Jag är inte död.
Men nästan. Dagens träning tog verkligen på mina björnbärskrafter.
Och mitt i allt det jobbiga skulle vi börja träna två och två, något som jag verkligen inte är gjord för. För när jag ska träna tillsammans med en okänd kan jag inte fuska, ge upp eller visa att jag är dötrött.
Jag var så trött och slut i musklerna efter passet att jag var tvungen att hoppa jämnfota ner för trapporna mot utgången.
När jag kom hem hade Skruttan gjort helt egna chokladbollar med lite bossning av Flisan.
Jag kan tänka mig Flisan som Gordon Ramsay stå och skrika på lilla Skruttan som knappt vet vad havregryn är eller vart smöret ligger.
Och eftersom det var hennes första chokladbollar på ”nästan” egen hand så var jag bara tvungen att smaka en.
Och EN blev det.
Bra jobbat med träningen! Och SJÄLVKLART ska du ju äta en (eller två, tre, fyra ..) chokladboll(ar) 🙂 Det är ju så mumma! Dessutom, tränar man får man äta gott ..