Philip föddes i början på september förra året och jag sa upp mig från min fasta anställning två månader efter det. Jag vet att många tyckte att det var konstigt, nybliven tvåbarnsmamma… då kan man väl inte säga upp sig? Då om någonsin behöver man väl trygghet och trygghet för många är en fast inkomst. Jag kände precis tvärtom.
Jag ville testa något nytt. Jag ville ha möjlighet att ha mer tid med barnen. Nu kan jag styra över min tid alldeles själv och är inte låst till ett kontor 8:15-17:00 varje dag. Jag är fortfarande mammaledig med Philip men snart börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Frilanslivet! Jag trodde att det skulle vara svårare att få jobbuppdrag, jag trodde att jag skulle behöva jaga jobb. Istället har jag faktiskt haft lyxen att tacka nej till saker.
Jag ångrar dock att jag drog igång projektet med att plugga Naturkunskap 2, det fungerade inte. Jag tänkte nog att det skulle vara enklare och inte kräva så mycket tid. Att vara mammaledig, frilansa och samtidigt plugga blev ett moment för mycket. Jag kände ångest när jag skulle gå och lägga mig. Jag kände mig otillräcklig och på dåligt humör. Stefan märkte ganska snabbt att jag inte mådde bra och våra bråk här hemma handlade om tidsbrist… Vi hade liksom ingen tid för varandra, för så fort Alice och Philip hade somnat var jag tvungen att plugga. Ingenting fastnade. Jag läste och läste, men det var som att hjärnan var överhettad. När jag tog beslutet att vänta med studierna kändes det som att jag kunde andas igen.
Först kändes det som ett nederlag, det var ju så många andra som klarade av att jobba, plugga och vara mammalediga. Varför gjorde inte jag det? Hur svårt kunde det vara? Men nej. Nu känns det inte som ett nederlag. Nu känns det bara bra. Jag har ingen brådska att bli barnmorska. Just nu vill jag satsa på skrivandet och när jag stängde dörren till den fasta anställningen öppnades så många nya dörrar. Jag känner mig tryggare än på länge, vilket kanske är konstigt eftersom jag inte vet hur mycket pengar jag får in från månad till månad.
Ni andra som läser som är eller har varit föräldralediga. Har ni bytt jobb? Sagt upp er? Börjat plugga? Eller funderat på att göra nåt helt annat? Ni som inte vågar ta steget, vad är det som stoppar er? Är det tankarna jag också hade förut, om pengar? Och om vad alla andra ska tycka och tänka? Jag tycker att det är superintressant att läsa mer om er. <3
/Angelica
Jag sa upp mig från mitt heltids jobb när föräldra dagarna tog slut med barn 1, jag blev arbetssökande istället. Jag ville inte tillbaka till ett heltids jobb 5mil bort. Jag har sedan dess varit arbetssökande och hyrt ut stallplatser på min gård. Nu är jag gravid med barn 3 och har slutat hyra ut stallplatser, det gav mig ångest, jag klarade inte av hästarna och barnen. Det blev halvdant på båda hållen. Idag är jag bara en glad hemma mamma ?
Sa upp mig mitt i livet efter att ha mått dåligt länge på en arbetsplats där folk blev sjuka, jag också. Stod mitt i livet och valde mellan arbetslöshet och utbildning, valde det senare och många höjer ff på ögonbrynen när jag säger att jag pluggar, 46 år gammal men just då kändes valet inte som något val, har ett år kvar av min utbildning (2/3 färdigt alltså) och det har varit läskigt, spännande och väldigt roligt och utvecklande. Vad framtiden har för mig vet jag inte, men att stanna där var aldrig något alternativ. Så just nu är jag glad över mitt mod och min styrka och blir glad av att läsa om dig och dina beslut! Heja!!!
Starkt gjort! Otroligt modigt!
Tack snälla! 🙂 Kram A
Åh vad roligt! Kul att du vågade! Är ny på din blogg o älskar drivna människor så här kommer jag stanna 😉
Jag stannar kvar på mitt jobb o har jobbat lite hemifrån sen den dagen min dotter föddes 🙂 har gästspelat o haft några utbildningar på 3h men annars har ja varit hemma med min dotter i jobbat lite grann bara.. Nu e hon 5 mån o ja längtar efter att få gå in o göra något pass snart! 🙂 Kram/L
Jag har pluggat till sjuksköterska sedan jan -12. Efter ett år fick jag min son och var då mammaledig ett halvår och fortsatte sedan studierna men var fortfarande hemma med sonen ett halvår till, tills han började på förskolan. Nu skulle jag ha blivit färdig sjuksköterska i juni men får en dotter i maj så sparar sista praktiken tills mammaledigheten är över, vilket kan bli till jan -17 eller senare, det beror på om pappan kan vara hemma ett halvår. Jag ångrar ingenting utan jag tar barnen i första hand och sedan utbildningen som leder till jobb.. sjuksköterskor behövs överallt. Jag har också som dröm att bli barnmorska så det ska jag fortsätta plugga till men först måste man jobba minst ett år som sjuksköterska. Tack för mig! 😀
Jag var hemma 7 månader med vårt första barn, alldeles för kort så här i efterhand, men av olika anledningar blev det så. En anledning var att jag under föräldraledigheten fick erbjudande om nytt jobb, vilket jag valde att hoppa på. Det var på ett stort välkänt företag med gott renommé, och som brukar hamna högt upp vid rankingen över Sveriges bästa arbetsgivare etc.
Ofta blir det ju sällan som man tänkt sig, men ibland blir det dock betydligt värre än man kunnat tänka sig. Kort sammanfattat var den sökta tjänsten i praktiken inte vad som utlovades i teorin vid de tre intervjuer jag gick igenom för att få jobbet. Jag tvingades jobba med arbetsuppgifter jag inte vill hålla på med i en otroligt stressig arbetsmiljö, vilket inte alls lämpade sig efter 7 månaders föräldraledighet där jag saknade Bebis Minimalist enormt från första arbetsdagen. Dessutom kände jag ingen större förståelse för familjelivet och min önskan om att gå ner på deltid kändes svår att förverkliga i realiteten.
Första månaden var det många kvällar av gråt och nätter av ont i magen på grund av jobb-situationen. Det här var ju jobbet jag tänkt ha lång tid framöver under småbarnsåren, och så kändes det fel på så många plan. Jag har aldrig förstått ordet söndagsångest tidigare, men nu förstår jag precis vad folk talar om. Att inte känna glädje på en plats där man spenderar 40 timmar i veckan, är väldigt jobbigt mentalt och spiller över på resten av livets beståndsdelar vare sig du vill eller inte. Jag har exempelvis aldrig varit så sjuk som under denna höst, feber, förkylning och magsjuka har avlöst varandra.
Plötsligt blev jag dock indragen i en intervjuprocess för ett helt annat jobb jag sökt i somras men där semester och omorganisation gjort att processen dragit ut på tiden. Jag erbjöds en tjänst som både kändes rolig och utvecklande, men på en helt annan arbetsplats som är känd för förståelsen för familjelivet, livspusslet och lägre stressnivå.
Valet var egentligen inte svårt. Om det inte vore för att vi samtidigt som jag fick erbjudandet om tjänsten, fått veta att vi väntade barn igen! Jag har nu jobbat på det nya jobbet ganska precis 3 månader och kommer hinna jobba drygt 2 månader till. Jag valde att berätta om graviditeten för nya chefen innan vi signade, redan i vecka 5-6, innan någon annan i vår närhet ens anade att vi var gravida.
Nu är jag otroligt glad att omständigheterna blev som de blev, även om de inte var optimala. Det kommer skilja 16 månader mellan Storasyster Minimalist och hennes lillebror. Jag kommer vara föräldraledig 9 månader med Lillebror Minimalist och känner redan en viss längtan att komma tillbaka för att jobbet är så roligt, arbetskamraterna så trevliga och livet härligt igen! 🙂
Mer finns att läsa i dessa två inlägg:
http://minimalisterna.se/det-blir-sallan-som-man-tankt-sig/
http://minimalisterna.se/minimalisterna-blir-annu-fler/
Jag har nyligen varit föräldraledig och går snart hem igen när bebis nr 2 dyker upp i sommar. Jobbar som lokförare och har väldigt oregelbundna tider, tidiga mornar, sena kvällar och helger. Har funderat under senaste året vad jag vill göra i stället, men har inte tagit tag i det på allvar då jag insett att det är svårt att hitta ett jobb med så bra betalning utan många års utbildning! Har ingen lust att sätta mig i skolbänken igen! Starkt av dig att börja/planera att plugga igen!! Heja!
Jag oh min sambo köpte en verksamhet när vår bebis var ett par månader, vi driver detta under sommarsäsongen och det känns så fantastiskt! Vi har så jäkla kul och jobbar extremt hårt med över 15 anställda men det är det värt.
Något jag tyvärr inte insåg när det var dags att gå tillbaka till mitt gamla jobb efter min föräldraledighet (ja, jag tänkte kombinera båda jobben det och fick även en ny, högre tjänst som jag sökte under ledigheten) var att det var på tok för mycket och allt bara rasade efter en kort period. Så nu är jag sjukskriven pga stress och ångest och jag är så ledsen att jag pressade mig själv så hårt. Man måste vara självisk och göra det man mår BRA av!
Jag sa upp mig från min tillsvidare då jag vart gravid med sonen. Vart sjukskriven redan i v 8 och då tog ja beslutet. Började plugga heltid på distans istället. Hade dottern 25h i veckan på dagis och även när lillebror kom ut fortsatte jag plugga.
När lillebror vart 1 tog jag dotteen och sonen och flyttade till andra sidan Sverige.
Idag har jag ett jobb jag trivs med, båda barnen går i skolan och är så glad att jag vågade.
Jag tycker du tog ett bra beslut! Jag sa själv upp mig från min fasta anställning (är översättare) under mammaledigheten med första barnet och startade eget istället. Resultatet? Jag sitter hemma och jobbar, älskar det jag gör och kan plocka ut dubbelt så mycket i lön nu som när jag var anställd! Man ska lyssna på hjärtat och göra det som känns bäst så löser sig allt annat! 🙂
http://jennysjoholm.vimedbarn.se
Jag fick en tillsvidareanställning under min föräldraledighet och nu på måndag börjar minsta barnet på förskolan (inskolning) och om 2 veckor börjar jag på mitt nya jobb. Jag har då varit hemma i 1,5 år och det är både spännande och nervöst och lite läskigt men också otroligt skönt att få vara något mer än ”bara” mamma igen.
Min son är en månad yngre än Alice.. Precis innan förlossningen sa jag upp mig, jag kände att jag inte ville komma tillbaka, jobbade som undersköterska i hemsjukvården. När jag väl födde bebisen så fanns det inget så mer självklart än att bli just barnmorska. Så jag pluggade en kurs parallellt med fl så jag blev behörig till sjuksköterska, sökte och kom in på förstahandsvalet(yeej) nu har jag snart läst 1 år av 4 1/2, väntar barn nummer två och har fortfarande Hugo hemma och inte på förskola. Jag är så otroligt tacksam över att det har gått! Jag har ingen tanke på att avbryta studierna inför lillebrors ankomst, men jag spikar heller ingenting, jag tar det som det kommer
Min son är 4 månader. 2 månader innan han föddes sålde jag min skönhetssalong som gick jättebra men jag kände att de tog upp för mycket tid och jag hade nu annat viktigt att fokusera på. Nu tänker jag göra lite vad jag känner för och det är det bästa. Jag vill inte heller vara uppbunden vid kontorstider eller sitta fast i en massa kontrakt som jag gjorde med salongen. Min trygga punkt är att jag har företagsmassage en gång i veckan där jag får in en viss summa pengar varje månad, sedan får vi se vad jag väljer att göra resten av tiden, men vill helst inte ha sonen på dagis de första tre åren iallafall..
Detta träffade rakt i hjärtat på mig. Idag gjorde jag studieavbrott efter ynka två månaders plugg. Jag började när min lille kille var ett halvår och jag har kämpat något otroligt för att hänga ihop, men med nätter av amning och ingen sömn, mammiga gnällperioder och allmän förstabarnsoro gick det inte. Jag har mått så dåligt men igår tog jag steget och idag blev allting klart och nu ska jag tillbaka till mammaledigheten. Det känns tungt och jag känner mig så misslyckad. Det här har ju nyblivna mammor klarat förr, tänker jag, men tydligen inte jag.
Fast att inse sina begränsningar är att vara stark och lyckas. Du försökte, och det är det bästa vi mammor kan göra. Det värsta är att vi jämför oss.. Du ska se att skolan kommer gå mycket bättre och vara mycket roligare när du och din son väl är redo, då finns det inget som stoppar dig. Stor styrkekram och lycka till i framtiden, men tills dess- njut över mammaledigheten och känn dig inte misslyckad! <3
Jag har under föräldraledigheten nu med Allie och Louie blivit mer sugen och mer pepp än någonsin på att jag vill göra något nytt så letar utbildningar varje dag! Vi får se om jag hittar något och om jag vågar ta steget 😉 kram
Jag har varken varit eller är föräldraledig, men tänker kommentera ändå.
Jag studerar vid universitetet till ämneslärare i historia för tredje året och skriver som bäst min kandidatavhandling, vilket betyder att jag har två år av studier kvar. Hur som helst är jag (eller ja min pojkvän och jag) i ett sådant läge att jag känner att jag gärna skulle börja skaffa barn snart, men vill också gärna börja jobba genast då jag får mina papper i handen. Vill ogärna söka jobb och vara tvungen att gå på mammaledighet genast, men vill heller inte vänta allt för länge med att skaffa barn. För tillfället ligger det alltså i planerna att studera ett år till och sedan börja försöka skaffa barn, och så vara mammaledig ett år och skriva på min avhandling pro gradu under tiden och sedan återvända och gå klart sista året medan barnet går på dagis. På det här viset ligger hela ekonomi. På min partner eftersom jag inte har hunnit jobba någonting innan, men då kan jag å andra sidan börja jobba så fort som jag tar min examen och behöver inte gå på mammaledighet genast eftersom vi redan skulle ha en liten. Nu vet jag ju självklart att barn inte är någonting man beställer utan en gåva man välsignas med, men får man önska och drömma, så…
Känns som hur jag än vänder mig har jag rumpan bak och som att det inte blir riktigt bra på något sätt. Känns som jag inte borde ta stress över det här eftersom det nog kommer lösa sog på ett eller annat sätt, men det kan inte hjälpas.
Känner igen mig mycket i det du säger, men pengar har aldrig varit ett problem för oss. Jag fick barn ett år efter jag startat min utbildning (fick lägsta möjliga mammapeng). Har nu en till på väg och får samma mammapeng.. Pappan tjänar inte mer än normalt heller. Vi har klarat oss och jag har lite kvar på min utbildning men sen är det bara att börja jobba och få in pengar 😉 tycker inte det har kostat så värst mycket med ett barn men allt beror på hur man prioriterar. Hoppas det löser sig för er och att ni väljer rätt! Ett barn ångrar man aldrig iallafall 😀
Hej!
Jag sökte nytt jobb efter min föräldraledighet. Jag gillade mitt förra men hade varit där från det att jag avslutade mina studier (2 år). Jag har sen jag blev mamma fått bättre självförtroende och vet mer vad jag vill och vågar säga högt vad jag är bra (och dålig) på. Så jag sökte ett nytt jobb där jag får mer intressanta arbetsuppgifter, högre lön och förhoppningsvis en massa nya härliga kollegor och jag fick det! Känns pirrigt och spännande att om 3 veckor få börja om på nytt!
Jag har fast jobb som jag verkligen älskar och är nu mammaledig. Jag och min man vill flytta till en mindre stad där min familj finns. Detta betyder att jag måste säga upp mig från mitt underbara jobb. Jag längtar så tills vi flyttar men samtidigt känns det läskigt att jag står utan jobb när mammaledigheten är slut. Visst kan det hända att det finns jobb men samtidigt finns det ju inga garantier. Kram
Hej, är sjuksköterska med fast anställning och fick barn oktober-14. Augusti-15 började jag plugga till distriktsköterska, samtidigt som sambon var föräldraledig, inte helt smart ekonomiskt men det löser sig alltid =) Jag har nu sagt upp mig från min tjänst och ska jobba på timmar i sommar på en vårdcentral. Man ska våga följa sina drömmar även om det kan bli tufft en period, för i slutändan är det värt alla sena kvällar och nätter =)
Hej! Ett modigt och bra beslut tycker jag! Tid för barnen är så viktigt, resten kan du göra sen!
Jag jobbade som undersköterska men har känt sen länge att det inte är nåt för mig. Hade ett fast jobb och jobbat upp en bra lön men arbetstiderna och slitet är inte värt, ska jag aldrig få spendera helgerna med mina barn?
Efter föräldraledigheten började jag plugga till förskollärare och det är drömmen! Nu vill jag plugga resten av livet istället!
Nu känns det lite trist för jag har fått så himla bra kompisar i klassen och ska ha barn i augusti så jag kommer att hoppa över ett år och tappa dem.. Kommer inte vara lätt att hitta några med samma ambitioner 🙁
Har en snart 4 åring och en 10 månaders. Mitt mål var att söka in till socionom till hösten. Behövde plugga upp ganska många betyg (8 kurser) så det har jag gjort under min fördaledighet. Men hoppade av den sista kursen nu Engelska 7, kände att nu vill jag bara vara föräldraledig och ”njuta”. Och funderar på vad jag ska göra i januari när föräldraledigheten är slut. Plugga? Jobba typ 50 %?
Jag jobbade på ert fantastiskt jobb där jag kände att jag älskade att gå till jobbet varje dag.. Nu har vi blivit varslade kan man säga och tycker det är så himla trist verkligen! Har ingeeeen susning om vad jag vill göra med livet och har nog fått en smärre ålderskris..
Det låter så härligt som du beskriver att frilansa kan du inte skriva vad för utbildning du har och hur lång tid den tar och så? 🙂
Älskar er blogg/Jessicas blogg och tvillingpodden ni är ett härligt gäng som jag följer dagligen <3
När jag var hemma med dottern 2011 så märkte jag att jag mådde inte bra av min dåvarande arbetsplats. Jag hittade drömjobbet på vårdcentral, året efter så pluggade jag till distriktssköterska och nu efter föräldraledigheten med sonen bytte jag jobb till vårdcentral som ligger närmare. Efter föräldraledighet har man fått perspektiv och lättare att göra förändringar i sitt liv 🙂
Jag försökte säga upp mig idag, men fick inte, hör och häpna för Hr-avdelningen.
Jag jobbar 75% och är fl 25% då vår son är 1 år och fem månader. Jag jobbar inga dagtider så vi har inte behövt skola in på förskola än, och hade inte tänkt göra det förrän till hösten egentligen.
Nu är jag gravid igen och behövde då tf omplaceras då min nuvarande arbetsplats innebär vissa risker.
Omplaceringen blev ett vik på förskola, med ett schema som inte passade alls och med noll möjlighet att vara flexibel.
Så jag försökte tacka nej, men det gick tydligen inte.
Att vi inte har någonstans att göra av sonen eftersom han inte har någon förskoleplats var inte deras problem fick jag höra. Och det köper jag, men när jag inte fick säga upp mig för att det ”fick dom att se dåliga ut” fick jag verkligen nog.
Jag kan ju inte trolla!
fattar inte varför du inte fick säga upp dig? Alla har väl rätt att säga upp sig om man vill!
Tycker du ska göra en plan över vad du verkligen verkligen vill i livet och följa den! Om det är att frilansa – kör på den! Om du verkligen vill blir barnmorska – ge inte upp på den drömmen bara för att det tar emot! Kör på! (Fast kanske när båda barnen går på dagis…;) har funderat flera gånger på varför du gör allt samtidigt). Min dotter börjsr dagis nu lagom tills hon är två år i september och då följer jag min dröm (lika gammal som dig) och ska plugga till psykolog. Har tänkt att jag är för gammal för att börja hålla på med en så lång utbildning – men vafan – det är en investering! Vem vet hur ditt ”media-liv” ser ut om 5 år? Är det inte ganska soft att vara mitt i en utbildning inom nåt du verkligen vill?
När jag inte fick tjänstledigt ens några månader när vi ville prova att bo utomlands så sa jag upp mig! Vi sålde huset i Sverige och vinkade hejdå. Nu bor vi i Tyskland, barnen går i skolan och Kindergarten, jag har precis lärt mig att prata hyfsat på tyska så jag smyger igång med lite jobb snart. Nån gång kommer vi tillbaka kanske och då har vi ju ingenstans att bo men den dagen den sorgen 🙂
/Linnea i Bayern
Vet många som bytt jobb under mammaledigheten efter att ha känt efter och kommit fram till att inte fortsätta med vad dom gjorde innan barnet kom. Så inklusive mig, jag väntar mitt andra barn till om en månad och när jag ska börja jobba igen så ska jag söka en anställning istället för att vara egen. Så tvärtemot dig 🙂 men är sjukgymnast så ett helt annat yrke. Är inte intresserad av hela entrepresörs-grejen utan vill bara jobba med det jag är utbildad till och som du är inne på; känna en större trygghet i arbetslivet. Det innebär inte egenföretagare-livet för mig tyvärr, för det finns massa fördelar också! Men kommer inte att jobba heltid när barnen är små, just för att ha mer tid till dom. <3
Jag började läsa efter min mammaledighet och det känns som det bästa beslutet någonsin! Hade en tuff historia bakom mig på mitt förra jobb så behövde bryta .. Nu känns det som jag hittat rätt 🙂
Ja det är inte lätt att hinna med allt man önskar! Jag önskar ofta att dygnet hade fler timmar.
Är föräldraledig med en 5 månaders dotter, son på 4 år går på förskola. Utan förskolan hade jag aldrig hunnit något! Har gett mig på att plugga en liten kurs (7,5p) på högskola nu i vår också. Tänkte prova på hur det känns att plugga. Är väldigt mycket inne på att söka yh-utbildning med start i höst. Klart orolig för hur vi ska få ihop vardagen med 2 barn, en man som jobbar 100% och jag själv som ev pluggar 75% på distans. Hade gärna velat jobba lite också.. Hmm.. Och dottern börjar inte förskola förrän vt 2017.. Kan bli en tuff höst! Om jag vågar. Äh vi får se!
Man måste våga för att vinna! När vår andra dotter var 1 månad startade min man eget företag och sa upp sig från en VD-tjänst. När hon var 8 månader flyttade vi 15mil till min barndomsstad (där jag mest har familj och ett fåtal vänner kvar. Har bott härifrån i 12 år). Det innebar att jag också bytte jobb under min mammaledighet. Mycket stora händelser på kort tid men såå värt det! Jag älskar att vi tog chansen!
Jag tyckte det var modigt och ett bra beslut 🙂
Jag har aldrig haft ett fast jobb utan har hoppat på timmar och vikariat. Efter att jag varit mammaledig började jag plugga till undersköterska och är färdig i juni 🙂 Det har varit en tuff tid så det är skönt när det är klart!
Jag har bestämt mig att börja plugga i augusti när minsta börjar dagis, känner att de jag jobbade med innan föräldrarledigheten inte alls är min grej, tur att man haft tid och fundera ut vad man verkligen vill jobba med 🙂
Bra jobbat!! Jag började plugga. Sökte in på yrkeshögskolan till tandsköterska och nu är jag halvvägs. Ångrar mig inte en sekund.
Skönt att höra att du slipper stressen du kände. Och det låter ju som att du har en perfekt lösning nu!
Jag är förskollärare. En jäkligt bra och uppskattad sådan. Väl omtalad i kommunen till och med. Men guuuuuud va jag måste byta yrke!!! Jag har varit hemma sen januari 2015 (sjukskriven), födde vår son Filip april -16 och sedan dess fl på heltid. Men hur ska jag förmå migsjälv att lämna min son och gå och ta hand om 54 andra barn??? Visst, Filip blir hemma med pappa en längre tid, och därefter farmor/mormor (vill inte att han börjar fsk förrän han är minst 2,5) men när han sen börjar fsk då?!? Och någon annan håller om honom när han vaknar från sovvilan??!! Och jag sitter på en annan fsk och håller om någon annans barn??!! Nej men det går ju inte! Så jag måste byta yrke. Så får det bli. När min man är till aka på jobbet och hushållsekonomin är back on track så börjar jag plugga!
Känner igen det där! Jag pluggar till förskollärare nu och mitt barn har precis börjat på förskola. Jag viker mig själv åt alla håll för att hen endast ska gå 9-14 helst 4 dagar i veckan! En pedagog sa till mig – förskollärare har inte sina barn på förskola