sandrasinspiration

Vilken hemsk mamma jag är

Hur tråkigt är det inte…

Ni vet att man ibland bara vaknar på dåligt humör. Man är fortfarande trött, den biten hör inte till vanligheterna hos mig, men man känner att just idag hade jag bara velat ligga kvar i sängen. Typ hela dagen…

Sen börjar tiden rusa iväg och man har varken fått på Vincent kläder eller borstat hans tänder. ??‍♀️ Bara här börjar man bygga upp mer irritation för att den sen ska eskalera när man kommit fram till förskolan och allt V gör är att springa hit och dit och inte alls verkar vilja ta av sig ytterkläderna, bara flamsar runt och hoppar upp på bänkar och gömmer sig under andra jackor som hänger. Kul, verkligen.

Där och då blir det droppen och efter att man sagt ”kom hit” 1,2…..78 gånger så brister det.

Tar tag i Vincents arm (inte hårt för dem som skulle kunna tro det) och säger att nu räcker det, mamma har bråttom och vi behöver ta av dig kläderna. Och sen lämnar in honom till pedagogen och säger hejdå.

Efter att man gått ut genom dörren får man en klump i magen direkt och börjar tänka… ”Han var ju på så bra humör, han skojade ju bara, han brukar ju faktiskt inte hålla på sådär på morgnarna” osv… Varför var jag tvungen att bli sur och låta min trötthet och stress gå ut över honom? Och klumpen sitter i mest hela dagen ända till man får hämta honom vid fyra tiden igen. ❤️

Kanske inte är ensam om att ibland blir allt helt enkelt för mycket?

Ikväll har vi myst här hemma och V har fått 39graders feber. Kan vara efter TBE vaccinet vi tog igår, eller så är det något virus…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Ida

    Om du är en hemsk mamma så är ALLA hemska mammor. Detta har hänt mig fler än jag någonsin kan räkna. Du som mamma har också känslor, som är lika viktiga att visa för V som de är för han att visa för dig. Det är okej att vara ledsen, arg, glad och allt det där. Sålänge man inte slår varann. Här hemma visar vi känslor helt öppet, jag gråter, jag skriker, jag höjer rösten. Vi älskar och argumenterar stort här hemma. Ophelia kan ofta sätta ord på sina känslor och här pratar vi mycket om varför. Ophelia är ju tjej också så känslorna flödar fritt. Haha ? Att ibland bara låta bägaren rinna över och man blir arg är bara mänskligt. Man minns väl att ens egna föräldrar sagt åt en på skarpen någon (många) gång när man var liten, inte har man tagit skada av det. Du är den bästa mamman till lilla V som ingen annan. ♥️