Stefan föreslog att vi skulle ta en promenad innan vi började göra middag (idag blir det hemmagjort potatismos, falukorv, och broccoli) och det gick inte undan kan jag säga. Jag gick tio meter, stannade, andades och sänkte axlarna. Ilningarna i ljumskarna är inte av denna värld. Det gör så ont, det går bara inte fortsätta…