Jessica

Livet med en Tom – om livet med min prins

Annons

Nu är de här

Nu kan du köpa din biljett till här. Mitt bästa tips är söndagsbiljetten med söndagspåse. Har varit bra innehåll tidigare år. Bästa förra året var en liten gosekanin från Mollitoys.

Jag ser fram emot deras monter tillssmmans med minstingen, libero, geggamoja, mam (eftersom det är deras nappar och nappflaskor som är favoriten här hemma). En av de nya utställarna som jag är nyfiken på är Harper Collins nordic förlag. Jag hittade inte Nuk i listan så de saknar vi liksom underbara pompidard. I år hoppas jag finna några nya favoriter och besöka något seminarie.

facebook_1503386836086

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Hösten är här

Regnet öser ner och jag har börjat frysa; speciellt på morgonen. Nu kan det dock bero på att jag inte har tillräckligt med kläder på mig. Dessa skor är dock perfekta för vädret. Ja man blir dyngsur om fötterna, dock håller de för att bli våta och torkar fort. Så barfota imorse och så på med strumporna när jag kom fram.

Tror dock det är sista dagarna utan man kan utmana hösten med barfota i skorna. Igår utmanade jag med en kortare promenad i kortärmad klänning. I morse åkte dock koftan på.

Vill gärna se fler dagar med lite sensommar tror dock det är långt ifrån nu.

20170904_172436

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Att busspendla.

Ja, nu har jag pendlat i en vecka och det har fungerat bra. Jag har sakta men säkert vant mig vid långa dagar och mycket tid från mina barn.

Mysan är glad mest hela tiden. Både när mormor kommer och när jag kommer hem. Det som märks av är att hon är trött när hon kommer hem. Hon sover lite kortare stunder med mormor.

Tom kommer att börja på fritids för att lösa logistiken bättre. Hoppas på en bra start.

Blir mycket plugg på bussen för att komma hem; äta middag och somna i soffan.

20170829_121102

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Målsnöret inom räckhåll

Igår började jag det pastorala slutåret i Uppsala. Ett år av plugg och reflektioner. Ett år av pendlande till Uppsala. Ett år av långa dagar. Ett år av längtan efter att få börja jobba. Ett år med allt för lite tid med mina barn.

Nu har jag i alla fall målsnöret inom räckhåll. Jag ser slutet och där är mitt kall. Jag har fått mitt kall från Gud och kyrkan har kallat mig; behöver mig.

Jag har snart nått mitt drömmål. Där i slutet av vårterminen finns belöningen. Att få vigas till tjänst i kyrkan.

Tack Uppsala för att fu tog emot mig på bästa sätt med strålande solsken och härlig grönska. Vi ska nog kunna gilla varandra.

Gårdagens psalm får bli 705 Halleluja ditt lov vi sjunger. Massor av glädje och hopp. Som en av oss uttryckte vi är lika på det sätt att vi alla tror på Gud. Det är en sak som vi inte behöver förklara eller försvara. Vi får ett gudstjänst och böneliv som lever med oss hela vår studietid. Det har jag saknat sedan dagarna i Rättvik.

20170828_083011

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Möte med läkare

I förra veckan mötte jag så läkare på kvinnokliniken för diskussion om hur det skulle kunna bli sterilisering.

Mötet blev inte alls som jag ville, det slutade utan sterilisering. Däremot var det ett beslut från min sida. Så varför ändrade jag mig om detta. För det första så ska nämnas att jag mötte en läkare med både empati och kunskap. Det senare var det som blev viktigt för mig.

För det första att sterilisera sig är inte ofarligt. Det är en bukoperation.
En av riskerna är att man kan få problem med tarmarna vid sammanväxningar. 1/500 får allvarliga komplikationer om man inte har andra riskfaktorer.

Jag har för det första gjort en operation av navelbråck som barn. Man går via naveln och om tarmen redan sitter fast sydd i naveln ökar riskerna.

Nummer två jag har gjort två kejsarsnitt och har redan skador som ökar riskerna.

Nummer tre min trombocytios gör att man inte gärna vill göra en onödig operation. Jag kan få problem med blödningar.

Det är lika säkert med hormonspiral som med sterilisering och är mindre riskfyllt. Så nu är den insatt och butiken är stängd. På ett annat sätt än jag tänkt; men strängt. Så inga fler barn här; utan bara härligt tacksam för mina båda fina barn.

Att sterilisera sig är en rättighet, men att utsätta sig för stora risker är inte försvarbart utan jag måste må bra för mina barn och mig själv.

Min läkare var tacksam att jag valde att se på det på samma sätt som han. Dock fick jag beröm för mitt sätt att inte vilja utsätta mig för en ny graviditet. Den risken var än större än en sterilisering.

Annons
Kommentera (0)

Kommentera