Jag har fått flera frågor om amning och om jag planerar att amma Lille Skutt när han föds. Det fungerade ju aldrig till 100% med Alice, så vi körde både amning och flaskmatning innan vi tillslut övergick till bara ersättning. Varje matning tog ungefär en timme när vi körde dubbelt. Här kan ni läsa lite om amningen med Alice. Jag har suttit och tittat i arkivet nu och det var ju rätt kämpigt med amningen. Många tårar rann ner för mina kinder när Alice inte gick upp i vikt som hon skulle. Jag minns att jag tyckte att det var så jobbigt att andra ville mata henne… Jag ville ju vara den som gav henne mat. När vi började flaskmata helt blev det både mitt och Stefans ansvar och för det mesta var det såklart positivt. Jag kunde åka hemifrån längre än en timme. Jag kunde ha vilka kläder jag ville och jag kunde sova naken utan läckande bröst.
Men som svar på frågan, ja, jag kommer att amma Lille Skutt. Jag kommer i alla fall att försöka och hoppas på att det fungerar. Jag tycker att det var mysigt (ehh, jag har nog förträngt alla sår och knölar i brösten, men det är lika bra) och när det fungerade var det ju kanon! Jag låg och läste senaste numret av tidningen mama igår och de har Maja Ivarsson på omslaget, ammandes. Coolt tycker jag! Att det finns folk som tycker att det är äckligt och störande med kvinnor som ammar på offentliga platser, suck alltså. Jag tycker bara att det är att titta åt ett annat håll om man stör sig på det. Amning är naturligt. De som säger att man ska gå in på toaletten om amma… hur tänker de? Ska man sitta på en stinkande liten yta i 30 minuter (kanske längre, kanske kortare) och mata sin lilla bebis? Är det rimligt? Tänk kön utanför toaletten och svetten som rinner på den stackars ammandes mammans rygg… Nej, hörrni. Jag är såklart helt för amning ute i det fria!
/Angelica
Jag blir så frustrerad på alla som tjatar om att låt bebisen vara nära, amma så fort den vill, låt den ligga vid bröstet i stort sett hela tiden osv osv.
Det är som att en del på riktigt tror att de som inte lyckas amma inte har gjort detta!
Jag vill först poängtera att jag lyckades inte amma mitt första barn mer än tre månader och då blandat med ersättning. Mitt andra barn är nu 9 månader och jag ammar fortfarande.
Jag ammade länge och ofta ofta ofta. Vilade. Drack mycket vatten. Båda mina bebisar har haft rätt grepp om bröstet. Osv osv. Allt det som man ”ska” göra. Ändå fungerade det inte. Vissa har problem med produktionen fast de gör allt rätt men en del av er amnings-förespråkare vägrar verkligen att förstå det. Det är faktiskt inte snällt kan jag meddela.
Mitt tips är att, förutom att göra allt man ”ska”, är att köpa bockhornsklöver i kapslar samt milk thistle. Det ökar på mjölkproduktionen och används en mycket i andra länder. Fungerade så otroligt bra för mig med andra bebisen när det efter 6 veckor det blev uppenbart att jag helt enkelt inte producerade tillräckligt med mjölk och min lilla inte gick upp tillräckligt alls. Jag kämpade vidare och tog bockhornsklöver och milk thistle och det tog fart inom några dagar vill man hemskt gärna amma så är det värt ett försök.
Oavsett så är huvudsaken att bebisen får mat. Genom amning eller ersättning eller både och. 🙂 Hoppas det går bättre denna gång!
Va bra! All glädje till dig och dina barn!
Vill tipsa om amningshjälpen! En toppenförening! De har en egen hemsida med MASSOR(!!!!) av tips och tricks och två Facebookgrupper, en där vem som helst kan svara och peppa och en där bara hjälpmammor(utbildade inom amning) svarar. Det hjälpte mig otroligt mycket att gå med i dessa grupper och bli peppad och hjälpt av andra mammor som hade liknande situationer eller bara att läsa att någon annan hade det lika jävligt som jag.
Min son är ett halvår äldre än Alice, och när du beskrev hur ni hade det första tiden med maten kände jag igen mig så väl. Gulsot, dålig viktuppgång och mjölk som inte räckte till. Börja pumpa, flaska och amma om vartannat. Efter tre månader vägrade sonen amma, och vi gick över på bara ersättning.
Jag läste alla böcker och lyssnade på råd som de ovan. ”Var nära din bebis”. ”Erbjud bröstet hela tiden”. Jag tyckte attjag gjorde ALLT, men visst, jag stängde inte in mig naken med min bebis i två veckor i sträck. Och tack vare det kunde jag inte låta bli att känna skuld och dåligt samvete över att amningen inte fungerade.
Om det är någonting jag hoppas att jag tar med mig till nästa gång så är det att vara mer SNÄLL mot mig själv! Amning är inte allt, och jag tror att alla försöker så gott de kan och förmår. Självklart vill jag helamma, men jag tänker INTE slå knut på mig själv, och framförallt INTE ha dåligt samvete och skuld.
Lycka till och var snäll mot dig själv!
Det är även väldigt väldigt vanligt att barnet vill hänga i bröstet dag som natt första 2 månaderna. Tips lär dig ligga amma och gå med i Amningshjälpen på Facebook, du får sååå mycket tips av att bara läsa andras svar.
TIPS! Skippa amningsnapp!
Jag är BVC sköterska, de flesta som använder de kan inte helamma. Nappen gör så att bröstet inte töms ordentligt och det är jobbigare för barnet att få ut mjölken vilket ledar till att barnet inte orkar få i sig så mycket som de behöver och somnar ifrån vilket gör så att bröstet inte töms och du lättare får mjölkstockning. När bröstet inte töms ordentligt bildas inte tillräckligt ny mjölk och de blir en ond cirkel. Hörde att ni tipsade om amningsnapp i bb-väskan i tvillingpodde. Lär barnet ta rätt tag och de är bara att stå ut med blåsor och sår de försvinner efter ca 2 veckor. Stanna hellre på BB någon extra dag och få fart på amningen UTAN napp. Rekommenderar heller inte att ge vanlig napp förens amningen är etablerad och barnet går upp i vikt stadigt och barnet visar tydliga signaler på när den vill äta. Vanlig napp kan göra ett litet barn sugtrött och att den nöjer sig med napp fast barnet är hungrigt och så ond cirkel. Några tips! Lycka till!
Utan amningsnapp hade jag inte klarat mig. Det gjorde så ont den där första veckan att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det var ren ångest så fort min tjej blev hungrig för jag visste hur ont det skulle göra. Min BVC sköterska rekommenderade mig amningsnapp och plötsligt gjorde det inte ont mer. Hon skrev även ut ett recept som gjorde att mjölken rann till lättare just för att det är svårare för bebisen att få ut all mjölk med amningsnappen. Nu använde jag mig inte av receptet för det gick bra direkt ändå men det finns ju också som ett alternativ.
Jag helammade min dotter med amningsnapp till det att hon var tre månader. Då tog hon tag i amningsnappen och kastade iväg den, sen fortsatte vi helamma utan amningsnapp i tre månader till. Min tjej är nu 10 månader och hon delammas fortfarande.
Sen ska man göra det som känns rätt för ens familj. Vill man helamma så finns det hjälp att få, vill man inte så fungerar ersättning precis lika bra. Huvudsaken är att barnet blir mätt.
Kram
Många som skriver här om hur de till slut lyckats med amningen men jag vill framhålla för de som sitter där med amningsångest att gör man inte det så gör det absolut ingenting alls! Det är absolut inget fel med flaskmatning! I vår del av världen där vi har tillgång till rent vatten och rendiskade flaskor är det egentligen sak samma om du ammar eller ger flaska. Och mys och närhet får man på precis samma sätt om man matar med flaska. Det måste vara upp till var och en hur mycket man vill kämpa med att få amningen att fungera eller ej. Bebis tar hursomhelst ingen skada av ersättning och utvecklas precis lika fint (om inte bättre pga blir faktiskt mätt…) som barn som ammar.
Hej igen….
Nej, som sagt detta är ingen fråga amning v/s ersättning utan bara tips på hur man kan få amningen att fungera.
FÖR DEN SOM VILL!
Ni andra behöver inte känna er dåliga på något enda sätt
Tanken är nog inte att någon mamma ska ta illa upp. Det är jättebra att det finns alternativ till amning för de som inte kan eller vill amma. Jag tolkar det mer som att folk betonar att det är kämpigt och att det kan vara bra stt ställa sig in på det från början om en vill amma, istället för att tänka går det så går det.
Amning har fler fördelar och nej, det är inte bättre med ersättning till en bebis. Vi måste våga säga det utan att trampa någon på tårna. Det är en sak vad som är optimalt för barnet och en sak vad som fungerar för föräldern, och det är okej. Ingen förälder kan göra allt. Mycket av föräldraskapet handlar om ’good enough’.
Hej fina Angelica!
Jag fick en liten dotter för 3,5 månader sen. Jag tycker amning var hemskt i början, det gjorde så ont och jag fick stora sprickor längs sidorna av bröstvårtorna pga att dom var rätt plana. Jag var jätteledsen och ville så gärna att det skulle funka, hade varit en av mina målbilder under graviditeten. Så jag fortsatte kämpa.
Boken amning i vardagen av Marit Olanders hjälpte mig jättemycket. Att förstå hur amningen fungerar, med tillgång och efterfrågan och ökningsperioder har varit fantastiskt. Nu är jag inte orolig över att jag har för lite eller att mjölken ska sina utan förstår hur vi fungerar i symbios med varandra.
Jag tycker inte att det finns någon prestige i amning och hatar hela hetsdebatten om bröst vs flaska. Är så onödigt. Men om du vill amma, verkligen vill och jobbar för det tillsammans med din bebis. Så kommer det att gå bra!
Annars finns det andra lösningar som är minst lika bra tycker jag! Kram
Hej!
Vill bara komma med några tips i välmening till er som vill, men kanske våndas lite över att inte få igång mjölkproduktionen.
En grundregel är att ju mer barnet ligger nära( hud-mot hud hos mamman) Ffa i början, låt säga första 2 veckorna, desto snabbare stämmer mängden mjölk överens med hur mycket just ditt barn behöver.
Alltså, ha bebisen vid bröstet och så fort den börjar smacka, rör händerna vid munnen erbjud bröstet. Begränsa besök i början, det distraherar och stör faktiskt etableringen av amningen. Det är några ynka veckor där man kanske får göra ett val… Minimera denn stress som går då amningen ska etableras. Tänk, adrenalin= minskad mjölkproduktion, oxytocin= ökad mängd mjölk.
Sen handlar det om att barnet suger rätt, det ska inte göra ont att amma. Blir det sår, ja då har barnet oftast sugit med för nätt tag. Gå in på ” babyzzz” online om amning. Där kan man få mycket hjälp.
Lycka till alla som vill, och har bestämt sig för att amma!
Hej! Jag vill inte säga detta för att amningshetsa, eller få dig eller någon annan att må dåligt. Men det jag tycker är viktigt att alla vet (som väntar barn, och som precis fått sitt första barn) är att amning tar tid, det är jobbigt och det funkar inte för de flesta direkt. Tror det är en försvinnande liten del av förstagångs ammande som får det att funka från första stund. Både mamma och barn måste lära sig hur det funkar. Du eller någon annan är inte konstig om en inte får till det direkt. Tycker det är viktigt att poängtera då det verkar råda någon sorts rosaskimrande-det är så mysigt och naturligt-skimmer över att amma. Men det tar tid att komma in i det, det krävs många timmar i rad med amning (oftast) för att få det att funka och för att få mjölken att rinna till. Jag själv kände mig inte helt bekväm med det förrän min son var 3 månader, men jag förstod då att de flesta hade det som jag vilket var en tröst. Förstår om man inte orkar, och funkar det inte så funkar det inte. Men jag själv tyckte det var värt de där månaderna, för sen var man så fri i det att alltid ha maten med sig, och att man delade en så fin stund med sin bebis. Och självklart kan man ha en lika fin stund när man ger mat på flaska, men nu berättar jag hur det var för mig.
Så för att sammanfatta: du är inte konstig om det tar tid för amningen att fungera! Lycka till!
Tror du kommer lyckas jätte bra med amningen med Lille Skutt! Vill ge dig allt stöd jag kan och hoppas jag kan ge dig lite inspiration med min historia. Jag hade verkligen tur som lyckades med amningen av min nu ettåringa tjej. Måste dock säga att jag aldrig lyckats så bra om jag inte fått så bra coachning som jag fick av personalen på Danderyds Sjukhus. Födde med kejsarsnitt och fick en mycket bra genomgång efter födseln. Det som etsade sig fast i mitt huvud var när de sa ”Nu är du mamma, de tre första månaderna måste du vara beredd på att amma MINST 8 timmar per dygn. Det är ett heltidsjobb att amma! Du ska låta bebisen amma när bebisen vill och hur mycket hon vill. Det är en begränsad tid så håll ut”
Jag hade dessa meningar i bakhuvudet hela tiden . Visst var de tufft och väldigt jobbigt i bland, men bebisen var nöjd, glad och mätt. De hade rätt, de var en begränsad tid! Jag hade så lite mjölk att jag inte ens kunde pumpa ut något men ändå räckte de till att helamma och min tjej gick upp i vikt som hon skulle. Efter tre månader hade delvis mjölken kommit i gång så pass att hon lättare blev mätt och hon hade också en bättre teknik. De var fortfarande mycket ammande fram till 6 månader men inte lika intensivt. De bästa av allt är att de är så mysigt att amma och få sådan närhet och gosstund med sin bebis.
Stort lycka till! ❤️
Vilken fin berättelse! Och så viktiga ord! Att ha små barn är ett heltidsjobb, som samhället tyvärr inte respekterar. Just amningen tror jag det kan vara bra att vara inställd på att det kommer ta tid och energi i anspråk – och tårar så klart, för det gör ont för många innan en fått till det. Och det gäller ju en så begränsad tid om en satsar på de första sex månaderna. Jag har hört många som har fått igång en helamning genom vara hud-mot-hud med sina barn och amma på minsta signal, visst är det häftigt.
Så vill en få till en helamning, våga stänga av omgivningen, var med din bebis och närmsta familjen och tänk att nu är detta mitt heltidsjobb – världen får vänta!
Vill en bli mer inspirerad rekommenderar jag Barnvagnspromenader med Louise Hallin, hon har så sund syn på föräldraskapet!
Åh, som jag kämpade för att amma min dotter också! Jag förlorade en hel del blod då hon föddes och därför steg inte mjölken som den skulle. Tog EVIGHETER före den steg någorlunda, och då jag trodde att allt var i skick o att vi bara hade en baby med magknip så trodde jag SÅ FEL. Hon var hungrig stackarn och bara grät efter mat utan att vi förstod. Vi trodde ju mjölken hade stigit och pumpade jag kom det ut mycket! Men nej. Jag mådde dåligt och hon likaså, så efter många tårar och mycket ångest slutade jag amma. Nu efteråt inser jag att jag kunde ha del-ammat men då mitt i dimman med första barnet förstod jag ju inte det. Hoppas allt fungerar bra med lille Skutt! Du är värd det 🙂 Och funkar det inte så är du ju en superbra mamma ändå! Kram!
Förresten, vet inte varför men av någon anledning har några hittat min blogg via er blogg. Då hade jag själv inte ännu hittat denna blogg, mystiskt värre!
Hej hallå!!
Hade själv megaproblem med amningen, gick en galen bröstinfektion (typ mjölkstockning ggr 10 000) och fick ligga inlagd på sjukhus med liten spädis, och blev i princip tvingad att äta mjökreducerande tabletter för att överleva då antibiotikan inte klarade av att häva infektionen..
Är liiivrädd för att amma eftersom jag är rädd att det ska bli likadant igen (är gravid och ska förhoppningsvis få bebis i början av Mars), men råkade för några dagar sedan komma över en artikel som gjorde att jag fick upp hoppet!! Det lät så jäkla klokt, och jag ska helt klart ge det en rejäl chans 🙂
Länk: http://www.mothering.com/articles/natural-breastfeeding/
Hoppas går bra för dig hur det än blir!! Och fy vad jag lider med dig över dina fogar 🙁
Stor kram!