Och så ligger man här igen. Sömnlös i sängen och läser gamla blogginlägg och lyssnar på musik. Jag har kommit på att jag har väldigt svårt för att leva i nuet. Alltid är det något eller någon man längtar efter. Längtar bort från något eller bara vill någon annanstans. Jag saknar min man och mina vänner så mycket att det gör ont! Hittade ett gammalt inlägg från februari 2010 som fick mig att tänka till lite.
Jag vet att det kommer någon dag, men att inte veta när, om en vecka, en månad, ett år eller tio år, gör mig rädd. Samtidigt känns det spännande att inte veta vad som väntar, att livet bara kan vända på en sekund och att varje dag har något nytt att ge. Jag har bestämt mig för att ta varje dag som den kommer och leva som varje dag vore den sista. Man ska satsa för att vinna, och förlorar man – ja, då vet man iallafall att man försökt..”
n