Tanken var att jag idag skulle ut på en riktigt lång joggingtur. Hade planerat med sisådär två mil under två timmar. Men hemkommen efter jobbet – trött och med träningsvärk från fredagens benpass, orkade varken jag eller min kropp oss ut på någon långtur. Istället bestämde jag mig för att köra min gamla herderliga runda. Ni vet den som alltid slutar på 37 minuter?
Rätt taggad var jag när jag sprang i väg och bestämde mig för att springa efter tempot på varje låt i ipoden. Det fungerade fyra låtar. Sedan dog min Ipod av någon anledning. Alltså hade jag över halva rundan kvar att springa och ingen musik.
Bestämde mig iallafall för att fortsätta i ett ganska snabbt tempo och kanske, kanske lyckas klara av att slå de där 37 minutrarna. Halvägs av min runda kände jag hur regnet börja falla. Ni vet när man springer och ser hur vägen blir mer och mer prickig för varje sekund som går. Något spöregn hann det iallfall inte bli, utan det var riktigt skönt med lite duggregn.
Luften ute var för övrigt riktigt skön. Kändes som en sensommarkväll med varma vindar och de stunder när solen sken var det riktigt varmt. Underbart!
Sista kilometern körde jag gärnet och sprang snabbt. Så pass snabbt att jag sprang förbi tre personer som cyklade. Väl hemma tittade jag på klockan. Trettiofem minuter. Det kallar jag förbättring. Mina långpass och mina korta intervallpass har helt klart gett utdelning. Nu ska jag slänga mig i en skön dusch.
Så, vad tycker ni om detta upplägget av inlägget. Bra eller dåligt? Kommentera.
n
