Matstugan

Den som förväntar sig lite matbilder i detta inlägg kan sluta titta NU. Det blev nämligen inte direkt någon middag för mig. Men mer om det längre ner. Här ser ni det fantastiskt vackra bröllopsparet i svenska kyrkan på Manhattan. Min dotter (svängandes med korgen längst till vänster) var brudnäbb tillsammans med brudens dotter (min fina guddotter) Nora och väninnas dotter Florence. Det var ett otroligt vacker bröllop!

Jag var världens stoltaste mamma under bröllopet. Trodde verkligen aldrig att hon skulle våga stå där framme utan mig. Hon är, som sin mamma, ingen scenkatt direkt. Men bästa tärnan Sara höll henne i handen hela vägen fram och jag satt på första bänken. Hon hade inga som helst problem att sitta där framme. Det kändes som att hon blivit stor i ett huj. Det var ju bara cirka 1 månad sedan hon vägrade att gå upp på scenen under dansuppvisningen och gråtande sprang till mig.   

Men mitt under  vigselakten blev hon lite uttråkad över att sitta still och slängde sig baklänges med benen i luften och visade sina urtvättade blåa Hello Kitty trosor. Jag tecknade frenetiskt åt henne att sluta och på tredje gången förstod hon och satte sig upp igen. Amerikanare är ju inte speciellt förtjusta i att se barntrosor och efteråt hörde jag en av de amerikanska gästerna säga att brudnäbbarna hade skött sig så utomordentligt bra förutom ”the small incident” då en av brudnäbbarna visade trosorna…. 

Sen var det dags för bröllopsmiddagen i Brooklyn. Den tog plats på en italiensk restaurang som heter Lunetta. Det skulle bli hur många rätter som helst i italiensk stil. Fördrinken med bakgrundsmusik intogs på gården under mingel.

Det var en massa småplock som tilltugg, bl a dessa goda bollar, fyllda med krämig risotto. Tur att jag åt så många av dem för sen blev det inget mer….

Jag satt vid honnörsbordet som en av brudens närmsta vänner, STOR ÄRA! Det vara bara det att här gick luften ur Annie. Hon hade fått sticka i foten, var trött, grät, skulle ha nappen, skulle sitta i knäet, vägrade sitta/ligga i vagnen. Till det kom att det var väldigt varmt i lokalen och trångt så jag med stora magen och A i knäet kunde inte röra mig en centimeter och absolut inte äta. Till slut fick jag resa mig upp och gå ut på Brooklyns gator och dra vagnen upp och ner för gatorna för att hon skulle somna. Tror ni hon somnade? Jag var så ledsen, trött och arg. Försökte frammana bilden av hur stolt jag varit över henne i kyrkan samtidigt som små tankar om att sälja henne billigt på Blocket poppade upp. När jag efter 40 minuter dragit henne runt på Brooklyns gator kom in så var hon fortfarande vaken och på uruselt humör, precis som någon annan. Det vara bara att knata hem till lägenheten. Jag missade de flesta talen, middagen, dansen, tårtan osv. Men den här dagen var jag ändå världens stoltaste MAMMA!