Ni som hängt med på Instagram de senaste dagarna är helt införstådda med vad vi pysslat med i helgen, jag och mannen i mitt liv.
Detta är som balsam för själen. Dagens första åk. Vindstilla, soluppgång och först i backen. Det är sällan, typ aldrig, jag upplever total lycka, harmoni och balans. När jag känner att jag är här och nu och livet just denna sekund är totalt. Att ha kontroll och våga släppa. Hormonerna rusar och allt är bara i balans. Men att åka i en skidbacke, i soluppgång tillsammans med den jag älskar mest på denna jord är just precis vad som skapar den där underbara känslan, som gör att jag förstår vad lycka och harmoni är.
En helg i Idre blev det. För mig, mannen och ett gäng halvgalna kollegor till honom. På plats i Idre fanns även världseliten i skross. Det kördes world cup tävlingar. Vi tittade, förundrades och konstaterade att det finns risker i alla sporter. Men när det står en SLAO i varje kurva, och det finns tre parkerade ambilanser i målområdet, då känns det som om just denna sport är lite mer på ”den tunna gränsen” än andra sporter.
Men nu har vi landat hemma igen.
Och en lite halvgalen tanke slog mig på vägen hem
Jag vet inte om jag vågar
Jag vet inte om kroppen håller
Jag vet inte om jag kan lägga fullt fokus
Jag vet bara att jag är nyfiken
