Idag var det meningen att jag skulle springa Bellmanstaffeten.
Och för en gångs skull är det faktiskt inte mitt fel att jag inte kommer springa loppet. Det beror alltså inte på att jag kommer sitta på något café och fika kanelbullar, sitter och dricker vin på baksidan eller att jag inte vågar mig ut på grund av mitt flottiga hår.
Utan att den personen som skulle anmäla vårt lag hade glömt det. Och när vi skulle försöka anmäla oss ”igen” för två dagar sen kunde inte alla.
Faktiskt hade jag sett fram emot detta. Så lite besviken är jag. Faktiskt ganska mycket besviken över att jag inte får springa 5 km som en galning, svettas som en tok och ha självmordstankar.
Så istället för att ladda med pasta ligger jag i soffan avlång och tittar på Smurfarna med två barn som har sovit 13 timmar i natt.
Lycka till alla som ska springa idag, själv måste jag hitta på något som gör barnen trötta. För efter den här natten med 13-14 timmars sömn känns det som de aldrig kommer att somna ikväll.
Senaste kommentarer