålt iväg Älvas vagn inklusive babyskyddet så idag var hennes premiärtur i en vanlig bilbarnstol ( bakåtvänd så klart ;-)) och även att sitta i kundvagnen och det gillade hon 🙂
Ibland så går man och funderar på olika saker bara sådär och mina dagens funderingar var: Hur gör man om man inte riktigt gillar bekantas barn som är otrevliga i sitt beteende mot dina egna barn?? Eller bara allmänt jobbiga och gnälliga? Eller vad det nu kan tänkas vara…. Har ni någon erfarenhet av sånt och hur har ni då tacklat det? Berätta gärna 🙂
Personligen så har jag råkat ut för några barn som jag haft svårt för genom åren – Eller jag skyller inte på barnen utan ser det som att det är föräldrarna som brustit i sina ansvar mot barnen. Det har handlat om barn som varit medvetet elaka, puttat och slagit den av våra barn hen varit kompis med och det har hänt så gott som varje gång man umgåtts. Jag har fått säga till hen att man inte gör så för föräldern i fråga har bara suttit där utan att göra ett dugg åt saken 🙁 Till slut får man nog och då har jag tagit avstånd från de. Det finns barn som är så duktiga på att manipulera sina föräldrar som tror att deras barn är en ängel och aaaaldrig gör några fel alls. Men bakom föräldrarnas rygg är de riktiga djävuls-ungar. Vissa föräldrar vägrar dock att erkänna att deras barn inte alltid är guds bästa barn utan att de kan faktiskt ge tjuvnyp, svära som borstbindare, ljuga, ja vad som helst oavsett om flera andra vuxna säger det och hur ska man då få dessa barn att sluta med beteendet…? Jag har sagt upp bekantskap pga sånt där mitt barn har alltid fått skulden till allt för att Ängel-ungen har föräldrar med skygglappar 🙁 Jag har förut ibland låtit mitt barn få ”lida” för att slippa tjafs med den andra föräldern och efter ett tag så fattade jag att det går bara inte. Jag kan inte bara släta över det andra barnets dåliga beteende inför mitt barn som vet att så gör man inte och speciellt inte om nån vill få mitt barn till det skyldige när det inte är så! Numera tar jag hellre direkt avstånd än låter mina små lida pga andra. Jag säger nu absolut inte att våra barn aldrig gör nåt för de kan vara dumma de också precis som alla barn är ibland mot varandra. Jag är inte rädd för att tillrättavisa våra barn när de gör fel och jag tar itu med det direkt när jag ser/hör att sånt händer men jag vill inte behöva göra det obefogat när de har varit helt oskyldiga och kompisen ljugit sig gul och blå för att själv slippa konsikvenser 😉 Jag har också lite svårt för barn som gnäller om det lillaste minsta sak. Får de tex inte en leksak som ett annat barn har så lipar de högt, får de ett nej så lipar de högt …. ja barn som lipar sig till att få sin vilja igenom! Det har jag svårt för och har nästan lust att ruska om föräldern lite lätt och säga ” Sluta vara en sån toffel till ditt barn!”
Så …. berätta vad ni tycker om saken, era erfarenheter 😉
Nu ska jag iväg och hämta hem några barn – tjingeling 🙂
jag kan ju börja med att säga att jag inte har barn, men jag har ändå växt upp och levt i 25 år och sett och varit med om grejor.
jag har inte riktigt fattat det där ”ingen annan får säga till mina barn”-snacket. om en person gör fel, oavsett om det är ett barn eller en vuxen, varför ska man inte säga till? det handlar ju om saker som man själv sett att barnet gjort, inte saker som någon sa om någon och som inte är sant… jag och brorsan har inte precis fått leka rövare bara för att våra föräldrar inte är i närheten och blev vi tillsagda av t.ex. dagispersonal tog man ju åt sig det precis som när föräldrar säger till.
en av min mammas vänner har en son som är lika gammal om mig + en dotter som är fem år yngre, vi åkte på vintersemester med dem varje år när vi gick i skolan och det märktes tydligt att dottern var deras lilla favorit som sonen i princip inte fick röra. eftersom han var fem år äldre var de noga med att han inte fick kröka ett hår på henne för att hon inte skulle skadas, men de reagerade aldrig när hon gjorde fel (t.ex. retade honom, vilket ofta hände) utan sa bara till storebrorsan. hon fick göra lite som hon ville, vi andra var t.ex. införstådda med att man inte sitter och säger att maten är äcklig vid en viss ålder men när hon var uppe i samma ålder kunde hon säga lite vad som helst och bestämma vad vi skulle äta utifrån vad hon inte tyckte om och så vidare. det var väldigt tydligt och något som störde mig rätt rejält. när de var tio och femton blev hon behandlat som en femåring medan han blev behandlad som om han var vuxen (ca 20…). mina föräldrar hade ändå hyfsad koll på vad jag och brorsan gjorde när vi åkte skidor och att vi inte skadade oss i onödan men de fokuserade helt på dottern medan sonen lämnades ensam.
kan tillägga att även mina föräldrar såg vilken skillnad de gjorde på barnen och började undra hur dottern skulle bli när hon blev äldre men nu är hon en 20-åring som alla andra, den där bortskämdheten satt inte kvar när hon började komma upp i tonåren. det här blev världens längsta historia, men något jag sett där ett barn tydligt blivit bortskämt medan samma föräldrapar behandlat sitt andra barn på ett helt annat sätt.
Oj!
Jag blir så provocerad av alla era kommentarer ang detta… Det märks att ingen utav er har något barn med funktionshinder. Jag resonerade som ni ,INNAN jag fick ett barn med funktionshinder. Det är inte alltid ett funktionshinder syns på utsidan. Det är lätt att predika om hur man ska fostra när man har normala barn där det oftast fungerar, men med barn med speciella behov fungerar inte ”vanlig fostran”.
Tänk gärna på det nästa gång ni tänker och kritiserar andra stackars föräldrar i affären, stranden, lekparken osv… Alla föräldrar gör så gott dom kan! Barnet kanske har en funktionsnedsättnig som inte SYNS!!!
Ex: Autism, Aspergers, tourettes syndrom , adhd , trotssyndrom.. Osv .
ALLA föräldrar vill såklart ha barn som kan uppföra sig.
Alla barn gör så gott dom kan med dom förutsättningar som finns!
Ett barn som KAN uppföra sig, gör det!
Så snälla, ha en lite mer ödmjuk inställning.
Vi gör alla så gott vi kan!
//
Från en mamma med ett Autistiskt barn.
Hej Karin!
Nu kan ju jag bara svara för mig själv här:
Jag skyftar enbart på fall där jag känner barnen och föräldrarna bra och vet att det ligger inga diagnoser bakom beteenden. Vet själv alltför väl att det är lätt att döma vissa barn om man inte är medveten om deras diagnos som inte syns utanpå. Vår Daniel har adhd och fick ta mycket ”skit” av barn och även vuxna under sin skoltid och innan utredningarna var klara 🙁 Han var inte elak på något vis men vissa barn tyckte att det var kul att reta upp honom så att han fick utbrott och eftersom utbrotten syntes så fick alltid han skulden. Nu gjorde han ytterst sällan illa någon annan utan gav sig på möblerna och kastade saker runt sig men ändå….
Jag syftar här enbart på fall där föräldrarna brister i sitt ”jobb” och tyvärr så blir ju deras barn då lidande för det i det långa loppet 🙁
Kram
Jag förstår precis vad du skriver. Vi har själva en sån familj i umgängeskretsen.. Jätte jätte svårt. Hen skriker för allt och inget och samtidigt enormt verbal så hen kan lätt snacka sig ur det eller göra tjuvnyp så våra barn tillslut blir så sura att de gör igen och då skriker hen för full hals och så, ja… Men som du skrev, det enda rätta är väl kanske att säga upp bekantskapen..
Jag tror inte att det är barnens fel oavsett vad de än gör. De lär av andra och oftast av vuxna. Ett barn som har en förälder som tror att deras barn inte gör någonting lär ju av sina föräldrar att allt är okej att göra. Det är alltid barnet som får ta smällen av vad vi föräldrar gör.
Jag har råkat ut för några sådana barn och de gånger har jag pratat med föräldrarna. En del av dom har tagit tag i det medan andra har sagt att deras barn gör minsann ingenting. Då har mina barn inte fått leka med det barnet för jag vill inte att mina barn ska få dåligt inflytande. Barn gör som andra barn. Har barnen ett bra umgänge så tror jag på att barnen lär sig av det och blir själva fina barn.
Det är ju synd om de barn som egentligen är lite elaka av sig för jag tror ju inte att de egentligen vill vara elaka för de lär ju inte få så många vänner. Jag vet med min egen son. Han var lite elak som liten. Jag tog tag i det hela men min son visste inte hur man skulle ta kontakt utan han slog för att få uppmärksamhet. Jag som förälder fick ta tag i det och visa min son att man behövde inte slå någon för att vara med och leka, men tyvärr så gör ju inte alla det. Vissa föräldrar tror att barn är änglar och det ska gudarna veta att det är inte alla som är det. Långt ifrån. Mina är det inte och det är jag glad för 🙂
Oj…vilket långt svar det blev 🙂 Ha en fin dag Mirka.
Jag blir lite ledsen och illa berörd när jag läser ditt inlägg. Jag har själv en dotter på 2,5 år med stor livslust och initiativförmåga fantasi och motorik. Det händer ofta att hon blir provocerad av barn som är hårt hållna av sina föräldrar, barn som inte vågar utmana sig själva och inte leka fullt ut. Barn som är nedtryckta av föräldrar som tycker att det är såååå bra med väluppfostrade barn så de själva kan sitta och dricka sitt kaffe i lugn och ro, barn som har självkänslan nere i skorna som inte vågar tro på sig själva. I dessa situationer händer det att vår dotter blir the bad guy fast det handlar om att hon vill leka leva och ha roligt som barn ska ha. Hoppas jag missuppfattat dig.
Jag hoppas också att du har missuppfattat mig! Mitt inlägg handlade absolut inte om barn som har större livslust m.m än andra som du upplever att ditt barn har – Vissa barn kanske hörs och syns bättre än andra men det betyder inte att de automatiskt är elaka eller taskiga mot andra barn! Vi har olika sorters barn, vissa mycket lugnare än andra och det är normalt och man ska uppmuntra barnen med sin fantasi, livlust m.m 🙂 Barn med bra självförtroende är bara bra 🙂
Jag syftade ju på barn som medvetet är elaka, ljuger m.m och framförallt föräldrar som accepterar deras beteende….:-(
Tack för det!
Hejsan ! Jag har tolv underbara ungar som dock inte alltid är några änglar men jag har tydligt förklarat till dem att om någon vuxen tillrättavisar dem så är det bara att lyda, dom kan inte komma till mej och få stöd ifall dom betett sig dumt. Men jag uppskattar om den vuxne kontaktar mej och förklarar situationen så man efteråt kan diskutera den med barnet och rätta till felet. Tyvärr finns det vuxna som inte ”tål” barn och då alltid har orsak att tillrättavisa, men barnen vet om dom gjort fel (lite större barn förstås, mindre barnen är ju med oss)men orättvisa vuxna finns överallt och dessa vuxna kontaktar sällan mej efteråt, det har jag också förklarat till mina barn. barnen behöver trygga ramar som dom kan följa efter och växa till i och med mycket kärlek och tydliga regler blir dom trygga vuxna individer så småningom, inte alltid lätt men med god vilja blir nog resultatet bra.
Väldigt bra sagt 🙂
Uha..det er jobbigt med børn. Med egne og med andres. Det er et arbejde som foregår fra tidlig morgen til, til tider, sen aften. Vi skal lære dem, vi skal rådgive, vi skal kompromisa, og det samme med deres kompisar, som kommer på besøg. Der kan nemt blive bråk, for børn i dag vokser op med 100% fokus på sig – hele tiden. Visse børn er forældre HELE verden, de bliver forgudet åbenlyst, som små stjerner, der aldrig gør fejl. Jeg kender også til forældre som ikke kan se hvordan deres børn er, se hvordan andre mennesker opfatter dem….og gud hvor er det synd, for det er disse børn det går ud over. De lærer ikke at forsvare sig, at løse en konflikt selv, for forældrene er der ALTID. Man skal huske på, at børn også skal lære at løse konflikter selv, og der synes jeg, at UNGE forældre er alt for meget over deres børn, og har altfor travlt med hvad andre forældre gør og ikke gør. Jeg tror på snak -samtale, og jeg tror på, at hvis man forsøger at sætte sit barn i andre børns sko, så forstår de så meget bedre hvad det hele handler om. Der er børn som har mere krudt i rumpetten end andre børn, hvilket alt alt for ofte medfører at de bliver set skævt til, eller rettere – forældrene bliver set skævt til. Meget virker så yderligt, så egocentreret når det handler om børn, og alt for mange er så selvgode at det er til at tude snot over. Børn er børn, og alle har ret til at være her; vist skal de rettes ind og vist skal de lære at begå sig socialt, men de skal også lære konfliktløsning…og det kunne være forældre også skulle lære det, i stedet for ”bare” at sige fra. Hver familie har en historie, en dagligdag og der kan være 1000 grunde til at forældre i visse situationer ikke reagerer som andre kunne ønske sig.
Mine børn er ikke englebørn – de er som ALLE andre børn. Jeg kunne aldrig finde på at forbyde et barn, som ikke opfører sig som jeg ønsker det, at komme her, men jeg kan fortælle barnet fra starten, hvordan reglerne er i MIT hjem – og kan man ikke acceptere det, så må man gå….og komme igen, når man kan finde ud af det.
Bare min mening 😀
Men du Mirka.
En sak som jag har reagerat över när jag har sett er familj på TV, är att era barn slår varandra väldigt mycket, utan att du eller din man säger till.
Nu glömde du bort en liten detalj bara…..De filmade oss ca. 20-25 timmar på en helg vilket sen klipptes till ca. 15 minuter – javisst att de slås ibland, oftast är det dock bus och de gör det inte så ofta som du verkar ha upplevt det 😉 Och jo, nog säger vi till de men vi har inte bestämt hur materialet sen klipptes ihop och det kanske inte alltid var så ”säljande” att ta med föräldrarnas sluta slås-tjat 😉
Klokt Mirka! Jag hoppas…och tror…att många tycker och tänker som du här.
Senast häromdagen sa jag ifrån ordentligt på skolan då flera grabbar slog o sparkade på en annan kille. Vi var två föräldrar som aktivt reagerade…men många fler som tittade på! Liksom blundade för det som hände.
Man måste våga säga till andras barn! Å att en del inte ens kan säga ifrån till sina egna är ju vansinnigt…
Gnälliga barn som vid minsta pip får föräldrarna att dansa är det värsta som finns. Det är jobbigt att ha med dem att göra, jag blir vansinnigt frustrerad, för ofta är det de som skyller över på andra barn. Å nej, mina ungar är då rakt inga snälla, söta änglar hela tiden 😉 Men jag biter iaf ifrån o FÖRSÖKER lära dem rätt o fel 🙂
kram till Dig o familjen!
wow du är verkligen dömande. Istället för att ta avstånd från de där ”elaka” barnen kanske du borde vara lite med förstående. Prata med barnet själv för tusan. Var det i det förra inlägget du skrev om allas lika värde?
Nu förstår jag inte riktigt hur du får mig till dömande ? Förklara dig gärna lite närmare 😉
Jag kanske inte var alltför tydlig i mitt inlägg men jag har aldrig tagit avstång på en gång från något barn och dess föräldrar utan det har oftast varit en lång process och ett resultat av att jag först flertalet gånger pratat med barnet i fråga och även föräldern i fråga och när jag tillslut sett att det inte sker några förändringar DÅ har jag tagit avstånd! Som jag poängterade i mitt inlägg så ser jag inte det som barnets fel utan det är ju vi som föräldrar som formar våra barn på gott och ont och vissa föräldrar brister tyvärr i den uppgiften. Det betyder inte att jag tycker illa om de eller att de är mindre värda utan det handlar om att göra sitt bästa för sitt eget barn som tydligt inte mår bra att behöva umgås med det ”bråkiga” barnet! Vad vore jag för mamma om jag bara lät det fortgå och därmed ha ett barn som lider?
Hejsan:-) jag har två barn, en son på 3 år och en son på 8 månader. Varje gång vi åker iväg så känns det som att alla vill att vi åker hem igen:$ min son har väldigt svårt att sitta stilla. Det var en tant en gång som sa till mig att hålla koll på min son fast jag gick och tjatade på han att ta det lungt! Många tycker att han är jobbig för han är så frågvis:-) men föräldrar som bara sitter stilla och tittar på när dom gör något dumt gör mig ledseb. Min son blev mobbad på dagis för han är lite större. Och barnens föräldrar skylde lit på mig för det är jsg som ger han mat då gick jag till läkaren för att bevisa för dom han är normal. Dom bad inte äns om ursäkt då;-) måste bara tilläga du är den bästa mamma som jsg har sett:-D
Usch vad jobbigt att ni blir behandlade så, vad ledsen jag blir 🙁 Vissa barn har mera myror i brallan än andra och barn ska vara frågvisa men det betydér inte att de är dumma för det! Kram 🙂
oj oj jisses…..ja vissa har verkligen olika syn på detta men…..jag tycker att om mina barn inte mår bra av andras barn så mår säkert inte andras barn bra utav mina.
jag pratar först med mina barn hur dom vill att en vän ska vara så många gånger har barnen själva kommit på att dom inte vill vara med dom vännerna som inte spelar efter schyssta regler. fungerar inte det så går jag till föräldrarna och lyfter problemet. blir det ingen lösning så kan jag inte fortsätta ha dom i min bekantskapskrets då sviker jag ju mina barn och tycker det är ok.
jag vill ju lära mina barn att vara bra medmänniskor och problemlösare. vilket jag inte kan om jag säger en sak och gör en annan.
Tack för en mkt bra blogg och hejja dig. njut av livet 🙂
Bra skrivet 🙂
Hej! Umgicks för ett tag sedan med en tjej med barn i samma ålder som mig (jag har två flickor 3 o 7år) hon (pojke 6 o flicka 3år) 3åringarna gick super bra ihop med inte hennes son…en j…el rent ut sagt..hånflinet framme o stod alltid bakom henne o pekade finger..tjuvnyp o var allmänt elak med min dotter. jag blev så förbannad en gång att jag skällde på dem. Hon försvarade honom med att det var min dotters fel…jo j…lar sa jag…kunde inte forts. umgås med dem utan ”gjorde mig av med dem” fortast möjligt och lika glad är jag för det!! Fan varför ska mina barn som inte alltid är några änglar ta stryk o annat från andra barn där föräldrarna inte tål man säger åt dem/deras barn! (ursäkta mina svordomar men jag blir fortf. arg när jag tänker på dem)……// Karolina
Jag har ett sådant problem, med min systers barn…
Jag tycker att det är en jättejobbig situation.
Nu träffas vi inte så ofta eftersom vi bor långt ifrån varandra, men problemet har nu blivit att jag drar mig för att träffa dom eftersom jag tycker det är så jobbigt. Hur gör man i en sån situation? Jag är en sån som verkligen inte till tala om för andra hur de ska uppfostra sina barn, det är deras ensak… Men min syster och mina barns kusiner… Jättesvårt!
Tycker som du ! Jag tål inte vissa barn som tjatar om allt lr bara går in och öppnar kylen lr alltid ska ha något ,, men Oxå ogillat barn som gråter för allt dock mitt andra barn är så jämt ! Men jag uppmuntrar han inte att få saker för det lr ger han något , då får han gråta tills han ger sig . Och det kan ta en stund , medans mon äldsta och min yngsta ger bort saker för dom är givmilda , så vissa barn är nog så utav naturen ! Ska ha mitt 4e nu i nov så vi får se vad det blir för ny personlighet :)) tack för en bra blogg !:)
Egna barn och andras ungar… 🙂
Jag tror man ska agera så som man vill att vänner/bekanta skulle agera om de tyckte/tycker lika om ens egna barn.
Du har helt rätt! Jag vill att andra vuxna agerar om våra barn gör fel och jag förväntar mig att de även talar om det för mig och det tjatar jag om till våra bekanta så de vet att de ska känna att det är okej att komma fram och att jag i så fall uppskattar det 😉
Låter jobbigt att vara små barns föräldrar idag, så fruktansvärt negativt….fler av er får byta ut era vänner:) kramitz
Jag har skällt på andras ungar inför deras föräldrar som bara står som fågelholkar när deras barn slåss. Jag tolererar INTE att någon slår mina barn. Och jag har haft föräldrar som sagt till mig att ”jag tycker inte om att du tillrättavisar mina barn, vi sköter uppfostran själv.” På det har jag svarat ”UPPENBARLIGEN INTE! Och så länge ni inte kan ha koll på era ungar kan vi inte umgås!” Min Alice är absolut(!) ingen ängel – långt ifrån. Men det är ju mitt ansvar som mamma att visa att jag inte tolererar att någon gör henne eller någon annan illa med flit. Vi måste lära barnen att man inte ska ”ta någon skit”.
Och ja, jag förväntar mig och hoppas att andra föräldrar också tillrättavisar Alice när hon gör dumma saker hemma hos dem när jag inte är där. Vi har ju ett gemensamt ansvar att lära våra barn rätt och fel. Hur ska annars skoltiden bli…
Så ja, du är klok som vanligt Mirka! Viktig diskussion! <3
Kram på dig!
Roligt att läsa dina funderingar:)Att du kan bli irriterad över vad andra föräldrar inte gör, du to.m säger upp bekantskapen.
När vi kommenterar något på din blogg, där vi kan anse annat än dig! Då blir du Rabiat…vi ska inte lägga oss i ditt liv?!men det är ju bara våra åsikter, vilka vi svara på för att du skriver dom?!
Varför! Är det alltid, så enkelt att se andras brister, men inte klarar se sina egna:)
Jag minns en utav programmen, där, Kevin! höll på med sin mb telefon….Du blev såååå arg på honom, själv anser jag han borde få välja, när han ville vara med som är äldre.
Laila Bagge! hon visar aldrig hennes och Niklas lill kille Kit (ansiktet) det gäller även hennes äldre kille! dom får själv avgöra när dom vill visa sig….Den stora gör det ibland! Barnen är inga kändisar, utan deras föräldrar! Fint och moget tänkt av henne, att respektera sina barn.
Nu tycker jag tyvärr att du är lite väl orättvis mot mig och väljer att tolka mig som du vill 🙁 Det är ytterst sällan jag blir sk rabiat på grund av kommentarer här och de gångerna har det inte handlat om skilda åsikter utan ren skitsnack och påhopp 🙁 Som jag skrivit många gånger förr så har jag inget emot varken kritik elller olika åsikter men sker allt utan respekt och blir mera som smutskastning så har även jag rätt att kommentera tillbaka anser jag 😉 Jag ser mina brister och har tagit till mig mycket av mina läsares kommentarer – både goda och mindre goda – genom åren vilket jag tycker är bara positivt för mig. Men tyvärr så ser vissa saker på sitt vis utan att ha någon fakta bakom sina påståenden och det är de jag reagerar på. Jag har ju fakta på mitt liv och måste ju ibland få rätta till de som tror sig veta om nåt de egentligen inget vet om 😉
Som nu tex är du rätt snabb om att döma det avsnittet där jag blev arg på Kevin. Och även i en annan kommentar tar du för givet att vi har anmält oss till programmet utan att kolla vad barnen ville 🙁
* Vi anmälde oss inte till programmet utan de hittade oss och tjatade länge på oss innan vi sa ja 😉
*Inför varje säsong har vi pratat igenom detta med barnen och verkligen försäkrat oss om att de VILL vara med innan vi har tackat ja. De har varit fullt medvetna om att vissa saker som filmas ska de medverka även om det skulle vara tråkigare saker för deras del. Hade de inte velat det så hade vi inte heller kunnit vara med i programmet 😉
* Så ang. Kevin – Han visste att de ville att även han ska medverka. Hade jag fått valt så hade han inte behövt göra det men nu var inte läget riktigt så och han lovade att göra det bästa utav det tråkiga. Jag blev arg på honom för att jag ansåg hans beteende respektlöst mot denna kvinna från röda korset! Jag har fått lära mig att så beter man sig inte inför vuxna och jag vill inte heller att mina barn gör så.
* Alla barn testar gränser och alla barn gör fel då och då – Jag gjorde det som liten och garanterat gör även våra barn det 😉 Det tillhör uppväxten liksom 🙂 Men den stora saken är ju hur man som förälder tacklar barnens ”snedsteg” – Vissa väljer att blunda men förhoppningsvis tar de flesta tag i det och tillrättavisar sina barn när de gör fel 🙂
Jätteroligt att du ser upp till Laila B, hon är säker bra på många saker 🙂 Jag har tyvärr träffat henne irl och då ändrades min syn rätt mycket om henne men hej…det är mina upplevelser och min åsikt baserad på de 😉
Kram 🙂
Ingen kritik! Men jag minns ett av avsnitten i familjen annorlunda. Jag skulle själv inte ha aggerat på samma sätt som dig.
Ni hade någon tjej som skulle visa, mun mot mun medoden?! eller något sånt.
Kevin! höll på med sin mb och hade noll intresse, du brusade upp riktigt ordentligt.
Jag kan förstå Kevins ointresse, då han får lära sig sånt i skolan, sen borde han fått avgöra om & när han skulle medverka i programmet som äldre, vissa saker är faktiskt pinsamt i den åldern….Säkert du och Peter! som anmält er till programmet.
Laila Bagge! Visar aldrig henne och Nilkas lilla pojke Kit på bloggen (ansiktet) hon anser att han har rätt att avgöra, om han vill eller inte….Detsamma gäller hennes äldre son. Det tycker jag är väldigt moget och fint, men framför allt den resoekt hon visar sina barn! vilka är egna individer trots att dom har kända föräldrar….Fint och moget tänkt av henne.
å ja tyckte de va skitbra gjort att säga till på skarpen, för dom mindre ser ju så klart vad stprebror gör.. antingen skiter man i å va med alls (då ska detta ha diskuterats innan)
eller så får man intressera sig och vara med, om inte annat för å göra mamma glad..
Nästan ALLA barn, provar olika saker! vet du alltid.Mirka, vad Kevin gör med sina kompisar i Märsta?! när du själv är hemma? Manipulera inte du någon ggr i din uppväxt….för det gjorde i alla fall jag, to.m flera gånger….Tror det är väldigt lätt för många att glömma sin egen uppväxt.
Gnälliga ungar, gillar jag inte alls.
Minns, när mitt största barn vill ha en pistol i affären! Nyårsafton och packat med folk:)
han kastade sig på golvet(Mmm, liiiite bortskämd va han nog)Men jag gav inte med mig,utan gick bara ut från affären! då kom han efter en stund….Det var första & sista gången han kasta sig på golvet:)
Jag har aldrig handlat vapen till mina barn som små, tills det blev tvunget! då alla små killar sprang omkring på gården och lekte indian/cowboy, för att inte vara utanför.
Himla! tur att vi alla föräldrar är olika,idag med facit i hand, skulle jag gjort saker och ting på ett helt annat sätt, lätt att vara efter klok.
Var ute för det senast idag 🙁 pojken som var elak kom direkt till sin mamma & berättade. Trodde min son var delaktig, så jag sa det var nog inte så farligt. Sedan ser jag hur min 5-åring sitter & gråter & knappt kan andas då en 9-åring sparkat honom med kraft i magen, blä är så ledsen att jag inte tog det med det samma, så ledsen för min lilla 5-åring som knappt kunde andas :(( nästa gång dom leker & är alla, kommer jag helt enkelt sitta med, för den andra mamman lyssnar BARA på sin pojk & min får ”skällen”
Hej hej!
Jag har en dotter själv, sen har min sambo 2 söner sen tidigare 5 och 9 år gamla. dom bor hos oss varannan vecka =)
När dom är ute i lekparken kommer dom ofta in och säger att dom andra barnen är elaka mot dom, då går jag ut och samlar alla barnen som är delaktiga och frågar alla rakt ut vad som har hänt och tillrättavisar alla barnen även ”mina” egna
så säger jag att om dom inte kan leka snällt med varandra så får dom leka på 2 olika håll. Den äldre sonen på 9 år har en kompis, han vill BARA leka krig
och det vill inte Adrian göra, då får dom leka något annat har jag sagt annars får han leta upp något annat barn som vill leka krig.
den pojken har även lekt på ”elhuset” som finns på vår baksida,
då vrålar jag ner att där får man inte leka och att det är farligt osv..
jag har inte sett några barn upp på det ”huset” efter det hehe..
jag säger ifrån så fort jag ser något. det var barn utanför vår port som bråkade och en liten pojke blev ledsen då gick jag fram till dom barnen och sa ifrån att dom får leka snällt med varandra och att man inte ska retas.
Vi umgås med ett par som har barn i våra barns åldrar,
dom kan vara jätte elaka mot varandra och det slutar alltid med att någon gråter eller blir vansinnig.
men där säger vi alla 4 vuxna ifrån på skarpen till alla barn,
vare sig det är våra egna eller inte.
vi har 0 tolerans när barnen slåss och det barnet som slåss får en time out och får helt enkelt inte vara med att leka och om det är något barn som inte är vårt får det barnet gå hem till sitt..
vi känner inte alla barnens föräldrar, men om det har varit något under tiden barnen har lekt och föräldrarna ska komma och hämta dom så har vi tagit upp det med föräldrarna,
och dom brukar bli tacksamma över att man säger vad som hänt, även fast vissa typ inte bryr sig..
Jag väljer inte mina barns kompisar, men dom brukar ha sunt förnuft och väljer bort elaka ”kompisar” själva. =)
Jag känner absolut igen det du beskriver…
En gammal klasskompis och jag fick barn nästan samtidigt och har umgåtts mycket tillsammans med våra barn. Hennes barn är en ängel och gör aldrig fel. Han är visserligen väldigt lugn av sig.. Men om hennes barn gör nåt ”bus” så skyller hon ofta på att det är mitt barn som lärt hennes. Minns särskillt en gång då han stoppade en krita i munnen o hon fick panik o sa att han aaaaldrig hade stoppat nåt i munnen utan måste ha sett min son göra det o därför gjort det..
Det är nästan alltid någonting ”dumt” min son har gjort och lärt hennes.. 🙁
Det är ju enligt mig inga dumma saker, utan saker alla barn gör!
Men hennes lilla ängel slåss inte, skriker inte, buttas aldrig och har aldrig gjort.
Ja, varför fortsätter jag umgås med henne? Det undrar jag oxå! Hon gör mig väldigt ledsen ofta pga det..
Hon säger även ofta till mitt barn och det irriterar mig nåt så fruktansvärt.. En gång ville min son ge en kram till hennes son o då blev hennes son lessen o då blev hon arg på min son.!!!!
Hon är vääääldigt överbeskyddande o han är livrädd för andra barn o börjar grina för ingenting…
Åå nu blev jag irriterad oxå, hahah!:P
Jag håller sååå fullständigt med dig i båda exemplen Mirka..
En typisk grej jag reagerar på när det gäller kategorin gnällbarn är de föräldrar som tar med sig barnet till affären för att handla.
Väl inne i affären ser barnet något gott som denne vill ha (ofta en glass). Säger till föräldern att nu vill jag ha glass. Föräldern säger då t.ex ja vi har lovat glass idag men du får vänta tills vi handlat klart innan du få äta den.
Barnet blir då heeeelt hysteriskt och börjar skrika och gråta om vartannat. Denne vill ha glassen på en gång!!!. Föräldern börjar skruva på sig och verkar tycka att detta är pinsamt när denne inte lyckas tysta barnet på en gång. Till slut ger föräldern med sig och öppnar glassen och ger till barnet för att få tyst på denne…..
Det är i detta läge jag själv har god lust att bli hysterisk.
Att ge med sig pga lite skrik för att tysta barnet så man slipper känna den där pinsamheten är såååå fel.
Först och främst lär sig barnet att aha! ”mamma/pappa gav med sig för att jag skrek lite. Det ska jag göra nästa gång jag vill ha något”
Dessutom ger förälder sååå fel signaler till barnet. I princip säger den till barnet att det är helt ok att ta en grej inne i affären och äta upp den / använda den innan man betalat för den. Det är ju i princip så att de uppmanar till stöld.
Detta irriterar mig något så fruktansvärt oavsett om föräldern sedan betalar för den öppnade glassen. Det beteendet är i mina ögon HELT fel. Tack för mig för denna gång =0)
Har sett precis samma sak.
Vad händer när glassen är slut……??
Sen har jag INTE fattat detta,VAFÖR gå HELA familjen å handla när man vet va det leder till?
Kan inte den ena föräldern ta med barnen på något kul för jag tror inte barnen tycker det är speciellt kul att handla.
Tycker att det är fruktansvärt.
Min kompis son slog min dotter när dom var ca ett år,jag sa det till min kompis vad som hade skett,svaret jag fick var: ”hon får väl slå tillbaks då…..?!
Jag blev så jävla fb av hennes uttalande frågade henne om hon MENADE vad hon sa?
Svaret blev: hon får väll lära att försvara sej….??
Hälsade henne det att: Våld föder Våld,jag vill inte att min dotter ska lära sej att slås man kan hävda bråk på annat vis.
Vi umgås INTE idag.
Tänkte att vad ska det bli av denna pojke han kan inte bli en ”Bra” pojke om mamman har den inställningen,detta är nu 13 år sen !!
Pojken har blivit en riktig liten ”värsting” var med om att bränna ned ett köpcetra i vår stad bl.a har haft soc inkopplad i flera omg.
Hej, du tar upp något jag tänkt mycket på. Har en liten dotter under 1 år så än har vi inte stött på detta men har funderat på vad man säger och gör när man hamnar i dessa situationer. Har även funderat på det du skrev om att en del är grin barn. Vår lilla grinar så fort hon får höra ett nej och det har hon gjort sedan början. Har du möjligen något tips om hur man kan få dem att sluta med detta?
Tack för en bra blogg//Emma
Jag känner igen det du skrev exakt kompisen var alltid en ängel bland vuxna men när Hen inte såg oss så så vi hems beteende. Och efter att mitt barn alltid hade varit det elaka barnet som alla skyllde på. Bara för att min son fick nog av tyst mobbing så slogs han. Och jag fick nog och ringde Jens mamma som då var min bästa kompis och hon är fortfarande sur på mig. Relationen blir aldrig densamma igen. Och barnen leker inte mer. Men jag valde att ta mitt barns parti oavsett att det skulle kosta mig en kompisrelation. Mina barn är det viktigaste och srt måste man visa för barnen. Vänner kan man hitta nya och bättre som har sunt förnuft. Man måste förstå att inga barn är bara snälla och inga barn är bara elaka. Utan man måste kunna se två sidor på saken. Med vänlig hälsning, Carina
Tycker o tänker precis som du skrev! DU är klok du — älskar FORTFARANDE din blogg! <3
Jag ha vänner som har barn som ”alltid talar sanning och aldrig gör några fel” dessutom en mamma som alltid går till attack mot andra barn hurvida de har lovat saker eller inte.För att ta ett exempel vi var på en sammankomst med flera barn i olika storlekar där ungarna badade i en tunna,deras lilla ofelbara unge leker ganska häftigt och stänker vatten och till och med trycker ner ett barn under vattnet,hans egna föräldrar ser inte ens på men någon annan gör det och säger såklart till ungen vad som är rätt och fel vid lek i vatten,ungen blir sur går ur tunnan och letar reda på sina föräldrar och säger att någon har sagt till honom något varpå hans föräldrar genast tar sin sons parti utan att ens fråga någon om vad som har hänt och börjar läxa upp andra barn.Jag pallar inte att umgås med detta pars barn längre( dom har fem och borde veta bättre) och det blir så att vi drar oss undan den här familjen.
Jag kan också störa mig på föräldrar som inte tar sitt ansvar. Har man en unge som ställer till det på olika sätt kanske man inte kan sitta med ryggen till och dricka kaffe. Fast ibland har jag varit för snabb med att döma. Alltså man kan tycka att en förälder tillåter för mycket eller curlar för mycket men så i slutändan visar det sig vara smarta drag med just det barnet (bäst att påpeka här att jag inte menar att det är ok att tillåta något på bekostnad av andras barn då).
Känsligt ämne 🙂
Fick mig att tänka på en gång när vi var och badade. En pojke retade och var ”på” en annan pojke hela tiden, vägrade lämna honom ifred, slog honom på huvudet osv. Dom verkade inte känna varandra. Till slut så stormar den ”mobbade” pojkens pappa ut i badet med kläderna på (!) i full fart mot den pojken som mobbade och riktigt röt till åt honom och sa ifrån på skarpen (Han hade ropat från land innan att han skulle sluta, även hans son som blev mobbad i badet hade sagt ifrån flera gånger, men inget hjälpte). Till slut stormar han ut med kläderna på alltså. Sen kommer mamman till den som mobbade och är fullkomligt rabiat. Hon försvarade sin son och blev helt galen på pappan för att han hade sagt åt hennes barn. Värsta ordfighten utbröt mellan pojkarnas föräldrar. Trots att mamman till den som mobbade såg att hennes pojke riktigt trakasserade den andra pojken. Hon stod ju och tittade på det! Alla såg det.
Vissa föräldrar vill inte se vad deras barn gör. Det var så glasklart och ändå så försvarade mamman sin son trots att han betedde sig så illa. Hon sa inte ifrån till sin son att han skulle be om ursäkt, ingenting. Inte konstigt det finns så många barn som beter sig illa med såna föräldrar.
Hej mirka!
Jag håller med dig, tyvärr så har jag inga rätta svar på vad man gör däremot vad jag själv gör i dom lägena.
Ex ser jag att det är det är det andra barnet som dummar sig så säger jag till den så att mamman/pappan hör oftast försvarar dom inte barnet i det läget utan ser lite skamsna ut. Ibland säger jag till föräldern att nu får du säga till ditt barn att sluta slå mitt, eller vad den nu gör för fel.
Jag son mamma till tre små säger alltid ifrån när dom är elaka och vill självklart ha samma respons från andra föräldrar.
Däremot har jag lärt mig att visa föräldrar är inte ens lyssnar bryr sig eller fattar. Men jag säger ialla fall ifrån då jag tycker att det är viktigt att barnen ser att man säger till när vuxna också gör fel:)
Kram!
Man möter alltid några sådana barn och föräldrar under sin livstid. Jag säger ifrån, passar inte det så är det deras problem. Jag säger dock alltid till trevliigt först.
Jag tycker att man kan säga till andras barn om man sen berättar varför man gjorde det för dess föräldrar och säga att det blev tokigt MEN poängtera tydligt att det inte enbart alltid är den enes fel när två bråkar. Går barnen däremot aldrig ihop och det bråkas jämt måste man nog bryta kontakten för bägges skull. Barns personligheter går inte alltid ihop under vissa perioder.
Hej! jag tycker du har helt rätt i dina funderingar,har själv erfarenhet,det finns många föräldrar som har skygglappar
Jag har oxå lite svårt för föräldrar som inte ’törs’ uppfostra sina barn. Som tror att dom skadar barnen genom att säga ibland, och göra dom ledsna pga att dom får ett nej.
Dessa barn ser man ’driva’ med sina föräldrar, som i sin tur bara dansar efter. Värst är de när, som du säger, de går ut över ens egna barn, då blir man bara arg.
Min sambos äldre syster daltar väldigt med sin 2åriga dotter, och skyller på att hon är ’för trött för att orka säga ifrån nu’.
Vi försöker hjälpa systern genom att berätta att de bara kommer bli svårare ju äldre dottern blir, och vi försöker även berätta och ibland även visa hur vi gör med våra barn som är 3 och 5år.
Det tar tid, men lite i taget tar hon till sig.
Jag tycker det curlas till förbannelse och det har resulterat i respektlöshet. Jag tänker ibland tillbaka på min egen barndom och hur stor respekt man hade för sina föräldrar, lärare och andra vuxna. Hur det var helt naturligt ”att lyda” och följa sunda förnuftets regler. Idag ifrågasätter minsta unge allt, allt, allt och får i alltför stor utsträckning leva hur mycket rövare som helst.
Uselt beteende och elakhet har ju alltid funnits (barn emellan), men på något sätt upplever jag att det är mera rumsrent idag. På ett knäppt sätt. Och där kommer respektlösheten in igen, att barn inte ens lyder andra vuxna utan bara ignorerar. Liksom föräldrar har en tendens att sätta sig över varandra, såsom du beskriver med att mina änglar till barn och dina ungar till smådjävlar 🙂
Tja. Jag är med dej här. Fullt ut.
Önskar att fler föräldrar såg sig mer i spegeln och lärde sina barn göra detsamma. På riktigt.
Kram och power till dej!
Bra sagt håller med dej i det du sejjer !!
Inte bara att det curlas,ungarna e så JÄVLA bortskämda i dag,det ska va prylar hit å dit,föräldrar (vissa) öööser över barnen prylar,men jag tror det är detta stress samhälle som vi lever i idag man ”hinner” inte vara med sina barn på ett narturligt sett, kvallitetstid fins INTE & för att då bedöva sin egen ”ångerst” så kompenserar föräldrarna detta med att ge dom prylar som någon kompensation för att dom inte hinner va med sina barn !!
Ack så bra skrivet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag undviker direkt den typen av barn och föräldrar. De blir bara värre med åren dessutom. När de barnen kommer i tonåren finns det alltid någon bortförklaring. ”nå, nog slängde vi oxå snöbollar…”, ”inte kan de ju va hela världen med en ruta som går sönder”, ”alla har väl skolkat nån gång”, ”varenda pojk råkar väl i slagsmål nån gång”, ”alla tonåringar är ju nyfikna på alkohol”, ”de kom för många på festen så de spåra ur fast de hade sagt till”, ”de va faktiskt bara för 5kr de tog smågodis”… Osv. Jag brukar svara dem: ”jo, alla gör NÅGON grej. Få gör ALLA misstagen. Se helheten!!”
Wohoo Mirka, ja skrev ett inlägg om detta jag med nyligen..
Har riktigt svårt för ursäkter som, de är pojkar, pojkar & vana..
De är ”livliga” eller ”trötta” mm mm ursäkterna är varierande..
OM & när mina barn gör fel/övertramp så tar jag i tur med det.
Viktigt då vi har 4 barn att rätt ska vara rätt..
man får ej tappa taget om något som rätt & fel, ettiket & vett!
Jag säger ifrån & till, både föräldrar & små..
Finner man sig inte i det så, får det vara..
Kan INTE så på när någon som är ”trött” eller håller på att få tänder slår & kör över mitt barn, jag kan tom märka hur ja själv nästan går ner på samma nivå =P Men värst ja allra värst är ju föräldrarna till barnet som tillåter sånt skit betteende!! Blir tokig.
Ja sa att om du NU tycker det är tufft att säga ifrån, säga till & säga nej så vänta.
Sitt inte där & tro att det blir bra utav att DU blundar, det blir värre..
& vi vill inte vara med eller omkring sånt!!
(btw
Hej Mirka!
Jag förstår precis vad du menar och jag är inte till någon vidare ”hjälp” men jag tycker precis som du; jag har jättesvårt för barn som gnäller/lipar sig till att få sin vilja igenom, och jag har minst lika svårt för föräldrar som ”daltar” med sina barn. Inte alltför sällan är det kanske just sådana föräldrar som också tenderar att ha skygglappar och har svårt för att se sina egna barns fel eller delaktighet i saker/händelser som går fel.
Och jag har gjort precis som du; låtit mina barn få ”stå tillbaka” fast jag vet att de inte haft skuld i det som hänt, och det gnager både i hjärta- och själ än idag. För idag har jag lärt mig att bli tuffare och våga säga ifrån, och det är jag stolt över!
Och jag vet att mina barn har gjort fel, och de kommer säkert att göra fler fel i livet, men då är jag inte sämre förälder än att jag kan erkänna det och ta tag i problemet.
Tack än en gång för att du delar med dig här på din blogg!
Kram Malin