Iväg igen till ett nytt besök hos ätstörningsenheten…. Dags att sätta lite högre krav känner jag…
Idag är Mli hos oss så hon stannar hemma med Lilja då det är under hennes sovtid.
See you ❤
Iväg igen
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Man får gå fram med stor försiktighet och väga kraven noga..
Vad som kan vara till en fördel är att göra något radikalt,
typ en kul resa,eller något annat som är extra kul, utbrett på några dagar..
Hälsa på någon man gillar några dagar på sommarlovet… Gäller att bryta ett mönster..
Kramar till flickan. <3
Hej!
Läste att Linnea har fått ätstörning och det måste vara super jobbigt för dig och hela familjen.
Jag bor själv i Uppsala och hade anorexia för 1 1/2 år sedan, nu är jag tack och lov frisk men det var en väldigt jobbig period och inte bara för mig själv utan även för min familjen som fick lida.
Jag fick ätstörning när jag var 11 år och det övergick till svår anorexia som jag hade till 14års åldern. Nu är jag (snart) 16år och när jag ser tillbaka på min sjukdoms tid så skäms jag, hur kunde jag utsätta mig själv och min familj för all den faran som jag då hade å även fast man just då inte kunde ta in det så gör man det efter ett tag när man får se hur ena liv förändras negativt och även fast jag (då) inbilla mig själv att allt var frid och fröjd å jag var lycklig osv så ljög jag för mig själv. Ens hjärnspöken tar över ens liv och låter en själv inbilla sig allt möjligt och i ca 6månader var jag på vård och i över 1år hade jag samarbete med Ätstörningsenheten på Akademiska, men då den rätta hjälpen inte fanns där för just mig så avsluta jag och min familj behandlingen och började gå privat. Lyckligtvis blev jag frisk och idag är jag oerhört tacksam för den hjälp jag fick utanför sjukhuset för utan dem hade jag inte överlevt å idag när jag tänker tillbaka så får jag en stor klump i halsen av vad jag fick höra av några läkare å det var att om jag gick ner 0,5 kg så skulle mitt hjärta sluta slå då mina organ hade tagit så mycket stryk av hur jag behandlade mig själv. Och idag är det skrämmande att tänka på men då var det bara ”ok skit samma om jag dör, jag vill inte äta.”
Samtidigt lärde jag mig otroligt mycket under sjukdoms perioden som jag idag har en stor nytta över.
Ni får kämpa på och glöm inte att ge mycket kärlek till varandra under den jobbiga perioden.
All lycko önskningar och styrkekramar:)
Kramar om. <3
Jag har gått igenom det helvetet för fem år sen med vår dotter. Till slut kom hon till ME-kliniken i Mora och där fick vi bukt på det. Kanonbra ställe!! Vi gick genom vårdslussen och efter nån månad fick hon sin första vecka däruppe. Skällde mig till ett läkarintyg eftersom ätstörningsenheten här näre är helt värdelös. Det är långt till Mora men det var det värt eftersom vi fick tillbaka en frisk dotter efter alla år av ätstörning.,
Kram
Bra att du berättade detta,något för Mirkas fam kanske. <3
Jag undrar samma sak som nagra andra har angende atstrorningsenheten..Maste ha missat ngt..Men jag gissar att det galler Linnea..
Har själv varit sjuk i ätstörningar och vet vilket helvete det är! Mina föräldrar var där för mig hela tiden och det betydde väldigt mycket, så det känns fint att läsa att ni kämpar hårt för er dotter, inte alla har sådana föräldrar tyvärr. Sen får man tyvärr ibland kämpa med näbbar och klor för att få den hjälp man behöver! Jag hoppas att allt går bra, kämpa på och jag önskar att jag kunde berätta och få henne och förstå hur mkt sjukdomen förstör och att det inte är värt det. Men jag vet ju av egen erfarenhet att det inte funkar så:( sänder styrkekramar till er alla
Hoppas innerligt att allt går bra för eran dotter. Men jag blir egentligen inte förvånad, det är många unga tjejer som trillar dit. Vi lever i en helt galen värld där allt fokus läggs på utseende och inte på inre kvaliteter. Hur ska barn kunna hantera alla olika ätmetoder som strömmar mot oss, när inte ens vuxna förstår att man inte ska trixa med kosten. Jag tror att det sjuka kvinnoideal som gäller idag bara skapar ångest och stress hos alla flickor som är på väg att bli vuxna. Tänk om alla kunde förstå att just du är unik och vackrast precis som du är och du behöver inte ändra på något alls.
Oj vad tråkigt. Har själv haft problem med mat sedan ungefär den åldern men aldrig fått hjälp, så det är jättebra att ni tagit tag i det så tidigt att hon slipper dras med detta i ett halvt liv. Det är skitsvårt att ta sig igenom på egen hand. Lycka till och många kramar!
Jag läser en blogg ptbyemma.se hon skriver om bra mat och träning, hon har tidigare haft ätstörning och vill hjälpa människor att må bra, så ett tips kika in på hennes blogg
Hur uttalar man Mli? Som det låter eller mer som Emeli? Fint namn men det vore lättare att liksom läsa om man vet hur det sägs!
Man uttalar Mli = Emeli 🙂
Min erfarenhet är att det svåra mycket energikrävande arbetet med att bekämpa den här djävulska sjukdomen måste man göra själv. Det är som ett missbruk. Den sjuka måste verkligen vilja bli frisk. I vårt fall fick vi i stort sätt bara hjälp med akutvård när min dotter var så svag att hon behövde intravenös näring. Sedan två veckors inläggning på ätstörningsklinik. Vården (i Stockholms läns landsting) är alldeles för inriktad på mat och ätsituationer. Det görs för lite för att ta reda på orsakerna till insjuknandet. Hoppas att det är bättre i Uppsala.
Varm kram.
Mli, vilket fint namn:)
Man vet aldrig hur man blir bemött inom vården när man behöver hjälp, hoppas att ni blir väl bemötta.
Ibland får man kämpa, gäller oxå när man har barn som tex tycker att det är svårt i skolan och socialt med kompisar. det är så mycket krav utifrån hur man ska vara, innanför ramen. Om man känner sig annorlunda så kan det vara svårt, har egna erfarenheter av det
Ställ krav på vården! Är ni inte nöjda kan ni ju söka vård på ätstörningsenheten i Västerås. Där är de fantastiska! Tuffa, envisa och bestämda samtidigt de verkligen visar att de är måna om en och anstränger sig för att man ska bli frisk. jag hoppas verkligen Linnea får den hjälp hon behöver.
Ska hålla alla tummar och tår för att ni får den bästa hjälpen. Kärleken och sammanhållningen i er familj är också en värdefull del i det hela. Lycka till.
Jag förstår att ni har det tufft och jag hoppas att ni får bra hjälp direkt..är det via BUP ni går nu? Av egen erfarenhet så upplevde jag/vi att BUP lät tiden liksom gå och lämnade enormt mycket ansvar på oss föräldrar. Var beredd på att det tar tid och kommer att gå upp och ner det är inte en spikrak snabb väg till ett friskt och fritt liv igen..och glöm inte bort er själva och de andra barnen på vägen de behöver också stöd och den finns men man får göra sin röst hörd..styrkekram till er1
Man måste alltid höja rösten och veta vad man kan få hjälp med,
annars händer noll, många struntar i en. Tips,läsa på så man vet vilken hjälp man har rättighet till..
I det här fallet är det oerhört viktigt..
Vilken tur ändå att Linnea har just er som föräldrar. Ta hand om er och hoppas det kommer gå bra idag.
Vet precis hur det är.Min ena dotter fick ätstörningar vi 14 års ålder, gick på en ABC klinik i flera år Tjat oro och uppmaning hjälpte inte. Nu är hon tjugo och frisk, jag blir lika glad varje gång hon äter (nu äter hon jättemycket men är vegetarian)Tänker på er! KRAM Anna
Hej har jag missat något? Vem har fått ätstörningar? Själv hade/har jag det. Jag är 27 år och för två år sen vägde jag 36 kg. Idag väger jag lite mer. Allt börja med att jag ville gå ner lite 2012 och då vägde jag 69 kg. Det sa bara POFF så såg jag ut som ett levande lik 2013. Kroppen började verkligen ge upp och mycket märkliga saker skedde med kroppen och knoppen när jag vägde 36 kg. Jag sökte aldrig hjälp. Hoppas ni ej får det i er fina familj. Kram Linda
Hej! Om du följer Linnea på instsgram så är det hon tyvärr som har ätstörningar 🙁
Vilken tur Linnea har som har dig och resten av eran fina familj<3
Lycka till!