Jag har tänkt tanken om att sluta blogga i en längre tid nu. Jag har ändå bloggat nästan varje dag i över tio år. I en tredjedel av mitt liv. Det är en STOR del av mitt liv och älskar att dokumentera i form av bild och text samt att gå tillbaka i arkivet och se vad som hände för x antal år sedan.
På sista tiden har jag dock känt av en stor prestationsångest. Jämfört mig med andra bloggare och konton. Jämfört siffror, besökare och följare. Undrat och tänkt varför inte min blogg är lika stor som hennes osv. Det är inte kul. Det är skitjobbigt faktiskt och får mig att tvivla på mig själv. Något jag ALDRIG gör. Att jag publicerar inlägg utifrån vad jag tror ni läsare vill läsa om (så jobbar ju bloggare) istället för att skriva precis vad jag har lust. Bloggar jag inte på ett par dagar och ser att statistiken sjunker, knackar genast ångesten på axeln.
Samtidigt är jag så OTROLIGT trött på den här hetsen av att dokumentera ALLT. Känner att jag inte lever i nuet och många av mina dagar, tankar, inköp, maträtter planeras utifrån blogginlägg.
Det får mig att tvivla på hur mycket som egentligen är för MIG och hur mycket som är för bloggen. Skulle jag köpt den där kappan ifall det inte var för bloggen? Skulle jag stannat hemma i soffan hela dagen och slappat istället för att göra aktiviteter för att ha material att publicera? Hur mycket är egentligen 100% jag? Jag vet inte. Jag har bloggat sedan jag var 16! Jag tycker det är skrämmande att det ska fotas innan maten ska njutas, kameran skal fram för att dokumentera något gulligt Elliot gör och konsumtionshetsen sätter igång för att ”det var länge sedan jag publicerade en dagens outfit”. Det känns sjukt. Men samtidigt något jag brinner för. Så tvådelat, bittersött och sätter griller i skallen.
Jag är så trött av att leva i ett samhälle där ALLT ska dokumenteras och väldigt få, faktiskt lever i nuet. Pressen av att prestera för att inspirera och i slutändan faktiskt inte få så mycket ut av det. Kanske hade varit annorlunda om jag tjänat femsiffriga summor på bloggen och instagram, men så är inte fallet. Jag känner att jag famlar i mörket och inte vet vad jag vill. Om jag slutar, kommer jag glömma Elliots första ord eller den underbara vårdagen eller årets första dopp, när jag inte har ett arkiv att kika tillbaka i?
Jag lägger ned många timmar på min blogg varje dag i form av planering, fotografering, redigering, text och publicering. Det slitigt att samtidigt ha fulltidsstudie, en 1 1/2-åring, träning och att försöka vara en bra flickvän. Livspusslet.
Är ni fler som tänker som jag och bara vill dra täcket över huvudet och låta all teknologisk utvecklig och sociala medier rusa förbi? Och bara LEVA.
Jag tycker att hela tjusningen med din blogg är just att den är så nära vardagen och känns långt bort från polerad yta. Jag har följt dig sedan ett par år tillbaka och gillar att följa ditt vardagsliv med livspussel och vardagslyx som jag tror måna känner igen, som kontrast mot många andra bloggar som visar ett liv som få kan relatera till. Tråkigt att läsa att det skapar press, jag tycker att du ska känna styrka i att vara något annat än just glossig yta och spännande puls – en av styrkorna med din blogg är ju just det – den speglar vardagen och livet som jag tror att de flesta av oss lever det och skapar en paus i den annars ganska ytliga bloggosfären 🙂
Jag tycker att hela tjusningen med din blogg är just att den är så nära vardagen och känns långt bort från polerad yta. Jag har följt dig sedan ett par år tillbaka och gillar att följa ditt vardagsliv med livspussel och vardagslyx som jag tror måna känner igen, som kontrast mot många andra bloggar som visar ett liv som få kan relatera till. Tråkigt att läsa att det skapar press, jag tycker att du ska känna styrka i att vara något annat än just glossig yta och spännande puls – en av styrkorna med din blogg är ju just det – den speglar vardagen och livet som jag tror att de flesta av oss lever det och skapar en paus i den annars ganska ytliga bloggosfären 🙂
Jag hittade din blogg för många år sedan när jag började med löpträning.
Det är tråkigt att du känner sån press över bloggandet. Jag gillar din blogg för att den inte är som andra större bloggar jag följt (Nu följer jag bara din och en blogg till). Det är för att ni känns ”enkla” ärliga och jag kan identifiera mig med er. Andra större bloggar tilltalar mig inte längre, hetsen och konsumtion där mycket vill ha mer och det som räknas är att bräcka varandra känns bara oäkta och ointressant.
Jag hoppas att du kommer fortsätta på en nivå som passar dig och din vardag. Utan hets utifrån där inköp och blogginlägg kommer från hjärtat!
Jag har följt din blogg av och till sedan du slutade gymnasiet. Hittade den i samband med att jag läste mycket om löpträning men går mest in nu av nyfikenhet. För att se vad du gör och hur du har det. Jag har också barn runt din sons ålder, bor i Danmark och tycker att det är roligt att se hur du har mognat under åren och fokuserar på lite ” djupare” saker i bloggen än när du var yngre. Jag uppskattar verkligen ditt ärliga inlägg här. Det är något jag faktiskt har märkt under de senaste åren, Att dina inlägg känns mer genuina och jordnära än när du var yngre och det är härligt. Skulle verkligen sakna dig om du lade ner din blogg.
Vilket öppet och fint ärligt inlägg. Jag har följt dig i många år och skulle definitivt sakna din blogg om du väljer att sluta. Du har blivit som en bekant här inne och det är så roligt att få följa dig i vardagen. De inlägg som jag älskar mest är de som är mer personliga såsom vad ni har gjort i helgen eller hur Elliot har utvecklats 🙂 En lång ock välbehövlig paus kanske är vad som behövs? Eller sänka ambitionsnivån och bara skriva när du får lust eller när det har hänt något som du vill få dokumenterat? Kram!!
Vilket ärligt och fint blogginlägg! Jag har följt dig i många år. Det är som att du är en ”bekant”, fast vi aldrig träffats och du inte vet vem jag är. Jag följer inte dig för att få se en dagens outfit eller köpt någon inredningsgrej. Det är mest en vana att kolla in här och liksom se hur du har det. Flera av mina andra bloggare jag följt under många år har bytt spår under tiden, för livet förändras ju, och jag med!!
Det jag vill få fram är att OM du väljer att fortsätta blogga, så gör det isåfall från hjärtat. Från vem du är nu, och från vad du vill få ut av det. Kanske vill du ha ett ställe att skriva av dig tankar, och minnen? Men kanske inte orkar/vill fota så mkt vardagstankar. Testa och se hur det är att förändra det. Min favoritblogg har förändrats från loppistokig till minimalist (och jag har också gjort den förändringen), och från att uppdatera flera ggr i veckan till 1-2ggr/månad, och jag älskar fortfarande hennes blogg (kanske ännu mer nu) för den är så genuin och jag kan då verkligen reletera till hennes tankar. Så du kanske förlorar något genom att förändra, men du kan ha annat att vinna.
Och som andra skrivit. Kanske är bra att ta en paus och se hur det känns? Kanske dags att sluta helt? Jag är också jäkligt trött på social media och mobilberoende för att jag inte blir lika närvarande i livet. Och jag har varken egen blogg, Facebook eller Instagram. Jag fastnar vid mobilen ändå, haha. Kanske kan du inspirera andra genom att följa hjärtat? ❤️
Kram på dig!
Jag gillar ju din blogg just för att det känns så mysigt att klicka in här, ingen enorm blogg med hundratusentals läsare. En vanlig person som jag har lättare att identifiera mig med.
Dessutom var det mycket tack vare DIN blogg och DIG som fick mig att börja löpträna för flera, flera år sen 😉 tacksam över det!
Nu har jag haft träningsuppehåll pga 6 månaders bebis, så nu är det dags att dra igång igen 😉
Och förresten, jag frågade i en kommentar för typ 2-3 år sen om din Bali-resa, om ni upplevde det som att det va okej att resa som ensam tjej, om det var tryggt osv. Det gjorde också att jag VÅGADE åka dit SJÄLV.
Gud vilken lökig text detta blev, men du påverkar nog med din blogg och positivitet mer än du tror 😀 kram!
Jag skulle sakna din blogg om du slutar blogga.
För min egen del hoppas jag att du inte slutar blogga – din blogg är min favorit! ☺️ Men om bloggandet bara ger dig stress och prestationsångest, tycker jag verkligen att du ska ta en paus ? Stor kram till dig – du är verkligen inspirerande!!
Jag skulle sakna din blogg om den försvann men som någon annan nämnde så kanske du ska ta en längre bloggpaus, Jag tror nog att det är enda chansen att verkligen känna av hur du vill göra. Du kan alltid skriva en privat dagbok där du skriver ner guldkornen du vill komma ihåg.
Förstår verkligen vad du menar, men skulle tycka det var så tråkigt om du sluta, gillar verkligen din blogg
Jag gillar verkligen din blogg och har läst den i några år nu tror jag! Men när du beskriver det såhär så tycker jag du ska ta en ordentlig paus i alla fall och känna efter vad du vill göra, inte göra, äta och köpa osv för DIG!!