Idag var det äntligen dags för att göra en dyslexi-utredning på Victor. Vi har väntat sen skolan började i höstas. Jag tror att han har dyslexi då hans svårigheter är så lika Bennys som fick sin diagnos i höstas. Och då är det skönt att få det bekräftat så att Victor kan få den hjälpen han behöver ha. Nu får vi dock svaret först efter sommarlovet men viktigaste är att det är gjort. Victor var själv inne så vi passade på att hälsa på Carola vilket var jättelänge sen sist. Trevligt som alltid och en alldeles för kort stund. Men snart är det sommarlov och då har vi mera tid :-).
Körde hem Victor till Mli och åkte tillbaka till Uppsala med Linnéa.
Som ni har förstått så lider hon av ätstörningar och vi kämpar för att få henne på rätt spår. Jag orkar/vill inte gå in på djupet om detta ännu i alla fall då det här är det tuffaste jag/vi har ställts mot. Vi ser vår älskade dotter må dåligt och kämpa mot ”monstret” inom sig och det gör så förbaskat ont! Vi testar olika vägar. När gör vi rätt? När gör vi fel? Ibland är det svårt att veta 🙁 Men vi kämpar och vi ger inte upp! Just idag togs beslutet att hon ska gå på dagvård tills vidare från och med imorgon. Vi pratar och försöker ge henne mål att kämpa för. Att få upp spärren. Det måste vända. Vår vackra, smarta, kloka tjej ska vinna ❤
Lilla David blev hela 4 månader igår! Tiden går såå fort. Han är en glad bebis som skrattar och pratar massor. Nu kämpar David hårt med att vända sig från rygg till mage. Han kommer nästan runt men inte helt och han blir så förbannad då. När man sen har hjälp honom sista biten så är han nöjd. Tills han vänder sig tillbaka till rygg och börjar från början 😀
Min hals är så mycket bättre vilket är skönt. Lilja är lite piggare men äter inte så bra ännu. Blir ändå lite bättre för varje dag 🙂 Just nu har jag världens huvudvärk så sängen nästa nu då…
Kram och tack för att ni finns ❤
All kärlek till dig och din underbara familj! Kram
Hon måste ut och ha kul,göra något nytt och spännande ett tag,
så att hennes problem kanske glöms bort… Låter kanske lindrigt,men faktum det kan fungera..
Vill absolut inte skuldbelägga dig på något sätt, men som förskollärare har jag varit med om att en liten flicka vars mamma dött i anorexi även hon.hade utvecklat detta. Barnen blir ju så enormt präglade av sina föräldrar. Utseendefixering är en farlig åkomma. Jag tycker att du är en underbar mamma med massor av sunt förnuft, men eftersom.du har en stor skara yngre barn ville jag bara berätta detta.
Skickar massa kraft till er alla. Det är en fruktansvärd sjukdom som drabbar hela familjen. Vet av egen erfarenhet att det viktigaste, även om det inte alltid känns så lätt, är att stå fast vid hennes sida och ibland ta de där obekväma besluten. De är av kärlek! Massa kärlek ❤
Hej Mirka!
Jag har gissat att Linnea mår dåligt genom hennes instagram. Känner verkligen med er! Det absolut värsta som finns är att se sitt barn må dåligt. Man känner sig så fruktansvärt maktlös och vill ta över all smärta själv. Jag hoppas innerligt att hon/ni får bra hjälp. Rätt hjälp! Stora kramar och lycka till <3
Finns inget rätt eller fel som föräldrar , bara finnas där för henne , det är nu hon behöver er som mest ❤️❤️Förstår att det känns frustrerande för er att bara stå och titta på ! Denna sjukdom drabbar främst högpresterandeungdomar ! Styrkekramar till er alla❤️❤️
Finns inget rätt eller fel som föräldrar , bara finnas där för henne , det är nu hon behöver er som mest ❤️❤️Förstår att det känns frustrerande för er att bara stå och titta på ! Denna sjukdom drabbar främst högpresterande ungdomar ! Styrkekramar till er alla❤️❤️
Denna sjukdom är hemsk! Har själv denna förbaskade sjukdom, just nu är jag på rätt väg och mår rätt bra! Be henne läsa min blogg om min kamp och hon får gärna höra av sig till mig! Tänkte att det kan vara skönt att få prata med någon utomstående, för det hade jag velat när det var som värst för mig. kram 🙂
http://glitteruggla.blogg.se/
Svagt nät där jag är så ibland går inte meddelanden iväg.Jag hoppas att detta kommer fram. Vill bara berätta vad min dotter sa i våras, 16 år efter ätstörningsperioden i hennes liv. När hon var 16 år var hennes pappa sjuk efter att ha sålt sitt företag pga konjunktursvacka och att hans föräldrar såg ner på honom. Själv fick jag lunginflammation och fick parera nedläggning av företag, deprimerad man, flytt, nya skolor, omskolning och allt vad som rör sig runt fyra barn 5-16 år. I det skedet kände hon sig inte sedd. Även nu i vår frågade hon mig varför vi inte brydde oss om henne då. Hon tror fortfarande att det är fel på henne. Hon är jurist, går diplomatprogrammet, har sambo och utlandsstationering på ambassad men jag såg henne inte när allt rasade runt oss. Att vara mamma är världens roligaste och mest avancerade jobb.
Det vi gjorde var att jag bodde ensam med henne ett par månader, vi har två gamla hus på olika ställen, och hon bytte tillbaka till en gammal skola. Sedan var allt på räls och ätstörningarna ebbade ut.Hon blev sedd av kompisar och mig och jag kände mig som ett lejon mot monstret!!!
Läs och skratta mellan alla andra känslor. Det kan bara bli bättre Kära du!
Tror PRECIS att det är det som det handlar om…(varit där…)
En stjärna till dig,din berättelse säger mycket. <3
Styrkekramar till er
Hej! Jag som själv lidit av ätstörningar och dessutom har haft flera vänner som också gjort det, jag vill verkligen pusha för att ni ska få en psykolog till henne också. En psykolog som inte fokuserar på ätstörningarna. Många gånger är inte ätstörningen ALLT, utan det är bara ett symptom för något annat – t.ex. depression, tvångstankar, ångest, osv. Man måste gå till roten av problemet. Om man bara lägger för stor vikt på maten, så blir det ofta för mycket. Maten blir ännu mer ångestfyllt. Man måste lyfta fokusen från maten, och lägga fokusen på måendet.
Om du känner för det, nu eller senare, får du gärna berätta om hur ni märkte att hon led av ätstörningar. Jag har nämligen en kompis som jag misstänker lider av någon typ. Kämpa på och kram på er!
Skickar massor med kramar till hela familjen! Och skickar massor med ”lycka till kramar” till Linnéa! Det här kommer du fixa vännen och med din fina personlighet och din fina familj kommer ni gå ur det här starkare än någonsin! ❤️ ❤️ ❤️ ❤️
Hemsk sjukdom! Som ung hade jag två kompisar som led av anorexia. Kan bara förställa mig hur hemskt det måste vara att se det på sitt eget barn. Får jag ändå ställa en fråga, hur kom du på att hon var sjuk? Märkte du det själv eller var det någon annan som berättade? Oftast märker man väl inte symtomen själv. Har funderat en hel del kring detta då jag själv har flickor som snart kommer i tonåren. All lycka till er! Hoppas så innerligt att Linnea blir bättre nu! Kram
Styrkekramar!
Stor styrkekram till er!!
Hej Mirka, har tyvärr erfarenhet av ätstörning i familjen, vill inte diskutera saken offentlig men hör av dig till min privata mejl om du önskar mer information/diskussion. Min fantastiska syrra förlorade sin kamp mot sjukdomen i 2007 – (hade varit sjuk sen vår pappa gick bort i bilolycka 1991) hennes sjukdom var också orsaken till att jag och min man flyttade till Sverige med våra 2 döttrar (då 10 respektive 12 år gamla) i 2005.
Att ni finns för henne det är det enda ni kan i nuläget – men när tiden går finns det tuffa beslut. Men som jag sa hör av dig, jag ger dig gärna mitt telefonnummer om du vill – har endast erfarenhet som närstående (min lilla syrra var mitt allt), som tur inte som mor, men hade många intressanta diskussioner med hela gänget (min syrra, stor-familjen, hennes läkare och expert-team där det visade sig att ingen hade överblick över medicineringen – om något medicin var inte bra utifrån något annat).
Snälla hör av dig om du vill – annars önskar jag er verkligen lycka till eftersom detta är en mardröm som ingen vill vakna upp till.
Mirka!
Du gör ditt bästa för att hjälpa Er dotter Linnea. Du kan inte göra det bättre. Till slut måste man få och ta emot hjälp utifrån. Är skolsituationen acceptabel? Får hon chans att se sig själv som värdefull där? Känner hon samhörighet? Alla tre frågorna måste kunna besvaras med ja. Om inte, leta annan skola! Det finns skolor för elever med estetiskt intresse. Linnea behöver accept från andra utöver familjen i att uttrycka och forma utan att det hamnar på utseende. Hon är en kreativ tjej som behöver bästa kompisuppskattning för sina fina egenskaper.
Jag led själv av denna hemska sjukdom som det faktiskt är, jag hade svåra ätstörningar från jag var 11 tills jag var 20/21. Det är ett rent helvete. Att förstå en anorektiker är svårt, för hur kan man vara utan mat? Hur kan man ha ett monster i huvudet? Att ta sig ur ätstörningarnas hårda grepp är svårt då man ofta är delad, en sida vill bli frisk och den andra sidan vill vara sjuk. Man ska ta ätstörningar på största allvar då det lätt medför självskadebeteende och andra hemska saket och att det är en dödlig sjukdom som är fysisk och psykisk. Jag blev frisk, det tog tid. Jag och min familj slet som djur för att jag skulle bli frisk. Det går att bli frisk och det går att älska livet igen.
Mina föräldrar främst min mamma räddade mitt liv då jag fick enormt dålig vård och blev bara slussad. Min mamma fick precis som dig vara med om bla de värsta en föräldrar kan vara med om att ens barn är väldigt sjuk. Min mamma likt er visste inte gjorde hon rätt eller fel? Hon gjorde rätt, hon var en mamma som aldrig gav upp sitt barn och det räcker. Kräv bra vård, ge kärlek och ge er själva oxå tid. Ta tid för dig själv, gör saker du mår bra av oxå för att få energi
Jag är 27 år idag, driver eget företag där jag är terapeut och håller föreläsningar i hela Sverige om detta. Och jag vet att det går att bli frisk, jag kunde lika gärna vara död idag om sjukdomen vunnit. Men jag gav inte upp och aldrig min familj heller.
Stor kram
Hej!
Jag led själv av ätstörningar förut och en extrem tränings(o)vana. Jag gick ner till ett bmi under 15 men när jag var som minst tog jag bilder på mig själv, då kändes det onödigt (eftersom jag ändå inte ville gå upp så mycket mer i vikt) men idag är de bilderna oerhört viktiga för mig. Varje gång jag känner suget efter att räkna kalorier eller dylikt så ser jag tillbaka på dessa HEMSKA bilder med min idag ”friska” hjärna som kan se realistiskt. Jag gick på SCÄ ett tag och träffade en läkare som sa en sak jag alltid kommer ihåg. På frågan om hur mycket jag skulle kunna tänka mig att gå upp i vikt svarade jag ”lite grann men inte för mycket fast jag vet inte…” Svaret jag fick då var ”Vet du inte om du vill bli frisk?” Det var då jag först förstod att jag verkligen led av en sjukdom. Jag kunde inte förneka mitt tillstånd efter det, första tiden var oerhört svår men det finns en gräns, bara man kommer över den så går allting mycket bättre. Jag har lärt mig så oerhört mycket om mig själv och vad jag klarar av. Man behöver hamna i helvetet någon gång för att verkligen se och uppskatta det som finns runt omkring en.
-Det enda tipset jag har till dig som förälder är att inte bossa för mycket. Vill flickan ha en sallad till middag, så låt henne få det i början och bygg sedan på. Det viktigaste är att man börjar och inte drabbas av den oerhörda ångesten som man får efter att ha ätit för mycket eller ”ohäslosam” (läs mat med kalorier). Se till att fortsätta vara den person som hon vågar söka tröst hos, sov hos henne på nätterna, krama henne mycket men beröm henne inte för sin kropp (om hon börjar/har gått ner mycket i vikt) Ta fasta på andra saker och bygg upp självförtroende kring detta som till exempel egenskaper, ögon mm. När vikten stadigt ökar kan man säga ”Jag är så glad att se dig, du ser så hälsosam ut!” ”Jag älskar hur du utstrålar glädje nu för tiden” ”Du har fått tillbaka din fina lyster i huden och jag kan äntligen se gnistan i dina ögon igen”. Låt dagcentret sköta ”The bad guy thing” och va istället stöttepelaren hon kan luta sig mot när hela hennes nuvarande värld förhoppningsvis kommer att rasa sönder. Hjälp henne sedan att börja om från början, spendera mycket tid med henne men även med de andra. När jag var sjuk hamnade min syster i dimman, jag fick all uppmärksamhet från allt och alla – under denna period handlade allt om mig. Syskonen behöver så mycket mer kärlek, det är en tuff tid för dem också att se alla dessa förändringar hos en av de personer som de älskar mest i hela världen. Hoppas att allt löser sig för er familj! Vill du själv prata av dig får du gärna höra av dig, du får ju min mailadress! kramar
Bedrövligt synd om er dotter, som är så ”egen” av sig,, går sin egen väg och verkar inte bry sig vad andra tycker. Vad jag förstår av annan kommentar här så har hon en blogg där hon beskriver sina problem, men för en så ung människa är det inte så lätt att tackla. Dock bra med hjälp och stöd och att vara öppen. Det är dock inget ”mosnter” det är en sjukdom, som hon måste få hjälp för och inga skuldtankar hos nån av er… Men känner många som haft ätstörningar i unga dagar och de har blivit hjälpta, tyvärr, så har vissa av dem låtit andra saker helt styra livet, som överdriven träning osv, som också nästan går över till gränsen för det ”sjukliga”—- Låt henne få den hjälp och stöd hon behöver, sen trot jag faktiskt…… om man får tycka, att man kanske inte behöver göra en ”följetong” i offentligheten av det. Hon kan själv berätta OM hon vill,. men nu lägger ju både du och Madde ut, och jag vet inte…. ÄR det rätt väg att gå ? Låt Linnea avgöra, och som sagt, låt henne berätta.
Vilken tur iaf att dina pojkar får hjälp med sin dyslexi,,, vissa får mer bekymmer än andra. Men hoppas på allt går vägen för er.
Håller med dig! Varför skall Madde också skriva om detta. Näe fy!!!
Fast Mirka skriver ju väldigt lite om Linneas sjukdom motför vad Linnea själv gör…
Men Madde behöver ju inte skriva….
TILL LINNÉA:
Detta fixar du. Tuff väg dit, men du kommer fixa detta. Man klarar så mycket mer än vad man tror.
När du klarat dig igenom detta så kommer du klara livets hinder galant 🙂 livet är himla tufft ibland. Men DU fixar detta!! Det kanske inte känns så just nu. Men hur klyschigt det än låter, det blir bättre. Blicka framåt.
Du verkar vara en sån fin tjej, och en enorm bra FÖREBILD för andra tjejer(och killar) du verkar gå din väg och gå efter vad DU tycker om och tycker.
Styrkekramar till dig och din underbara familj.
Kämpa på tjejen!
/en annan tjej som gått igenom de mesta. Men klättrat mig igenom alla hinder. Klarar jag, klarar du. Keep fighting!
Monstret är överjävligt och helt omöjligt att förstå sig på, även för den som är sjuk. Linnea beskriver det otroligt bra i sin blogg, känner igen mig själv i hennes ord. Dagvård är bra, men fruktansvärt jobbigt och krävande. Jag hoppas verkligen att hennes tid med monstret blir så kort som möjligt. Håll ut och var rädda om er.
Ge Linnea en kram och säg att det kommer att bli bättre.
Åh. Hoppas hoppas Linnéa mår bättre snart! Hon verkar vara en så himla god människa! Styrkekramar
Styrkekramar till dig och din familj
Tänker på er och hoppas att ni alla får den hjälp ni behöver. Jobbig/tung sjukdom. Styrkekramar
När jag led av ätstörningar så var det viktigaste stödet att folk förstod att det var ett monster som härjade i min hjärna (ångest) o inte bara en ”fix idé”.
När min mamma skuldla mej hela tiden så fick jag ännu mer ångest o monstret tog över ännu mer.
Nu tror jag inte att varken du eller Peter skuldbelägger henne, men det kan vara värt att ha i bakhuvudet.
Kram till er. <3
Älskade människor, ja jag skriver så även om jag inte känner er, men vad jag känner med och för er. Jag hoppas att ni har ett nätverk runt er, ta emot all hjälp ni kan få. Ni är en så fin familj, ni kommer att klara detta tillsammans. Linnéa verkar vara en så begåvad och härlig tjej, hon kommer att övervinna detta. Hon har allt – hon har er, en stor och sammanhållen familj. All värme i världen till er, jag ber för er till alla gudar jag kan namnen på.
Varma styrkekramar till er alla.
Med ert stöd och all er kärlek kommer hon att klara detta ❤️
Kram Annika
Kramar till er alla från Skåne!
Hej!
Jag hoppas att även Linnéa själv läser detta 🙂
När jag var yngre tonåring var jag en väldigt kreativ filur som gick runt i mina egna tankar, som andra kanske inte alltid förstod sig på, men jag var alltid mig själv. Älskade att måla, lyssna på udda musik och skriva. Jag blandade olika stilar och hade olika hårfärger hela tiden. Klasskompisarna tyckte nog att jag var rätt speciell.
Detta har gjort att varje gång jag sett familjen annorlunda har jag identifierat mitt yngre jag med Linnéa och smålett lite för mig själv ibland när hon varit med.
Jag hoppades dock att det inte skulle bli för henne som det blev för mig, men så blev det uppenbarligen 🙁 Blev väldigt ledsen när jag läste det.
När jag var 14-15 drabbades jag av anorexi. Jag har läst en del på Linnéas blogg nu och måste säga att jag känner igen mig så otroligt mycket. Om ångesten, monstret i huvudet och synen på sig själv.
Jag är 21 år gammal nu, dvs, ingen ”medelålders dinosaurie” som inte vet hur det är. Det kanske känns som om ingen förstår, men jag vet exakt, även om det kanske känns som om alla andra är dumma i huvudet.
Jag vill säga till dig vad jag önskar att folk sagt till mig där och då: Du klarar det. Jag lovar. Du ger intryck av att vara en så smart och klok tjej, och det är exakt det du måste använda. Dina tankar om att du inte duger, att du ser fel ut, att du är fel, det är inte dina tankar. Det är sjukdomens tankar.
Jag vet hur svårt det är att skilja på dem när sjukdomen verkligen bitit sig fast. Men du finns kvar. Nu gäller det att du vinner.
Och det är inte en lätt resa, det är nog det svåraste jag gjort. Det är lika bra att jag säger det: behandlingen är ingen dans på rosor, snarare en mardröm.
Läkare och behandlare kommer säga att det är värt det, att det kommer bli bättre osv. Om du inte litar på dem, så lita på mig, för jag vet: Det blir det. Efter mycket hårt arbete.
Idag är jag friskförklarad sedan några år och lever ett väldigt aktivt och lyckligt liv. Flyttade hemifrån för några år sedan, har rest runt, jobbat, pluggat, ska börja plugga mer till hösten. De sakerna hade inte gått med sjukdomen kvar.
Klart minnen finns, men idag är det jag som har makten över monstret och inte tvärtom.
Om jag klarade det, så vet jag att du också kan.
Måste säga att det var väldigt känslosamt att skriva ner detta, det är en hemsk sjukdom man verkligen vill vaccinera alla mot 🙁
Om Linnéa eller kanske Mirka vill ställa frågor eller få lite pepp eller motivation så mejla!
<3
Skickar massor med styrkekramar till er!
Kram och tack för att NI finns och delar med er av ert familjeliv, fina, härliga, stora familjen Norrström! <3
Det gör så ont i mig om att läsa om Linnéas ätstörningar. Jag har själv levt med ätstörningar sedan tonåren. Jag har kämpat mot anorexia i åtta år. Legat mycket på sjukhus.
Men det jag vill säga är att även om det tar tid att bli frisk så går det! Jag har gått från absoluta botten till toppen även om det fortfarande går lite upp och ner. Men det går att bli frisk! Skönt att ni får hjälp nu!
Krama om er fina Linnéa från mig! Och kram till er alla i familjen!
Hoppas Linnea får bra hjälp!
Har själv haft anorexia och det är en fruktansvärd kamp,men det går att bli frisk!
Det viktigaste är att finnas och få Linnea att förstå att hon är en fantastisk människa
Styrkekramar
Lycka till med Linnea
Styrkekramar till er alla!! <3
Förstår att ni har det jobbigt just nu,men jag är övertygad om att Linnéa kommer kämpa sig igenom detta. Har alltid tyckt att hon verkar vara en så himla cool,rolig och skön tjej,det har vi alla sett i Familjen A:-) Tror hon är en riktigt bra förebild för andra,hon följer sin egen väg och är inte rädd att sticka ut. Kämpa Linnéa,vi hejar på dig:-)
Hej!
Följer din blogg sedan länge och hoppas verkligen att Linnea ska få all hjälp som behövs och att resten av familjen även de får stöd!
Min syster hade BDD och till följd av det ätstörningar under hela min tonårs period, men idag är hon ”frisk” mamma och vår relation är starkare än någonsin! Det är tungt för hela familjen när någon blir sjuk men det är lättare att ro framåt om alla hjälps åt och finns för varandra! Ni verkar så fina och tankar om rätt och fel finns nog alltid där men det viktigaste är att göra sitt bästa, alltid gör man något rätt och något fel men gör man sitt bästa har man gjort något och de är vad som räknas! Kämpa på ❤️
Vet hur det är att kämpa mot monstret och förstår er situation. Det är en av de tuffaste kamper som finns men det går att vinna. All kärlek och värme till Linnea och er.
/Annah
Vilken tuff tid ni har framför er.
Jag har en lillasyster med dyslexi och hon kämpade under hela sin högstadietid för att få det bekräftat då hon hade vissa problem med engelska och svenska. Det var nog i tredje ring som hon fick det svart på vitt att hon verkligen hade dyslexi. Lärarna i grundskolan sa att hon bara var lat för att hon inte kunde förstå texterna.
Idag har hon ett år kvar tills hon är klar lågstadielärare.
Hoppas att Linnea blir kvitt sin ätstörning och att hon blir frisk.
Skickar en stor kram till dig och din familj.
Kramar från Malmö.
Styrkekram till er!
Ge aldrig upp mot ätstörningar!! Kämpa så hårt ni bara kan, ni kommer tillsammans att vinna kampen. Och en vacker dag kunna se tillbaka på den hemska tiden med en viss stolthet, att ni vann!
Detta kanske låter fel och konstigt, men låt aldrig den sjuka bli ”smittad” av andra i samma situation. Man tror att man får stöttning av varandra, men många gånger dras man ner ännu mer av att ” bara träffa likasinnade”. Man tar lätt på sig andras problem och tyngs ner ännu mer. Många varma kramar till er! Ni fixar detta!
Ja det är en mycket tuff resa för er nu med Linnea och de där tankarna när gör vi rätt och när gör vi fel kommer och går hos en. ”monstret” ska inte styra er familj vilket kan vara lätt att det kan bli många gånger. Hoppas hon även får förtroende för någon och får prata och verktyg att jobba med. Styrkekram till er.
<3<3<3<3
Hej! Jag har själv varit sjuk i ätstörningar och förstår vad ni alla går igenom. Håller tummarna för att hon blir frisk snart och att ni orkar kämpa med henne. Styrkekramar till er.
<3<3<3
Nej vilken mardröm ni verkar gå igenom :(. Vet ni vad som triggat igång hennes sjukdom? Jag såg er på Malou och kommer ihåg att jag sa till min man som satt bredvid, att hon verkade så sorgsen och nere. Hoppas hon blir frisk! Styrkekram
Hej,
Att se sina barn må dåligt är det värsta vi föräldrar utsätts för så måste vara jättetufft för er (och hela familjen)
Skickar en jättekram till er och en extra till Linnea och hoppas hon kan få må bättre snart verkar verkligen vara en fantastisk tjej som vågar gå sin egen väg
Kram
Styrkekramar till dig och familjen! <3
En tuff sjukdom av flera skäl, både den sjuke och de anhöriga lider svårt, fint att hon får hjälp nu <3
Vilket massa problem det kom på en gång. hoppas innerligt att det löser sig till det bättre med Linnea, då man inte har någon erfarenhet i detta ämne så är det svårt att ta in,bra att Hon får den hjälpen och att Ni som föräldrar ställer upp på henne, sen tycker jag att det är bra med utredning gällande dyslexi, då kan man skjuta in den hjälp han behöver till hösten, men skönt att Ni får göra alla förberedelser nu i alla fall. och den lille bara växer och växer , tycker tiden har gått så fort med lilla David, snart så springer han väl i full fart, ja, man hinner inte med, hoppas att det mesta hinner lösa sig till sommarlovet börjar och att Ni får njuta fullt ut av det. under tiden ha det gott med dina. Hälsn från ett blåsigt/stormigt Upplands Väsby