n
– Att vara gravid verkar så mysigt. Ja, visst är det mysigt de gånger man ligger i soffan och känner det lilla livet sparka. Men that’s about it. Att inte känna sig som sig själv i nio månader, att behöva kissa konstant och känna sig obekväm i allt man tar på sig. För att inte tala om allt man inte får äta och dricka eller hur EXTREMT obekvämt man sover de sista månaderna. I can go on and on. Nej, det är inte mysigt att vara gravid. Och då hade jag ändå en väldigt “lätt” graviditet.
– Jag kommer klara förlossningen galant. Jag har ju sprungit ett maraton! Fy fan alltså. Skulle kunna springa tio maratons på rad för att slippa föda barn. Den smärtan vill jag aldrig uppleva igen. Nästa gång kommer jag ta all smärtlindring som finns. Punkt! (Min förlossningsberättelse hittar du här)
– Jag kan inte förstå mammor som inte ammar. Amning alltså. Så mycket man inte vet innan man själv är där. Varför pratas det så lite om amning? Min bild av amning var något drömmigt, luddigt, gosigt – precis som alla beskriver det. Tji, fick jag. Jag kan ABSOLUT förstå mammor som väljer att inte amma efter att ha kämpat sig igenom smärta och känslor av misslyckande. Jag är själv förvånad över att jag lyckades kämpa mig igenom extrem smärta vid varje amning (sammanlagt 4-5 timmar/dag) i SJU veckor innan det blev bra. Och alla vakna nätter i obekväma ställningar, halvsovandes försöka mata en skrikande unge och pappan kan inte hjälpa. Jo, jag förstår dem som inte ammar.
– Jag kommer ALDRIG ge mitt barn burkmat. Jag trodde verkligen att jag skulle bli en supermamma som stod i köket flera timmar om dagen och gjorde supernyttiga måltider till mitt barn och lusläste alla förpackningar innan jag serverade en tjusig middag, hehe. Visst jag gör hemmagjord mat till Elliot som han äter så gott som varje dag. Men fruktmos, smoothies, välling och gröt köper jag oftast färdigt. Så smidigt och tidssparande. Det behöver man som småbarnsmamma. Och visst slinker det ned en burkmat här och där. Det är inte hela världen..
– Mitt barn kommer inte få se tv förrän hen är två år. Hahaha, tror Elliot var tre veckor första gången han fick se Babblarna. Det är en räddare i nöden i bilen, när man äter ute eller när ungen är övertrött – så är det bara. Och vi ligger ofta i sängen och ser på Disney någon halvtimme här och där. Det är så mysigt!
n
n
Summan av kardemumman. Jag är varken en supermamma eller superwoman. Eller vänta – det är jag visst. Det är väl ingen nyhet att mammor blir dömda av allt och alla och folk har åsikter om precis allt man gör. Vad som är rätt och vad som är fel. Jag är inget undantag. Men alla är vi olika och har olika förutsättningar och man gör så gott man kan. Och vet ni vad? Trots sömnlösa nätter och slitsamma dagar har jag aldrig varit lyckligare. Och det är värt allt!
n
