Ser först nu att det saknas text på mitt förra inlägg…….Vi åkte till Uppsala igår, jag skulle göra ett snabbt ultraljud för att se exakt hur långt gången jag var och därefter få ett tid till fvp. Peter stannade ute med barnen medans jag gick in på sjukhuset. När bm gör ultraljudet så visar det sig att min livmoder växer som den ska men bebisen är borta 🙁 Jag gjorde ju ett tidigt vul där jag beräknades att vara i v. 6+0 och hjärtat slog fint och tydligt. Troligtvis har det hänt någonting strax efter det eftersom den redan hunnit tillbakabildas 🙁 Jag kände mig chockad och snopen där jag låg….kunde inte fatta det alls. Jag har inte blödigt och har inte ont, alla grav-tecken finns där fortfarande – kanske är det därför det är så svårt att förstå det just nu? Någon skrev i en kommentar att man hamnar i ett obeskrivligt vacuum och det håller jag med om! Man går lite som i en dimma, är närvarande och gör allt man ska göra runtomkring men man är ändå så frånvarande….
Idag måste vi in igen till gyn-akuten och träffa en läkare som ska undersöka mig och därefter ska det väl bestämmas hur man gör för att starta missfallet…. Jag hoppas på en skrapning, litar inte på den medicinska varianten ….. vill bara få skiten överstökat så man kan börja gå vidare i livet….
Liten ”tröst” är ju ändå att det var nog något galet med tolvan och kroppen gör sitt jobb…. inte för att det underlättar smärtan just nu men i sikt så …. När man får ett missfall så vill man så gärna veta varför ? En fråga som man aldrig kommer att få svar på – Fel på embryon, min ålder, min kropp…. ingen som kan svara på det och ingen idé att spekulera då heller…..
Jag ångrar inte att jag gick ut tidigt med min graviditet. Jag är glad över att få era tröstande ord och styrkekramar nu när jag absolut mest behöver de ♥ Jag vill ha er här både i de glada stunderna likaväl som i de mindre glada stunderna. Vi kommer att sörja och därefter gå vidare med ny styrka. Om det blir ett nytt försök orkar jag inte ens att fundera på nu……
Kramar och tack för att ni finns här ♥
hej Mirka. All lycka till er i framtiden. vet precis vad du går igenom… fick ett sent ma i vecka 12 och det va sjukt jobbigt, trodde aldrig jag skulle komma över det .men blev fort gravid igen och nu är lilleman 2 år.
http://lindisen81.blogspot.se/search/label/missfall
Hej Mirka.
Har följt din blogg länge, men inte läst den på länge eftersom jag nyligen varit med om samma hemska händelse som du.
Jag var gravid i vecka 28 när ett ul visade att min dotters hjärta inte slog längre. Jag blev igångsatt och födde 10timmar senare en fullt frisk liten flicka, mitt fjärde barn. Jag hade haft en helt normal graviditet och inga tecken på att något skulle vara fel. Varför det här hände vet vi inte än, kanske får vi aldrig svar.
Jag frågar mig själv dagligen, varför? varför just jag? varför måste någon överhuvudtaget gå igen något sånt här?
Smärtan efter det barn man förlorar är obeskrivlig. Helt plötsligt finns ingen framtid längre me det barn man längtat efter och det gör så ont.
Nu måste vi och barnen begrava lillasyster som vi alla längtat efter och det är fruktansvärt.
Jag skickar all styrka till dig att gå vidare och kom ihåg att man får vara ledsen, man får sörja och man ska låta det ta sin tid. Att förlora ett barn är alltid lika hemskt, oavsett hur eller när det sker.
Jag beklagar eran sorg.
Vill även tipsa om spädbarnsfonden, om du inte redan visste om den.
Många kramar till dig och din fina familj
Goaste goaste Mirka. Jag har varit frånvarande ett tag. Jag har själv varit i en bubbla på grund av personliga händelser så jag har missat detta. Denna kommentar blir en av alla men jag tänker på dig och jag beklagar verkligen. Jag förstår precis hur du menar med att leva i ett vakuum. Har själv fått missfall och det kändes som att det var en förbjuden kärlek som jag hade för mitt ofödda barn. Alla sa bara: Du har ju barn sedan innan. Det är bara att försöka igen mm mm. Men det är inte så bara det. Det barn man tappade kan ingen ersätta.
Skickar massor med kramar och tankar till er!
Kram, <3
Åååh, det var trist å lese…ble ledsen nu 🙁 kram fra Skottland
Lider med er. Har varit med om liknande. <3
Kram
Beklagar 🙁 Hade samma sak för snart 2 år sen. Var gravid i vecka 15 när jag började blöda och då upptäcktes det att livmodern växte men det var inget foster där. Fick tabletter men började störtblöda så fick åka in med ambulans för akut skrapning..
Kramar till er!!
Styrkekramar till er!!
styrkekramar till er.
Förstår att ni har det vansinnigt jobbigt just nu 🙁
Tänker som du att om något går snett så är det bättre att vänner och bekanta vet om att man är gravid och kan stötta än att man ska behöva smyga med sin sorg. Många styrkekramar till er!
Ja du Mirka o Peter, som det kan hända. Ledsen för eran skull, men om man nu ska försöka förstå så är det ju så att naturen sköter om det där. Man kan aldrig veta VARFÖR i en sådan tidig vecka, men man får vara tacksam att kroppen sköter om det där. Mer förundsamt är det att det föds så många barn, välskapta och friska. Tänk så mycket som ska fungera, celler som ska dela sig i miljontal på rätt sett osv. Jag själv har haft 5 missfall, där var det så att min man o jag helt enkelt inte matchade varandra, men ändå fick vi till slut två fina barn , en flicka o sedan en pojk, de är rena rama lycko-kasten. Idag 25 o 23 år gamla. Sköt om dig nu o det löser sig med allt, skrapning blir det nog. Vila ordentligt o hoppas Peter kramar om dig jättemycket..:-) hälsar AM med en bamsekram.
Styrke kramar <3
Jag var med om ett utomkveds 2011. Vi var lyckliga över att jag blev gravid så snabbt efter vår son, (ett år efter), speciellt med tanke på att jag måste hormonstimuleras och gå på många läkarbesök för att få hjälp med äggmognad. När vi skulle göra ultraljudet v 7, såg man ett fint tickande hjärta, men embryot låg i äggledaren. JAg akutopererades och de var tvungna att ta äggledaren. Det kändes så hemskt att ta bort ett friskt och starkt embryo som tyvärr inte kunde överleva i längden i äggledaren. Jag förstår sorgen. Nu har jag ännu svårare att bli gravid med tvåan…… Det var en förlust även omd et inte var ett missfall. Det var en förlust, en slags påtvingad abort. Äggledaren höll på att brista och jag hade ingen smärta. Men sen kom den psykiska smärtan. Efter operationen hade jag fortfarnade gravid hormoner kvar i kroppen och kroppen skrek efter att fortsätta vara gravid
Linda:de var vårt första misfall så fem ggr har de gått bra:lycka till de kmr gå bra…
Stor styrkande kram!
Åhhh NEJ!! Stackars stackars dig Mirka 🙁 Å herregud va synd 🙁 Jag blir livrädd när så otroligt många skriver om sina missfall,,jag är gravid i v 6 och börjar nu tro att det lilla liv i min mage också kommer att dö,,att det inget finns där 🙁 Jag får PANIK! Hur vanligt är det igentligen med MF?? Nu har jag fått ont i magen så jag måste nog ringa gyn för att få komma å se om det är liv i min mage 🙁 Jag blir så rädd och jag LIDER med Mirka och Peter så klart 🙁 Kraaaaam till er alla i familjen också er alla som berättat om era MF. Men nu är jag RÄDD…
Glöm inte att det är barn du väntar och inte missfall. Försök att inte oroa dig (lättare sagt än gjort, jag vet…) Men försök i bästa mån att njuta av din graviditet. Missfall kommer alltid finnas runt dig men försök ändå att njuta av dig och din kommande bebis!
Grattis till bebis förresten=) (även om jag inte känner dig=)
Blir tårögd av att läsa detta! Var med om samma sak i mars i år! Vi hade bestämt oss för att skaffa en trea. Jag är 37, men tänkte att det går säkert bra!
Blev gravid direkt och allt kändes så bra! I v 13 började jag få lite brunt så vi åkte till kk akuten!
Där konstaterades att fostret tillbaka bildats och de hittade en stor tumör i min livmoder 🙁
Hade haft den några år sa de och jag hade inte märkt av den!
Fick tabletter att driva ut fostret med och det gjorde djävulskt ont! Fick tid om återbesök 10 dgr senare. Det visade att inget kommit ut så jag fick en ny omgång cytotec! Fick i samma veva en operationstid! Hade inte så ont av tabletterna och de slutade verka efter någon timme!
På inskrivningsdagen visade sig att allt var kvar så jag bad om en skrapning när de skulle operera mig!
De tog bort en 20 cm stor tumör med en långt buksnitt och min högra äggstock!
Som tur var visade det sig att den var godartad och vi kan fortfarande skaffa vår sladdis 🙂
Vad jag vill ha sagt är att stå på dig för en skrapning! Går fort och man blöder inte så mycket!
Det är jobbigt med missfall, men jag försöker tänka att för min del var det nog mer tur! Utan missfall hade de inte upptäckt tumören förrän senare och då hade jag antagligen fått ta bort barnet för att kunna ta bort tumören!
Stor kram till dig!
BEKLAGAR ATT DE BLEV SÅ HÄR:VET HUR DE KÄNNS:VI FICK ETT MISSFALL INNAN VÅR FEMMA:TUNGT..MASSA MASSA STOOORA KRAMAR TILL DIG O ER/MONICA
Har haft ledigt från datorn ett tag annars brukar jag läsa din blogg varje dag.
Är så ledsen för er skull, men som du skriver det är säkert den otroliga människokroppen..
Känns som att jag känner dig fast vi aldrig träffats eftersom du blivit en del av mitt liv genom bloggen..
Styrkekramer till dig och din underbara familj
Annika
Har haft ledigt från datorn ett tag annars brukar jag läsa din blogg varje dag.
Är så ledsen för er skull, men som du skriver det är säkert den otroliga människokroppen..
Känns som att jag känner dig fast vi aldrig träffats eftersom du blivit en del av mitt liv genom bloggen..
Styrkekramer till dig och din underbara familj
Annika
Jag beklagar verkligen. Det är så hemskt när det händer och man känner sig så lurad när man trott att det finns ett levande barn där inne. Jag och min man råkade ut för detta för ca 4 år sedan. Jag var 18 år och hade inte alls planer på att skaffa barn, jag var väldigt fest glad och gick fortfarande i skolan. Så upptäckte vi att jag var gravid och vi beslutade oss för att behålla barnet och lägga om hela våra liv. Jag fick veta att jag var gravid i v 8 och jag mådde illa varje morgon, hade värdens smärta i magen (det har jag haft under mina andra två graviditeter) och ont i brösten. I v 14 fick vi lov att göra ett ultraljud då jag kände sån oror över att barnet kanske var dött. Mkt riktigt var barnet dött, läkaren trodde att barnet hade dött i v 9. Jag fick åka in till gyn där jag fick tabletter upp stoppade som skulle sätta igång missfallet. Det tog 17 timmar sen blödde jag extremt mkt. Men vid blodprovet visade det sig att det fanns hormoner kvar så ca 1 månad efter gjorde vi en skrapning. Det var så otroligt påfrestande och jag kände mig så hemskt misslyckad. Dels för att många inte trodde på oss som föräldrar då vi var unga och levde livet och dels för att jag inte ens kunde få ett barn. Men ca 2 månader senare var jag gravid (planerat) och vi fick vår son. Och sen blev jag gravid trotts preventivmedel (igen) och vi fick en flicka på samma dag som missfallet var beräknat att födas på.
Lider med dig och din fina familj <3 Du är en stark kvinna glöm inte det och du har 11 underbara ungar som finns hos dig <3 krama om de och njut av att ha de så är du snart på banan igen <3 kram
Så ledsen för er skull och vill bara krama om er alla..
Att det var ” tolvan” i er barnskara så kan jag bara tro att smärtan är lika som om det vore en ”tvåa”. Tror verkligen att denna var lika önskad och älskad.
Finns det en tröst??? Ja då är det säkert att dennna lilla/lille inte mådde bra alls och att
naturen hade sin gång.
Lider med er och på ett sätt att du lämna ut dettta på blogg mm så tidigt så har du många att dela sorgen med.
VI finns ju här om du behöver skriva av dig och kan kanske ge värme och kärlek tillbaka.
Jag brukar mest läsa men måste i bland in och skriva med.
Tänker på er alla…..stor varm kram
Skickar styrkekramar till er <3<3
Är så ledsen för eran skull!!
STORA Kramar Tess W
Kramar till dig och din familj.
Åhh.. Beklagar så aldrig lätt när det blir en MA..
Ja frågan finns alltid men jag brukar tänka det finns en orsak till allting.
Beklagar verkligen
många kramar till dig !
Precis som du själv säger,det är ingen idé att spekulera i varför,men visst är det svårt att låta bli. Tidiga missfall är ju väldigt vanligt förekommande och det drabbar alla åldrar.
Jag fick ett missfall (v 10) när jag var 39 år gammal och för mej var det glasklart,trots att jag aldrig drabbats tidigare och hade två barn: jag var för gammal,jaha,nu var det alltså kört…. Men,nejdå,vid fyllda 41 fick jag en underbar,välskapt dotter…
Jag blev ledsen och arg å dina vägnar,när jag läste kommentarerna till förra inlägget. Några uppmanade dej att se det som ett tecken på att det är dags att lägga av och att din kropp nog är sliten osv… Hur tänker man då?? Vad säger de till en barnlös 25-åring som fått ett missfall? ”Se det som ett tecken på att du ej bör skaffa barn”?????
Snälla Mirka,häng inte upp dej på sånt! Jag tror att du i normala fall kanske inte bryr dej om sånt trams,men det är lätt att man tar åt sej,när man är nere.
Om du väljer att försöka igen,är ju ditt och ert val,ingen annan har med det att göra.
Många varma kramar!!
Massa kramar till er. Vet vad du genomgår just nu och de önskar man inte någon.
Stora kramar till er alla, Sörj o gå vidare… Det var enda sättet för mej… har haft minst 6 st Ma. Och jag vet att det känns för djävligt. Hoppas på en ny graviditet att se fram emot! Massa kram Anneli.F
Beklagar… vet av erfarenhet att tankarna förföljer en ett bra tag efteråt, många förtvivlade varför har jag tänkt…
Före J fick jag missfall i v. 11 och blev skrapad (fick åka in pga att jag förlorade så mycket blod och hade höga smärtor).
Gick lång tid innan jag kunde leva med sorgen fast jag utåt försökte hålla masken.
Hade jag itne haft S och W hade jag nog begravt mig i sovrummet också…
Nu efterhand så tänker jag som du att det nog var något fel på fostret.
Och hade jag inte fått missfall så hade jag ju inte haft underbara J här idag.
Sänder dig en massa styrkekramar.
Du är stark och du vågar prata om det vilket är bra, själv höll jag allt inom mig…
kramar i massor
Vad tråkigt!!! 🙁
Kram
Massa kramar om! Beklagar verkligen!!!
Ta hand om varandra. Och tack för att du orkar dela med dig!
Nej vad trist att höra:( kramar i massor…….
Hoppas allt löser sig, ni har många sOm bryr sig om Er , ta väl hand om Er
! Kan knappt förstå den känslan deb måste va fruktansvärd 🙁 en massa
Kramar
Hej, Ville säga att jag vet hur det känns. Har själv fått 4 missfall. Min första graviditet slutade med missfall i vecka 10 när jag var 17 år. Vissa verkade tro att man inte kunde sörja en oplanerad graviditet…
Nu har jag 4 barn, och alla dem 4 gör att missfallen känns mindre sorgliga. Liksom tänker inte på dem. Men när det hände var det fruktansvärt jobbigt. Och jag önskar ibland att jag hade sluppit det.
Jag berättade också tidigt om mina graviditeter. För hur ska annars mina vänner veta vad jag sörjer/glädjs åt??
Varma kramar
Känner ingen det där vaccumet som ni nu säkert går i… Sänder många kramar o mycket styrka till er ♥
Hej Mirka!
Jag vet hur det känns,fick nämligen ett missfall i februari i år. Då var jag i vecka 11.
Jag fick små färgade flytningar.
Men jag har haft ett missfall förut och därför kände jag snabbt att jag ville åka till sjukhuset och kolla. Det fanns bara en tom fostersäck.
Jag kände mig så lurad i stunden, jobbigt var det också.
Sen blev det inte bättre när jag hade en vän som var gravid i samma vecka som mig och att en annan vän kom någon vecka efter detta och sa att hon var gravid.
Själv ville man inget annat än att bli gravid och få ett barn.
Nu har jag blivit gravid igen så får vi se hur det går den här gången.
Lycka till Mirka, det kommer gå jätte bra för dig. massa styrkekramar från Sara
Tänker på er! Ta hand om er!
Styrkekramar från mig!
Hej Mirka!
Jag följer din blogg ( och följt dig på tv ) men komenterar inte så ofta.
Beklagar sorgen över erat missfall. Det är oerhört jobbigt. Jag har precis förlorat våran 3:a i ett sent missfall som upptäcktes på rutin Ul i v.19. Det är väldigt jobbigt. man har under de veckor man gått hunnit ställa in sig på vad som ska komma och man är långt före i planeringen…även i v.10 (har även haft ett tidigt i v.6-7) Jag hoppas det går bra med skrapningen eller vad som nu händer. Jag fick föda fram våran lilla bebis…det var jättejobbigt, mest psykiskt, men när man gått så långt som jag så var det nog det absolut bästa för både kropp och själ. I din situation vet jag inte vad man föredrar…
jag vill ge dig massa styrke kramar! När sånt här händer så uppskattar man verkligen det man har och man är så glad över att få ha, som i mitt fall, 2 små underverk hos sig… och du har ju 9 till att glädjas över 😉
Ta hand om er och all lycka till hur än framtiden blir!
kram
Nu kan du köpa kläder från det populära europeiska märket Bershka och en massa andra fina kläder hos nyöppnade Dimna.se. Nyheter varje vecka!
Stackars er vad tragiskt att få detta besked,jag lider med er. Bamse kramar till dig och din familj <3
Men nej vad tråkigt! Tänker på er i denna svåra stund. Fick själv ett missfall i samma vecka som dig som också upptäcktes vid ett vaginalt ultraljud. Fick göra en skrapning då.
Men det smärtar att förlora sitt barn, både fysiskt och psykisikt, mest det sistnämnda.
Hoppas du har orken och tron på att din kropp har ”skött sig” kanske inte meningen att ni skulle ha ett sjukt barn.
Hoppas också att ni inte ger upp utan vågar chansa igen.
Har själv en underbar flicka på 2 år nu.
Så sörj, men försök att snart ta vara på det du faktiskt har runt omkring dig.
Många kramar med energi till dig och din familj!
/Malin
Kan bara föreställa mig vad du går igenom just nu!!! Styrkekramar till dej!
Usch,jag lider med er!Ta hand om varandra!Massa styrkekramar!
Fy va tråkigt för er! Ni får försöka hitta kraft hos varandra och alla era barn. Ta tid att sörja och gå sedan vidare.
Såå tråkigt ledsamt. Stor Kram!
Nej nej fy vad tråkigt och hemskt 🙁
Stor kram..
men fy, massor av tankar och energi till dig/ er
Beklagar 🙁 stor kram
MA är nästan värre en ett vanligt MF. Man känner sig så djävla lurad av sin egen kropp. Tyvärr är det väldigt vanligt och du är absolut inte ensam om det och det har inget med ålder eller tidigare graviditeter att göra utan kroppen som gjort ett misstag. Ett MA skulle aldrig blivit något egentligen.KRAM
Jag vet vad du går igenom, och inga ord kan egentligen lindra den sorg man känner, men att veta att man inte är ensam skapar iallafall en känsla av gemenskap och lite tröst…
Kramar i massor
<3 Styrke kramar i massor. Känner med er.
Åh du fina Mirka, jag lider med dig.
En stor kram till dig och din familj
Har varit där en gång och vet vad du går igenom :-(. Tusen miljoner kramar till er <3<3 // Lotta
Tänker på er!
Det här hör väl inte till inlägget men skulle du vilja göra ett inlägg med bilderna från cypren och skriva vart ni var och om du rekomenderar nått där?:-) jag vet att du lagt upp bilder där i från men det går inte att se för mig 🙁 vi har bokat en resa dit idag och skulle gärna villa se lite bilder om/när du orkar!<3 massa kramar till er!
Saknaden efter något så litet kan vara SÅ stor!
Bamse kramar till er! Lider faktiskt med er i denna stund. Du är duktig som orkar dela med dig. KRAM
<3 Styrkekramar
Åh Mirka!! Förstår att ni måste vara så deppiga och ledsna nu =(
Fy så hemskt!!
Jag tänker på er <3<3<3
Kramar Susanna
Du ska ha tack för att du delar med dej av ditt liv o er fina familj! Hoppas det har gått så bra det kan gå idag så får du hem o vila sen. Många styrkekramar!
Fina fina du! Skickar en kram till dig och din man!
Förstår hur du känner dig! <3
Beklagar det inträffade
Vet exakt hur jobbigt det är med missfall,beklagar verkligen! Ta hand om er! Styrkekramar!
Skickar styrkekramar i massor, och beklagar er förlust. Tänker på er.
Kram Malin
Hejsan!
Jag vet hur du känner det.. eller ja… jag vet hur jag känner det.. jag fick missfall förr veckan, var i v 8+2. Men detta var min första graviditet så jag har inget att jämföra med.
Hoppas att det inte blir för tufft för er utan ni orkar gå vidare.
Massa styrkekramar
Men gumman! 🙁 Jag beklagar verkligen och jag vet precis hur det är. Hur fel det än är på barnet och vilken anledning det än är så är inte smärtan mindre. Det är ändå en känsla av att förlora ett barn. För en kvinna så är man redan med barn när man ser plus på stickan!
Massa styrkekramar!
Varma kramar till er alla i familjen. Du är en fin kvinna Mirka. kram
Att komma på UL, tidigt eller sent och få veta att det inte finns nåt liv i magen är fruktansvärt. Har varit med om det i v18, hade alla gravsymptom kvar. Hoppas allt kommer gå bra för er. Vet hur tungt det är. Styrkekramar.
Varma kramar till dig fina Mirka med hela Goa familjen
Kram till dig!! Vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är att få missfall och att det man längtat efter ska
komma bara försvinner.
Skickar en stor styrkekram till fina Mirka! <3
Beklagar verkligen! Ta hand om er nu
Hej Mirka!
Beklagar det tråkiga som hänt. Styrkekramar till dig och din familj.
åh va sorgset beklagar sorgen.styrkekramar till er
kram
Beklagar sorgen men som du säger kroppen skötte sitt jobb troligtvis.
<3 Kram <3
Jag vet exakt hur du känner dig just nu. Precis samma sak hände mig..Ultraljud i vecka 12, och där var tomt..jättekonstig känsla. Min läkare sa att det var ganska vanligt vid missfall att fostret tillbakabildas och att kroppen är så full med hormoner så det kan gå många v innan den fattar att det inte finns något foster där :/ hade aldrig hört talas om det.
STORA kramar till dig och din familj <3
Ta er tid att sörja, jag gick igenom två missfall förra året och ta tabletter är inget att rekommendera! Det var som att genomgå en förlossning. Det är som du skriver att kvinnans kropp är bra på att hand om foster som inte är livsdugliga, men det är ingen tröst i detta läget, smärtan är svår ändå. Eran tid kommer, det har i alla fall min gjort, kram.
Tråkigt när sånt händer;( Styrkekramar till hela familjen<3
Kramar i massor till hela familjen
Hej Mirka! I denna svåra stund sänder jag många styrkekramar till dig & Peter! Ta hand om varandra/familjen och finn tröst hos varandra! Kram
Visst är det så, trösten man får för att man varit öppen är helt fantastisk. Andra människors omsorg — jag hoppas att ni tar er igenom detta på bästa sätt och att en ljusning kommer snart.
Kram till er /Annelie
Skickar en enorm massa styrkekramar!!!!
Innan vi fick Nicole (4-åringen) så hände samma sak med mig. Ofostrig graviditet kallas det, sa dom. Alla grav.symptom är där, magen växer men bebisen har tillbaka bildats. 🙁 Känner igen känslan.
Kämpa på Mirka, skickar en massa kramar!/Satu
Vet precis hur det känns…har varit med om det själv..
Kämpa på och mys med era elva ”små”
Kram
Styrkekramar till er!
Stor styrkekram till dig och din familj.. <3
Kram igen till er! <3
Oj vad tungt! Ingen lätt sak att gå igenom förstås.
Att du gått ut med graviditeten tidigt kanske snarare hjälper dig just nu. Då kan kanske omgivningen förstå varför man mår som man gör…
Kram
Har upplevt samma sak.
I v. 13 tog det slut.
Trodde inte att det skulle vara så påfrestande som det var.
Beklagar er sorg.
Kram från en bloggläsare därute.
Ja usch det är fruktansvärt att gå igenom….hoppas du studsar snabbt tillbaka 🙂 Lycka till med allt.
Skickar massa styrkekramar
Vet precis hur det känns och tror aldirg man ritkigt kommer över det men man går vidare och kanske får ni en liten till lite senare än tänk.
Kram
Skickar massa kramar till er..
Fina fina Mirka!! <3
Sänder en varm tanke till dig och dina nära! Ta hand om varandra!
Beklagar. 🙁
Vet hur det är, fick ett missfall i vecka 11 förra året.
Blev skrapad.
Det är tungt att gå igenom, man känner en sådan tomhet och det är en stor förlust.
Skickar en STOR kram!! <3
Hej Mirka!
Beklagar det tråkiga som hänt.
Samma sak hände min syster :((
Skickar massor av styrkekramar till dig och din fina familj.
du är en otrolig människa, beundrar dig så mycket.
tänker på er!
kramar emmi
Kanske är det så att din kropp behöver lite vila och visar det på detta sätt. Men tungt är det, förstår jag.
super många kramar till dej och din fam.
Många goa tröst kramar till er båda,ta tid på er,sörj så långe ni känner att ni behöver det..
Beklagar Mirka.
Jag gick igenom tre sådana missfall man kom in för att göra ultraljud och så var där inget och kroppen trodde att den var gravid första kom igång själv och den andra fick ja ta tabletter och den tredje fick ja skrapas.
Så jag vet var du går igenom.
Men stort grattis på födelsedagen jag hoppas din dag blir ok.
mvh mia
Det är så sorgligt när det än händer. Det tar tid för hjärnan att förstå….
Många kramar!
En massa styrkekramar till er! Kram <3
Fantastiska kvinna, du är i mina tankar! Kramar till er♥
Vad tråkigt =( Min bror och hans fru gick igenom samma sak så jag kan förstå lite hur det känns. Styrkekramar till dig fina Mirka! <3
Du är en helt fantastisk kvinna! Kom alltid ihåg det och håll ditt huvud högt,oavsett vad! Inte många människor skulle klara av det du gör varje dag,i ur och skur! Vilken fantastisk mamma du är,dina barn är så lyckligt lottade.. 🙂
Styrkekramar <3 Tur att ni har barnen, finns inget som är så tröstande som små ovetande barn. Dom gör att vardagen måste gå vidare som vanligt, blir inte så mkt tid över att tänka. Men det kommer ju på kvällen när det blir tyst & stilla i huset… KRAMAR <3
Stor kram!
Massor med styrkekramar till er!
skickar styrkekramar usch va jobbigt 🙁 kramar
styrkekramar till er!
Alltid lika sorgligt och tungt när sånt händer. *Kramar om*