Jag saknar solen, jag skulle vilja se solen igen, känna solstrålarna. Jag blir ändå impad på min familj, som orkar hålla sig så starka kring detta mörker. Vi lever i konstant mörker, ser inte solen, är tvärlåga på D-vitamin och som latinos så behöver vi extra mycket enl läkaren och ändå blir vi inte mer än trötta. Men vi håller oss i schack från depressioner. Vi är inte deppiga människor, vilket jag är så tacksam för.
Kära solen, när får vi se dig igen?
Igår gick vi in i en ny vecka och det är sista veckan av det här året och jag går all in med min energi kring att leva hälsosamt. Jag har kört igång mitt träningsschema igen och det känns jättebra. Sen så har jag ätit enligt mitt kostschema också och bara det får hela kroppen att må så bra och inte minst knoppen också, för jag mår så bra mentalt när jag tar hand om min kropp. Sen tog jag ju en fika ändå igår men den var liten och inget märkvärdigt, jag tog ett medvetet beslut. Och det är väl det viktigaste, att man lever 80%-20% som man säger. Tränar och äter bra 80% av tiden och 20% unnar sig extra gott om man nu vill det. Tillslut blir det ett normalt 100% liv med lite av allt i bra balans.
Jag måste bara lära mig just att hitta balans, att inte äta 100 kakor utan faktiskt ta 2 kakor och sen räcker det, men hittills är jag den som tar en choklad och sen en till och en till och en till, tills jag ätit halva asken själv.. Det är inte så man tar hand om sin kropp. Det är inte så man älskar sig själv. Jag vill bry mig om min hälsa, min kropp och respektera den så som vi alla borde.
Apropå det så ska jag ut och ta en kort promenad, ta frisk luft och sen hem igen. Vad mer kan man göra nu under pandemin, känner mig lite instängd.
Vad hittar ni på?
Svårt för mig att hålla mig från att äta 4 lussebullar när barnen nyss bakat…..
men det är en prövning och utmaning värt att ta sig ann.
