Jag satt ute på altanen imorse med mitt morgonkaffe och började tänka. Jag är nog rätt lycklig ändå. Solen sken och värmde mina bara ben. Två fåglar flög tillsammans, busade och såg sådär nyförälskade ut. Om nu fåglar kan vara det. Fågelkvitter och sol. Kan det göra en lycklig? Jag har de finaste vännerna man kan tänka sig, som lyssnar, förstår, berättar och gör mig glad. Sådana växer inte på träd direkt. Jag har en familj som alltid ställer upp, som jag vet finns där vad som än händer. Jag flyttar till Grekland om fyra dagar och jag kommer ha den bästa sommaren någonsin.
Jag älskar att inte veta vad dagen har att erbjuda, när man vaknar upp och solljuset tränger in genom persiennerna. Att inte vart kvällen bär av och att vakna upp hos någon man tycker om. Varesig det är en bästa vän som lagar frukost till mig eller en person som får det att pirra lite extra. Jag har egentligen ingenting att vara ledsen för, trots att jag inte har någon man som får mig att känna mig sådär förälskad som fåglarna. Varför vara bitter för det när jag har allt det andra? Jo, jag är nog ta mig fan rätt så jävla lycklig ändå..
n
