Efter en sväng på solariet förvandlades min trötta, slitna kropp till en energifylld duracellkanin. Kunde inte hålla mig i inomhus så jag bestämde mig för att gå ut och springa. Planen var att springa milen i en skön hastighet, men så efter ca 5 minuter hände det. Jag hittade skog och park. Med en hög kulle. Intervaller är bland det bästa jag vet och därför tog det inte lång tid innan jag skippade planerna på milen och besteg mitt berg istället.
Folk i parken trodde förmodligen att jag var dum i huvudet. Vem fan springer upp för en kulle i extrem hastighet om och om igen? Rocky? En idiot? Mina ben jublade av glädje över att få springa på mjukt gräs och grusväg istället för hård asfalt. Jag brände av fem intervaller i backen och fem intervaller på trappan. Kutade alltså uppför och joggade ned. Bland den bästa och mest effektiva träningen som finns!
Efter intervallerna fortsatte mina fortfarande pigga ben med joggingen runt i, så nära skog man kan komma i Malmö (?), och bara njöt och sommarvärmen och endorfinkicken. Såhär ska löpning alltid vara! Skönt att äntligen kunna köra lite intervaller igen, det blir så monotomt med löpning i stan eftersom asfalt, korsningar och rödljus inte ger sådär jättemånga möjligheter för just intervaller.
Sammanlagt landade tiden på 35 minuter, sträckan är lite svårt att avlösa pga intervallerna i backen, men ca 6.5 kilometer tror jag det blev. Nu ska jag laga mat och sedan jobba. Puss!
n
