Igår började barnen skolan, ny årskurs och min äldsta går sista året i lågstadiet. Det är lite sjukt hur fort tiden går, på allvar alltså. Men det är bara att haja läget och försöka hinna med så mycket man kan.
Igår tog hon hem en vän och det var nästan givet redan, efter ett helt sommarlov som hon inte träffat sina vänner, så vill man gärna leka vidare efter skolan. Men något jag inte orkar med, det är när föräldrar tar en för givet. Man säger en tid och då är det för att det finns en anledning till den tiden man väljer eller hur. Då ska du inte ringa och fråga om det är okej att komma 1 timme senare eller hur?! Jag tycker att det är höjden av fräckhet. Om jag säger 18:00 så är det av en rad massa anledningar, anledningar som jag inte behöver förklara varför jag säger så ”tidigt”.
Jag märker att så fort folk får chansen att vara utan sina barn så tar de hela handen och frågar gärna om de kan komma 19:00 eller 20:00.. en vardag. Alltså vill man inte umgås med sina barn? Vill man inte ha en dialog och fånga upp sitt barn och speciellt efter första dagen på skolan. Alltså jag fattar inte, men visst alla gör ju som de vill inom sina familjer såklart.
Jaja nu hade jag mycket i huvudet, jag kanske överreagerar men jag hade velat att min kväll hade sett annorlunda ut med mina barn än hur den slutade.. Nya tag i dag, ny dag.
