Trettonbarnsmamman

Det finns en flicka (kallar henne för XX) Linnéas klass som bor 2 hus ifrån oss.
Linnéa (och andra barn i klassen)har haft problem med XX i några år nu och nu börjar
det bli lite för mycket bara:-(

XX är en tjej som gör allt för att skapa konflikter och bråk för att sedan kunna springa
till lärarna/föräldrarna och gråta och skylla ifrån sig allt på alla andra!
Hon är duktig på att manipulera de vuxna med sitt gråt och ljugeri och allt för
ofta väljer de vuxna då att tro på henne!

Vi har ofta i smyg (från balkongen)tittat på XX  när hon är ute och ser verkligen hur hon
skapar bråk!
Har pratat med andra barn och deras föräldrar och alla har samma åsikt om denna tjej!

Har även tagit detta med XX:s mamma som tyvärr inte tror på att hennes dotter gör något fel över
huvud taget!
Hon säger att alla andra ljuger då hennes dotter(XX) ljuger inte!

Alla förnuftiga människor bör väl kunna förstå att inget barn är en ängel jämt??
Visst kan Linnéa var störig och göra fel hon med MEN jag blundar åtminstone inte
åt det!
Gör barnen något fel så tar jag itu med det så de förstår att all handling har en konsikvens!

Nu börjar problemen med XX och hennes familj bli för mycket bara!

En dag förra veckan var XX och bråkade med Linnéa och en annan tjej i skolan på rasten.
Till slut springer XX iväg och hämtar sin morbror som kommer till skolan och skriker och hotar
Linnéa och den andra tjejen!!
Tjejerna blir rädda och springer från skolan, hem till den andra tjejen.

Dagen efter går jag och pratar med läraren om detta och tycker att nu jävlar har det gått
för långt!!
Inte nog med att de får skäll av morbrodern…..tjejerna har även tydligen tappat förtroendet
för de vuxna i skolan eftersom de väljer att springa hem!!

Jag har pratat med andra och det är inte Linnéa och kompisens fel. De gjorde inget!!
Även när Kevin går och försvarar Linnéa på rasterna så springer XX och ljuger till lärarna
då att Kevin slår henne! Fast det finns flera barn som ser att det inte har hänt!

Skolan har nu lovat (hmm) att tag tag i detta bättre men känner inte något
större förtroende för det:-(
XX med familjh är kallade på ett samtal men vad fan hjälper det när familjen tror
bara på det XX säger och ljuger om???

Inte nog med det!
Nu har XX:s mamma flera gånger börjat sakrika och bråka på Linnéa ute på gården
och då helt utan anledning!!
Igår gungade Linnéa och några andra barn och XX:s morbror går förbi och skriker åt
Linnéa att hon är en jävla idiot!!
Vuxen människa!!! Undra vem fan är en jävla idiot??!!
För några dagar sedan fick Linnéa en utskällning av XX:s mamma för att Linnéa (med kompis) gick
bakom XX på vägen hem från affär!!

Alltså jag anser att man kan inte som vuxen bete sig hur som helst mot ett barn,
anser de att det finns problem med Linnéa så ska de i första hand prata med oss
och ta reda på fakta!
Just nu känner vi att de verkligen jagar Linnéa för att skapa problem och vem fan
vet vad XX har ljugit om egentligen!

I detta läge tror jag 100% på Linnéa!
Om hon käftar emot när XX tjafsar har jag inga problem med. Så länge
Linnéa INTE är den som börjar och så länge det inte görs illa varandra på något
sätt!!
Ber Linnea alltid att gå ifrån och berätta för tex läraren så fort XX gör nåt!
Men vad hjälper det när XX sen kommer och ljuger om allt??

Här försöker man lära barnen om vett och etikett och kan lova att mina barn har inga sociala
problem med någon annan och så kommer en jubel-idiot till unge med jubel-idioter
till föräldrar och bara gör livet surt för en!!

Hur fan ska man gå till väga??
Har försökt att få slippa prata med föräldrarna (hjälper ju inte!) och ta allt via skolan
men det kan inte fortsätta så här:-(