Ibland undrar jag vad jag har gjort för att få bli så jävla lycklig. Lyssnar på folks problem om krossade hjärtan och tårar som aldrig vill ta slut, och så sitter jag där själv och har det finaste som finns. En sådan konstig känsla att vara så kär så man inte vet vart man ska ta vägen. Att älska så mycket att det gör ont i hela kroppen. Att vilja spendera varje vakna minut med varandra och veta att han vill med. Kärlek så stor att man inte vet vad man ska göra av den. Idag firar vi sex månader. Det är inte mycket men jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Du är det finaste jag har och jag släpper dig aldrig.
n
