Efter två koppar kaffe tog jag mig själv i kragen och stack bort till gymmet. Hade 50 minuter på mig innan det stängde och eftersom träningsvärken kändes ordentligt bestämde jag mig för att springa bort den. 45 minuter och åtta kilometer senare var jag klar. Ovanligt mycket folk på gymmet en röd dag, faktiskt. Riktigt skönt var det och inte alls speciellt jobbigt. Kommer ni ihåg när jag kunde spendera timmar på det där bandet. När jag sprang flera mil åt gången flera gånger i veckan? Jag tror faktiskt inte, på helt allvar, att jag var helt frisk då. Som tur väl är alla de tankarna borta och nu tränar jag för att det är kul och för att må bra.
Funderar på att skriva ett inlägg om min syn på ätstörningar och dylikt. Skulle det vara intressant för er?
Nu ska jag slänga i mig lite frukost, sådär lagom vid halv fyra-tiden..!
n
