Hur ser ni på svartsjuka mellan ett par?
Jag och några vänner har diskuterat detta och förvånats över hur olika det verkar vara hos olika par och vilka följder svarsjukan kan resultera i.
Jag personligen är inte svartsjuk av mig, sånt trams skakade jag av mig för länge sen. Jag resunerar så här: Skulle gubben min göra någonting så skulle jag ändå inte kunna hindra det med hjälp av svartsjuka och vill han riskera vårt liv tillsammans så fine with me – Det är hans förlust, inte mitt 😉 Men jag tror verkligen inte att Peter nånsin skulle göra någonting som jag skulle behöva oroa mig över 🙂
Peter däremot har nog varit lite svartsjuk…. inte konstigt då han blivit bedragen på många olika sätt i sitt förra förhållande men det är borttvättat nu 🙂
Jag har under åren känt många par där den ena parten varit riktigt svartsjuka……så att de ska kontrollera precis allt – Ringer 20 gånger när den andra är ute nånstans, kollar mobilen, datan mm. Och det som har hänt med de flesta är då att den andra har börjat ljuga om vissa saker för att inte riskera olika raseriutbrott och utfrågningar från den svartsjuke 🙁
För mig är det helt obegripligt att man vill leva sitt liv på det viset? Man har en sambo/man/fru som man säger sig älska, man har gemensamma barn, gemensamt ekonomi, boende mm Inte ska man behöva misstro sin partner för allting eller börja komma med ”små vita lögner” för att inte göra den andra misstänksam? Det blir ju som ett ekorrehjul till slut……Ju mer den ena är ”tvungen” att ljuga desto mera misstänksam och svartsjuk blir den andra = Dömt att misslyckas eller åtminstone skapa 2st innerst inne väldigt olyckliga personer 🙁
För inte kan man väl vara lycklig i ett sånt förhållande….kan man?
Monica
jag vill gärna ha fakta på att just kvinnor skulle vara mer otrogna? De manliga vänner jag har säger att kllar tänker på sex hela tidn, tittar på unga vackra kroppar, och de flesta tar tillfället om de kan få ligga.
Är inte heller svartsjuk. Var det i tonåren när man var osäker. Visst kan jag känna ett litet sting nån enstaka gång, men det mest kul – att känna liksom. Men jag säger ingenting öppet, för jag har ingen anledning att vara svartsjuk & jag litar helt på min sambo. Efter 10 år tillsammans & (snart) 4 barn så står han fortfarande vid min sida & har aldrig svikit mig. 🙂 Han åker på festivaler, kryssningar osv, men jag är aldrig orolig för nåt. Och som du säger själv, hade han gjort nåt så hade inte min svartsjuka kunnat göra något åt saken.
Tror att alla innerst inne har en liten unns svartsjuka inom sig men att alla inte tycker det, jag kan erkänna att jag är en halv% av 100 lite svartsjuk,men sen finns det så många olika typer av svartsjuka.
men ett mycket bra inlägg undra om detta öppnar ögon för många .
Ursäkta men att de flesta män skulle vara otrogna så fort tillfällen ges??Nä du de är fler kvinnor som är otrogna för de första o faktiskt finns de flest som inte är otrogna…så talar bara en som är svartsjuk..De finns rötägg till män JA men även kvinnor o som sagt mestadels av oss är faktiskt trogna..Min man o jag har varit ett par sedan jag var 16 o de är 18 år sedan nu o vi har varit trogna heeela tiden o de är vår värdering o syfte att fortsätta med de…/Monica
Problemet är ju att de flesta män gärna är otorgna när tillfället ges-trots att de blir äldre vill d eha unga tjejer, och jag tror de flesta tar chansen om de vet att de ej blir upptäckta. Jag är jätte svartsjuk.
Har själv varit svartsjuk en gång i tiden men det var för att folk ljög för mig för att det inte skulle hålla mellan mig och pojkvännen , kollade hans mobil 2gånger men aldrig datan då han oftast inte satt där iallafall .. Folk som visste sanningen har sagt efter råt att jag hade iallafall en andledning till att vara fundersam men vet inte , tycket att man ska lite på varann i ett förhållande och det gör vi verkligen nu efter snart 4år .. Och det är jag glad för att jag slutade vara svartsjuk 😀
Det blir oftast bara problem om man är svartsjuk iallafall …
Jag var väldigt svartsjuk förr i tiden (med all rätt tyvärr) och det tog jag med mig in i mitt nuvarande förhållande. De första åren var lite jobbiga, men sedan vi fick barn har det blivit bättre. Jag känner att om han vill riskera det vi har tillsammans så är det upp till honom. Inte för att jag skulle bli glad, men det är inte JAG som förlorar på det. Nu blir jag inte ”testad” så mycket längre heller iofs, men jag känner mig lugnare kring det här med svartsjukan i alla fall.
Min sambo påstår sig inte vara svartsjuk, men jag har allt varit med om situationer då jag har förstått att han inte har varit helt nöjd 😉
Det finns ju mer än total svartsjuka eller ingen svartsjuka alls..lite svartsjuka tror jag knappast är skadligt, så länge man inte kontrollerar varandra..lite svartsjuka kan handla om att man inte tar varandra för givet och är rädd att förlora det fina man har…att säga att sin partner aldrig någonsin skulle göra något, det tycker jag tyder på att man tar varandra lite för givet…och att säga att det är den andres förlust när man har barn? njä…det är väl även barnens förlust? att förlora en familj…det tycker jag iallafall.
Svartsjuk är man ju må man erkänna :/
Mycket intressant. Jag är inte svartsjuk av mig. Skulle sambon vara otrogen eller så så visar han för mig att han inte var den jag trodde att han var.
Kram o ha en fin kväll.
Jag är raka motsatsen till svartsjuk.. .kan till och med tycka att det är lite kul att tjejer flörtar med Marcus, jag vet ju att det är mig han väljer att komma hem till och mig han älskar…
Tror aldrig det är sunt eller bra med ett förhållande med svartsjuka i, tror mer på att uppskatta varandra och visa det, så behöver man inte vara svartsjuk!
jag har varit svartsjuk i vissa förhållanden pga av att killarna flörtat hej vilt, men älskar man varandra så gör man inte sådant alls och då finns ingen svartsjuka hos mig heller =)
Tycker som dig Mirka !! Och vi har ocskå tur med varandra att ingen är svartsjuk eller har någonsin behövt vara det heller…..Ha en bra fortsättning på dagen =)
Detta var ett mycket intressant inlägg och hoppas på många intressanta svar. Jo du Mirka jag har levt 25 år med en otroligt snäll man som satt mej högt på en pidestal men så svartsjuk så jag kunde inte gå ut med vänner än mindre tänka på att vilja vara någon helg med mina väninnor. Jag gick i ledband,men bor numera själv och kommer att så göra för nu är jag äldre och kan göra allt som jag själv vill. Vi fick 2 pojkar som var vårat allt och jag ville vågade inte göra slut på den idyllen…Men led o grät i det tysta många gånger…Till-läggas att vi är bästa vänner idag. Livet med svartsjuka är osunt och det blir inte bättre med åren som jag trodde o önskade. Nej gå om ni är drabbade.
Frihet under ansvar gäller väl lika mycket vuxna som barn? Jag skulle inte kunna leva i ett förhållande där partnern var svartsjuk. Åtminstonen inte när vi talar om sjuklig svartsjuka där precis allt skall kontrolleras och vändas och vridas på in i minsta detalj. Jag och min man har levt tillsammans i 15 år, både på distans och som nu nära, nära *ler*. Det har aldrig någonsin funnits med någon svartsjuka. Jo, förresten, tar tillbaka lite. Min man kunde bli lite svartsjuk precis i början när vi hade träffats, men efter att jag pratat allvar med honom och talat om att det faktiskt bara var honom jag var intresserad utav så slappnade han av och taggade ner.
Svartsjuka förstör och förgör bara, det finns ingenting gott i det. Vi litar till hundra procent på varandra och jag tror att öppenheten också gör att vi inte är intresserade av att ta några snedsteg.
Jag var ganska så svartsjuk(dock ringde jag max en gång om han var borta) under de två första åren i mitt och min sambos förhållande. MEN jag var väldigt noga med att förklara vart svartsjukan kom ifrån; i mitt tidigare förhållande blev jag bedragen och det dröjde några år innan jag ens kunde kika åt killarnas håll.
Nu efter snart 6 år tillsammans har jag en likadan inställning som du har; skulle han riskera vårt liv tillsammans så är det hans förlust. Jag skickar på sin höjd ett sms om han är ute med vänner och kontrollerar inte saker och ting. Det tar tid att lära sig att lita på folk när man har blivit bedragen och är det så att du har blivit bedragen så är det viktigt att du berättar det för din nya partner, annars förstår h*n inte varför du är som du är.
Långt svar blev det nu 🙂
Var gift med ett svartsjukt monster i flera år, helt utan anledning! Svartsjukan dödar ALLT positivt i ett förhållande, var själv aldrig det fast han minsann försökte göra mig svartsjuk! Visade sig senare att han var socoipat med psykopatiska drag, enl läkare, så då gick jag med mina tre ungar därifrån innan de hade skadats ännu mer än de redan var!
Svartsjuka är ett grönögt monster som INTE hör hemma i ett förhållande, inte ens som en del säger ” det bevisar att han/hon älskar mig!” NEJ det bevisar att han/hon vill äga dig!!!!
Jag är inte svartsjuk och inte min man heller men jag tror att svartsjuka är en sjukdom på riktigt. Tror inte man kan kontrollera det. Man måste få hjälp professionellt för att lära sig känna tillit till folk tror jag.
Tvi vale för svartsjuka. Däremot kan jag nog ringa om han är borta men enbart för att jag saknar han och inte för att jag är svartis. Litar på min man till 100% och det är ju precis som du säger, väljer han att göra nåt mot mig så kan jag ändå inte hindra det med hjälp av min svartsjuka…tvärtom liksom!
Mycket klokt inlägg av dig=)
Ha en bra dag!
Ett svartsjukt förhållande är aldrig sunt…
Ett förhållande handlar om ett tillit och litar man inte på varandra så tror jag däremot svartsjukan träder in… För jag tror att svartsjuka beror på att man själv vet vad man kan göra, se ifall gräset är grönare på andra sidan, och oftast är det ju inte det… Hoppas du fattar vad jag menar 😉
Nä inga sådana förhållanden vill man ha, det är varken sunt för kropp o själ.
Jätte bra inlägg förresten 🙂
Kramar
Jag tillhör tyvärr den där svartsjuka typen, rotar inte igenom mobil och sånt längre, men känslan av att jag inte kan lita på någon finns kvar.
Under hela min uppväxt har jag fårr lära mig den hårda vägen att man inte kan lita på någon(inte en föräldrar) och min fd sambo gjorde en del saker mot mig, han ljög dessutom om allt även småsaker.
Men jag jobbar på det, har sökt hjälp för det. Men det tar tid, hade jag kunnat hade jag trollat bort den där känslan. För jag tror att jag mår sämre än min kära make av det.
Men jag jobbar stenhårt på det och hoppas jag kan lära mig att våga lita på andra igen.
Ha en skön kväll:)
Jag levde i ett sånt förhållande i sex år. Han kollade min mobil när jag gick på toaletten, tog det 20 minuter extra i affären så ringde han flera gånger och undrade varför jag var sen. Gick jag hem till en kompis så ringde han till kompisen och frågade om jag verkligen var där o.s.v. Det konstiga är att till slut blir det något normalt, man reagerar inte längre över det, utan ser det som självklart att behöva redovisa varenda sekund av dygnet. Men nu när jag ser tillbaka på den tiden så förstår jag inte hur jag kunde stanna så länge som jag gjorde. Ett sånt förhållande kommer jag aldrig att leva i igen, vid minsta tecken på svartsjuka så flyr jag.
MIRKA SVARAR: Ja, tyvärr så är det väl så att allt blir normalt tillslut 🙁 Är glad att du kom ifrån till slut 🙂
Jisses vilket klokt inlägg! Nej det är inte sunt att vara så svartsjuk att man inte kan ge sin partner frihet! Även jag känner ju par som har det så som du beskriver, och jag kan inte begripa hur man vill leva så!
Att man orkar med en partner som ringer så fort man lämnat hemmet, eller som kanske letar igenom alla banktransaktioner på det gemensamma kontot för att se vad den andra haft för sig…så sjukt märkligt beteende! Om man inte har tilltro i ett förhållande, vad har man då att bygga ett gemensamt liv på? Jag skulle bli totalt galen av att ha det så! Jag tror fullt och fast på att ärlighet och tilltro föder ärlighet och tilltro. Som man vill bli behandlad så behandlar man andra är samma sätt att uttrycka det på 🙂
Kram på dig, du kloka människa:)
MIRKA SVARAR: Amen till det, du är ju minst lika klok som mig 🙂
Alltså, jag lever väl i ett förhållande där jag inte är svartsjuk alls, men däremot min kille kan vara det ibland.. 100 frågor när jag ska ut, med vem och när jag är hemma. Men jag är van, jag frågar på dem. Det känns nästan som om att det ska vara så, annars blir det något fel. Då är inte han som vanligt *ler*
MIRKA SVARAR: Det du beskriver är slentrian-beteende tror jag…..rätt så oskyldigt (hoppas jag) egentligen….. Gammal vana som du också säger.
Intressant inlägg. Och nej inte kan man trivas i att gå runt med ”vita lögner” eller att man inte ska bli betrodd. Och det värsta som finns är väl när man rotar i någon annans telefon/dator etc. Tror inte heller man kan vara hundra lycklig innerst inne i ett sådant förhållande!!
Kram kram