Vad gör man inte för sina barn?
Min dotter, den yngsta, har tjatat i några dagar på att hon också vill ha en Nissedörr. Men alltså de är ju slut överallt. Jag har verkligen åkt från ena änden till den andra för att hitta och det går ju inte, alla Nissedörrar är slut.
Så vad gör man då för att inte se den där besvikna face’et som hon gör, fast hon säger att ”jag förstår mamma” så visar hon ändå sin besvikelse, vilket jag tycker är helt okej. Hon är inte besviken på mig, utan på att hon inte kom på det tidigare eller att de är slut. Jag hade inte heller tänkt på någon Nissedörr, det ligger inte i vår tradition men nu så..
Jag klurade lite på det och kom på att mina barn är ju rätt så tacksamma med sådant som jag gör. Perfekt eller inte så blir de glada och när det kommer till Nissedörren så är det ju inte perfektionen i de små detaljerna och dekorationen som gör barnen glada utan själva hyssen. Busen som Nisse hittar på och det kan jag nog ordna!
Hittade kartong, tog fram barnens målarfärg och började pyssla. Hela eftermiddagen igår höll jag på, även när barnen var hemma försökte jag göra det utan att de skulle märka av det. Och efter si sådär 5 timmar så hade jag mitt egna Nissehus klart.
Inte alls perfekt, inte alls som en som man köper, inte alls som något som ser proffsigt ut men absolut något som barnen blev tokglada över och la inte ens märke till att dörren va sne, målad, av papper/kartong, etc. De bara var så glada i morse när de kom ut och såg både bus på väggen (Nissen hade tejpat upp deras tandborstar) och att se Nissens hus.
Jag är så glad och tacksam att mina barn är så fina som de är. Att det inte är höga krav på de, att de är så nöjda med det de får, att de är så fina som de är. För visst hade de kunnat skrika ut att det inte är den riktiga nissen minsann, den är bara påhittad eller fejk. Barn inte dumma. De vet. Men de sa inte ett ord. Tack bästa barn!
Sjukt amatör men ändå rätt så nöjd 🙂
Usch vad dammigt det var ser jag nu. 😀
