Dag 26 – Mina rädslor
Största rädslan är att det skulle hända barnen och Peter något allvarligt! Jag försöker låta bli att tänka på rädslorna men visst oroar man sig för barnens barnens skull.
Samhället känns inte riktigt lika trygg längre mot vad den var när man själv var liten 🙁
Just nu är jag rädd för ett nytt missfall – någonting som jag aldrig tidigare oroat mig för.
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
Även många Tankar till berättelsen från Carro
Fy vad hemskt med den där hunden. Jag blir så arg hur ägaren bara kan gå och inte göra eller säga något
Förstår inte hur man kan göra så
En Kram till Linnea
Hej!
Läste om det som hände med schäfern och undrar om jag kan få din åsikt gällande en incident som drabbade min då 1-åriga son och en hund i oktober förra året…
I oktober så åkte jag och min sambo iväg över en halv helg för att gå på konsert och bara vara själva,vilket ej hänt på evigheter så vi såg fram emot det.
Farmor och farfar skulle passa våra småttingar,2 och 1 år gamla…
Jag kände en lite halvjobbig känsla över att lämna över dom dit då farmor och farfar har en hund som inte riktigt är som han ska!
Förbannat bortskämd,ouppfostrad och allmänt jobbig!
Men hursom haver,vi lämnade barnen och åkte iväg..
Skulle hämta dom på lördagkvällen och kommer dit och kliver in.
2-åriga dottern kommer glatt springandes,men inte farmor eller vår 1-åriga son…
Efter ca ngn minut kommer farmor fram med sonen i famnen,som har joooordens fläskläpp och blöder från 2 halvstora sår ovanför läppen samt på kinden,han ser förjävlig ut helt enkelt!
Kan ej beskriva hur det kändes i mitt hjärta just då!
Farmor säger ”jag har misshandlat eran son”!
Ursäkta?
”joo..hunden har rivit honom”!
Rivit honom??!!
Det visar sig då att farmor har gått på toa en snabbis och lämnat vår son på golvet i köket,han kunde inte gå då,och hunden var där med.
Sen vet ingen vad som hänt…typ..
Jag har dock en teori,troligtvis har min son krypit fram till hundens skålar och då har det smällt!
För denna hund har inte fått ngn uppfostran överhuvudtaget och då har dom ju knappast tränat honom med skålarna heller!
Jag såg dessutom direkt att det knappast var ngt rivsår det handlade om,det tror jag dom flesta skulle sett…
Men men,för att göra en lång historia kort så har vi brutit med min sambos föräldrar då dom betett sig som 2 stora arslen rent ut sagt i allt det här!!
Dom vägrar göra sig av med hunden och dom sitter så gott som,med andra ord,och skyller på våran son!
”han måste ha gjort ngt”
Det spelar ingen roll vad han nu skulle ha gjort,han var 1 ÅR vid detta tillfälle,kunde inte ens gå och vi vet ju att han knappast tagit upp ett basebollträ och spöat på hunden,DÅ kanske han förtjänat ett bett i ansiktet!
Sen okunskapen dom besitter…
Det första som sägs det är att hunden RIVIT vår son!
Hundar rivs inte,dom BITER!!!
Vi gick till läkare och fick det konstaterat,en tand hade tom penetrerat läppen på ungen!
Dom fortsatte hävda att nej nej,han har rivit inte bitit,tills vi sa att en läkare har kollat på han och sett att det var ett bett!
Då sa det ej så mkt…
Vi har hund själva,så vi har inget emot hundar eller ngt sånt och jag anser mig besitta en del hundkunskap,vår hund är uppfostrad sen valpstadiet!
Men det sjuka i allt detta är att när det hände,dom ringde ej till oss,dom ringde ej till sjukvårdsupplysningen,dom åkte inte ens in med ungen till akuten!
Dom gjorde INGENTING!!!!!
Hela situationen är så´patetisk och så himla sorglig så det finns inte!
Vår son,som är drygt 1 1/2 år nu,kommer att ha 2 st ärr i sitt ansikte för alltid!
Och hans farmor och farfar sätter en hund framför honom och sina barnbarn överlag!
Jag kan liksom inte acceptera det!
Det är sjukt i mina ögon…
Rök ihop med farfarn i telefon för 3 månader sedan då han sitter och återigen så gott som skyller på vår son!
”ingen vet vad som hände” och ”han måste ha gjort ngt”
GRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!
Så att vi,både jag och sambon,har tagit avstånd ifrån dom,dom har inte träffat varken oss eller sina barnbarn sen i julas och dom verkar tycka det är helt ok!
SJUKT!!
Nu blev det långt här,men hur skulle du reagerat i en liknande sits tror du?
Vore hemskt tacksam för svar!
/Carro
MIRKA SVARAR: Usch, jag blir alldeles stum av din berättelse! HUR kan farföräldrarna bete sig som de gör?? Jag skulle göra precis som ni har gjort och ta avstånd, skulle aldrig ta mina barn hem till de så länge hunden finns där! Jag hade nog även anmält allting – släktingar eller inte men när de inte själva kan inse allvaret i situationen och göra någonting åt saken så är en anmälan på plats tycker jag. Det måste kännas jobbigt att de inte kan se hur allvarligt det kunde ha slutat och att skylla på en liten 1-åring är ju bara för lågt 🙁
Många kramar till er
Förstår din oro inför missfall igen håller tummarna för att allt ska gå bra denna gång! Själv föddes min dotter i v.27 och ingen vet varför hon kom för tidigt. Nu är jag gravid med nr 2 och oroas över att jag ska få för tidigt igen men denna gången ska graviditeten kontrolleras noggrannare! Klart att man blir uppskrämnd när något sådant händer och som man inte räknat med! Ha en bra dag! 🙂
Håller med dig om det med samhället!
Jag håller med om att man är rädd om att det ska hända något med någon i familjen.
Förstår din rädsla för missfall igen. Hoppas verkligen att det ska gå bra den här gången.
Ibland brukar jag fundera över sannolikheten. T ex så har jag kört bil nu i över 30 år och klarat mig från en olycka och inte kört på något djur större än en ekorre. Ökar då sannolikheten att det kommer att hända en olycka, eller minskar den?