hejhejvardag

– Men Märta, inte halsen också?! – Jo mamma. Vi måste det. För den som av någon konstig anledning inte skulle se det, så är jag en katt.

( jaa jag veeeet att jag kommer att somna i soffan kl. 21.03, men fram tills dess kan det ju vara kalas!?)

Okej, det var inte mitt roligaste ögonblick men hon kunde väl ha lindat in det lite? Jag: – Imse vimse bajskorv… Märta i barsk ton och med hård blick: – Det var INTE roligt.

Innan jul skrev jag något halvtrist inlägg om hur vissa beteenden sätter sig i ryggraden. Det blev extra tydligt då eftersom jag var iväg två nätter utan barn. Jag gjorde sådant där barnanpassat som att smyga tyst när klockan passerat 20.00, ställa upp ömtåliga saker på icke-barnhands-nivå och så vidare. Jag frågade då om mina…

Alltså det här med sömnbrist är inget som direkt påverkar mig. Eller lite kanske. Typ såhär. Efter några dagar med väldigt lite sömn är jag övertygad om att: 1. …alla på jobbet tycker att jag är dålig på allt och de ångrar att de anställde mig. 2. …jag har en allvarlig sjukdom och kommer att…

Helt plötsligt är jag helt ansvarig för en annan människa. Den där omvälvande känslan av att någon är så totalt beroende av mig. Ja och så en massa hormoner och lite sömnbrist på det då.

Man måste ju tuffa till sig om man ska våga träna bland alla muskelknuttar och aerobicbrudar. Jag säger bara gnuggis-tatuering. Respekt.