börjar nu få nog.
Allt hängersamman med helgens aktiviteter, men fick inte sin lösning förrän igår.
Vi går tillbaka till lördagen då jag var till Stockholm med min mor och far. Det blev en sån där dag då jag fick känna mig som bortskämd dotter. Sonen fick vara hemma vilket kändes som en bra lösning både för oss och för honom. Vi sprang runt i lite butiker och så hjälpte jag far min att hitta fjällkartor vilket var den stora anledningen till att besöka huvudstaden. Jag blev både bjuden på fika på Vetekatten och sedan lunch i Hötorgshallen – där vi åt strömming. Jag fick också en underbar kofta av mina kära föräldrar.
På kvällen åkte vi sedan till svärföräldrarna på mat och för en gångskull så bestämde jag mig för att jag var värd ett glas vin så vi skulle lämna bilen och hämta den dagen efter. Ibland blir man straffad omgående och så var det den här gången. Vi gick hela vägen hem och Tom var glad och nöjd helatiden trots att det blev sent, dagen efter skulle vi åka till Björnön för pulka åkning. Sambon bestämde tid och hade helt glömt bort att vi inte hade bilen hemma. Så jag gick för att hämta den och det gick bra sedan skulle vi köpa korv och bröd. Sambon och sonen stannade i bilen lyssnandes på radio och när jag kom tillbaka var batteriet dött. Jippi för vinter. Vi lyckades få skjuts ut till Björnön så vi kunde åka lite snowracer och äta grillad korv sedan fick bilen stå kvar på Maxis parkering över natten. Jag var livrädd att någon skulle länsa den undertiden, men det var söndag och det fanns inget annat val.
Det blev måndag och jag tog bussen till andra sidan stan köpte bilbatteri på Biltema släpade det till busshållplatsen, bussen kommer och jag inser att jag inte kan byta buss med min biljett så jag tar den jag sitter på, men det betyder en hyfsad promenad med det tunga bilbatteriet. Sedan gav jag mig i kast med att byta batteri allt gick bra till den sista muttern då fick jag lov att be sambon komma och hjälpa mig. Vi fick tillslut loss det och kunde byta batteriet och nu mår min bil som han ska.
Japp nu är jag ingen vän av vinter längre, men jag är stolt att vi kunde lösa problemet helt själva. Vet att envishet kan vara till skada men man kan känna sig så rusigt lycklig när man lyckas.
Nu tog tyvärr kroppen skada min rygg och axlar är inte vad de borde vara, så dagens promenad var inte den skönaste, men två rejäla promenader blev det så också det håller jag igång med envishet.
Senaste kommentarer